Vi var på Titanic i går kväll. Den var Så Oändligt Bra. Varenda sekund var meningsfull. Efteråt var vi alldeles tagna. Hackade tänder. Frös. Upplevde filmen på nytt. Ingenting har egentligen någon betydelse. Bara vi lever. Liksom.

Samtidigt är jag rädd, mitt i min lycka, att någonting händer som tar i från mig min nyvunna trygghet. Nu när jag har både en bästa vän och en pojkvän. Nu när jag verkligen lever.
Nu när solen skiner på oss genom fönstrena, som om Gud ser oss. Nu när allt äntligen skall bli helt bra.

Lyssnar på Enya - only if. Har massor att göra, teknik och fysik och matte och historia. Tidig morgonpromenad hem till pappa för att låna böcker om Vietnamkriget. Hela tiden är jag så där behagligt trött, som om jag äntligen kan slappna av och le. Åt det stora som faktiskt hänt utan att man gjort något särskilt alls.

Only if you want to you can hear me say if you really want to you can find a way...