Oidipus och Iokaste regerade många lyckliga år, men sedan kom en förfärlig pest över landet. Oidipus fick veta av oraklet i Delfi att mordet på Laois fortfarande var ouppklarat, och det var det som gudarna var arga för. Oidipus gjorde allt för att få tag i mördaren, ovetandes om att det var han själv, och lät hämta siaren Teiresias. Siaren vägrade först att svara på Oidipus vädjande frågor om mördaren, men till slut sade han rent ut att det var kung Oidipus själv som var förövaren. För att lugna Oidipus, som blev förbittrad och lite trumpen, berättade Iokaste om sin egen spådom om sin son, som minsann inte gått i uppfyllelse. Hon berättade också hur mordet på Laois hade gått till. Oidipus blev blek och kände igen situationen, men ännu hoppades han att allt bara var ett missförstånd. I samma veva dog Oidipus adoptivfar och det stod klart att Oidipus inte var hans riktiga son. Iokaste insåg i det samma sanningen, rusade in i palatset och hängde sig i en snara. Oidipus rusade efter, såg Iokastes lik på golvet, rev av henne hennes gyllene spänne och borrade in nålarna gång på gång i sina ögon och blev blind.

Det är förskräckligt! Så är allting klart! O Sol, så har jag sett dig sista gången, jag, som står blottad som min makas son - min moders make - och som dräpt min far!

                                                                                     >