Jag tror att jag är lite kär. I en busschaufför.

Då menar jag inte den sortens kärlek. Mer den sortens att jag blir glad av att se honom igen. Och även han skiner upp och frågar hur min dag har varit. Det händer något bra varje dag. I dag var det det mötet.

Eller att jag pratade med Åsa och Johanna, först i skolan och sedan på vägen hem. Att Eije hälsade till mig. Ammes varma kramar. Sen är det stopp.

Det kanske blir mitt ord på Skrivarlust uppg 3. STOPP. Alternativt GLITTER.

Vi iakttog att det glittrade i en persons ögon idag. Undrar om hon var medveten om det själv eller om vi upptäckt något sensationellt? Eller så var det inte glitter. Utan tråkig vanlig lättnad. Hur skall man kunna skilja på det?

Lyssnar på Rebecka Törnqvist igen, Tremble My Heart. Den är allt jag inte är, allt jag inte vill veta att jag känner. Allt jag måste ta itu med. ITU. Där har vi det, mitt ord.

Itu itu itu.