I dag har verkligen varit en sådan där dag man bara hoppats på att få uppleva. Inser jag när jag går ner till bussen, och molnen viker undan och de gula husen blir starkt orange av solljuset och alla ler mot mig. Snödropparna lyser i backkrönet och jag går genom Linnéparken för tredje gången i dag och nynnar. På Tongue Tie.

Tänker på Kristoffer. Som alltid.

Det finns både fördelar och nackdelar med att vara så nära en annan människa att hela dagen är beroende av den personen, hur förhållandet till den personen är. När det är bra, förgylls dagen automatiskt och blir strålande glad. Andra dagar är det tvärtom. Är det värt det?

Ja. Det är värt det. Svårt att förklara, men bara jag får uppleva ett fåtal sådana dagar som den här, har jag inget mer att önska.

I have no worries, I feel no pain.