INDIEN hade också riken vid forntidens början, men inskrifterna från den tiden är inte tolkade. I och med den indoeuropeiska folkvandringen omkring 2000 f Kr kom arierna från nordväst och blev Indiens härskarfolk. De förde med sig sin religion och sina religiösa texter, som kallades för veda. Vedatexterna var muntlig litteratur, den mest kända av samlingarna heter Rigveda och består av över tusen hymner till gudarna och naturen; solen, morgonrodnaden och elden. Ariernas religion blandade sig gradvis med den inhemska religionen till hinduismen. Skriftspråket var sanskrit. De två största litterära verken från forntiden i Indien är verseposen Mãhãbharata och Rãmãyana. De är hjälteberättelser ungefär som Gilgamesh.

KINA och dess folk uppfann sitt skriftsystem 1500 f Kr. Under Zhou-dynastin skrevs Shi Jing, Dikternas bok. Den innehåller sånger och dikter, insamlade från folket av kringresande ämbetsmän. Dikterna handlar om vardagsliv, kärlek och naturen. Under Zhou-dynastin fanns också två berömda filosofer, Lao Zi och Kong Fuzi (eller Konfucius). Det var Lao Zi som uppfann begreppen yin och yang - yin är den mörka, jordiska, kvinnliga principen i tillvaron och yang den ljusa, himmelska, manliga. Kong Fuzi var för godhet mot medmänniskor, lojalitet och att vissa människor skall underordna sig andra. Han blev således populär hos kejsaren, och hans filosofi skulle dominera Kina under århundraden.

                                                                                     >