Alldeles vanlig måndag. Det regnar små droppar genom paraplyet. Det läcker. Dansar charleston med K-G. Faller. Inte utan bävan.

Letar efter vita skuggor bland almarna och lyssnar efter Arilds violin. Nynnar på Wander where you wander och fryser och är hemlig.

Låser ytterdörren, hoppar ur skorna och skyndar in på mitt rum och stänger dörren så att det äntligen blir lite varmt och ler ömt åt allt jag har att göra. Och undrar varför jag inte för alltid kunde få gå i duggregnet med Kristoffer nere vid Växjösjön och plocka vitsippor och citera Bördan och nynna Bedbugs i hans öra.

Men jag antar att allt har sin tid och sin plats och jag är ändå ganska nöjd. Två dagar kvar.