Det var en gång en kung som hette Laios, han var kung i Tebe. Oraklet i Delfi meddelade honom en dag, att om han och hans hustru Iokaste fick en son, skulle sonen döda sin far och gifta sig med sin moder. Kungaparet blev oroliga och när drottning Iokaste födde en son, lät kungen genomborra hans fötter och sade åt en slav att sätta ut honom på ett berg för att han skulle dö. Slaven var en snäll människa och förbarmade sig över pojken. Slaven lämnade pojken i en annan stad, hos en annan kung, som adopterade pojken. Eftersom han hade så svullna fötter kallade de honom för Oidipus, som betyder "tjockfot". När Oidipus blev vuxen berättade oraklet i Delfi för honom samma spådom som hans riktiga far fått höra. Oidipus blev förtvivlad och bestämde sig för att resa bort från sina adoptivföräldrar för att inte döda sin adoptivfar. Under resans gång stötte han på ett följe män, som han råkade i gräl med. Oidipus blev så arg att han slog ihjäl hela följet, utom en. En av de mördade var hans riktiga far, Laios. Sedan fortsatte Oidipus mot sin hemstad Tebe. Tebe var drabbat av en hemsk sfinx, som plågade befolkningen. Det var utfäst en belöning, att den som befriade landet från sfinxen skulle få Iokaste till gemål och bli kung i Tebe. Oidipus lyckades med detta och gifte sig med sin egen mor. Så gick oraklet i Delfis spådom i uppfyllelse.

                                                                                     >