Torsdag 22 januari


För utan tvekan vände du och gick
Du gick utan att möta min blick
Kanske har jag fel, men jag tyckte att du log
Och jag tänkte om jag dör blir det för
detta leende jag dog

Det är svårt när det tar slut. Särskilt om det aldrig har varit något. Om det inte ens börjat. Om det inte varit meningen att det skulle bli. Något. Alls. En utsträckt hand som inte tagits.

Men man får vackra ögon när man gråter.

Och jag antar att jag väljer själv, egentligen. Välja och välja bort. Nej. Inte bort.

Ifrån. Till. Svårt.

Så det så. Välj att bejaka. Sorgedans.