Torsdag 15 januari

Idag har jag sett så mycket som är så vackert. Egentligen.

Gatlyktans sken över lekplatsen tidigt tidigt på morgonen. Ljudbildbandets entoniga surrande. Gryningen utanför fönstret på historietimmen. Min egen och andras trötthet. Ammes varma kind. Grafer på miniräknaren, smattret av regn mot fönstret. Gunnars kavaj. Våra skratt, leenden, djupsinniga miner. Mitt trånga skåp. Trängseln i matkön, Jennies glittriga hårspännen. De högljudda busvisslingarna utanför kansliet, studierektorns sjömansbyxor med lustiga knappar. Ett obestämt märke på en handled. Tomas gester när han håller föredrag. Min gröna ulltröja. Sällskap med Marie och Kristoffer efter skolans slut. Blåsten, som får håret att flyga och kinderna att rodna. Solskenet genom molnen. Den lille pojken som somnar på bussen, andra dagen i rad. Kemiska beräkningar, molmassan. Telefonen, mina "jaha, mhmm..." och hans "just det", min agenda, min kärlek.

När som helst nu, när som helst nu. Skall jag vara. Skall jag vara. Med lite tålamod skall allt bli bra. Jag skall bli fri.

Som jag sa. Du är allt jag vill ha.