Jag och Amme sitter vid köksbordet, klockan är två och vi äter frukost. Amme är gulligt rufsig i håret och jag blinkar sömnigt mot ljuset. Har pratat oss hesa i natt. Vi ser Mia gunga på lekplatsen, och nere vid sjön går folk hurtigt i solskenet. För det är soligt, denna morgon. Det ger hopp. Tycker vi.

Vad har mörker för färg? En blandning mellan grått och hudfärg och lite orange. Bestämmer vi.

Och plötsligt ser vi hur bra vi kunde ha det, om vi vågade, och om vi ville. Om vi bara ville. Mer och mer. Fast det är väl inte så enkelt. Tror vi.

Vi hade myskväll i går, såg på Pulp Fiction med Kristoffer. Och det var lyckat och så olikt skolan som det kunde vara. Men man måste ha något att se fram emot. Det är det det handlar om. Säger vi.

...som tror oss veta hur allt är.