Det finns en person där ute, som tycker att jag symboliserat LJUSET och LIVET. Någon som jag har varit viktig för under en lång tid, påverkat bara genom att vara mig själv. Jag har varit en symbol. Det känns märkligt. Lilla jag.

Även om vi inte känner varandra väl, så finns där ändå något. Någon slags gemenskap, kanske. Han ger mig hopp, styrka och kraft. Med sina ord. Om sig själv, egentligen, men ändå rör det mig. Också.

En sak gjorde mig så glad. Jag är hans läsarideal. Mm. Det ni. Det känns som om jag eftersträvat det länge, utan att veta om det.

Missförstå mig inte. Tolka inte in för mycket. Det finns plats för många olika slags relationer. Den här är en. En annan relation, till min pojke, är såklart starkare. Han betyder LJUSET och LIVET för mig. Bara jag ser honom återfår jag tron på Gud. Jag blir tårögd. Tacksam. Liksom levande igen.

Det viktigaste av allt är att leva sitt liv genom kärleken och att komma underfund med sig själv och andra. Ohoh happiness. Here I come.