Efter kriget
Otto Frank var den ende av de åtta gömda i Gårdshuset som överlevde kriget och koncentrationslägren. När Auschwitz befrias av ryssarna i slutet av januari 1945 så beger han sig till kvinnolägret för att leta efter sin familj. Han får beskedet att hans hustru Edith är död sedan länge. Ingen vet något om Margot och Anne. Otto tar sig därför tillbaka till Amsterdam, där han söker upp Miep och Henk van Santen, som välkomnar honom till sitt hem. Han stannar hos dem medan han fortsätter att leta och höra sig för efter sina döttrar. Han har gott hopp om att finna dem båda i livet, eftersom Bergen-Belsen inte var ett förintelseläger.

Så småningom når honom nyheten att Anne och Margot är döda. Miep ger honom Annes dagböcker och han sitter på sitt kontor i Gatuhuset och läser dem. Han översätter vissa delar av dagboken till tyska och sänder dem till sin mor i Schweiz. Fler och fler bekanta vill läsa, och så kommer dagen då Otto tillfrågas om han vill låta publicera vad Anne skrivit. I början är han tveksam, men övertalas. 1947 utkom Anne Franks dagbok för första gången. Inom de närmaste åren skulle dagboken översättas till olika språk och komma ut i trettiofem olika länder. Den blev världsberömd.
I dag finns den översatt till femtiofem olika språk.

Prinsengracht 263 var även efter kriget en kontorsfastighet. 1957 övervägde man att riva byggnaden, men detta väckte mostånd hos Amsterdams befolkning. Anne Frank-stiftelsen bildades och öppnade både fastigheten 263 och den intilliggande 265 för allmänheten. Här kan man få se Gårdshuset, men också utställningar om Anne Frank, antisemitism och andra världskriget. Anne Frank-huset tar årligen emot mer än en halv miljon besökare från hela världen. Otto Frank gifte om sig med Elfriede Geiringer sedan han flyttat till Basel i Schweiz. Han hade då bott tillsammans med Miep och Henk van Santen i sju år i Amsterdam. Under kommande år ägnade han sig mycket åt Anne Frank-stiftelsen.

Miep van Santen skriver i sin bok "Anne Frank - så minns jag henne" att hon varje dag tänker på vad som hände den fjärde augusti 1944:

Den dagen går Henk och jag heller aldrig ut. Vi låtsas som om dagen inte finns. Ingen av oss tittar på klockan den dagen. Jag står vid fönstret och tittar ut och Henk sitter med flit med ryggen mot fönstret. När vi känner att klockan har blivit fem och dagen har gått, upplever vi en känsla av lättnad över att den är slut.

Nynazister har flera gånger under åren kommit med påståenden att Anne Frank, så väl som förintelsen, bara är påhittat. Anne Franks dagbok skulle vara falsk. För att bevisa motsatsen så har dagboken och allt material som rör Anne Frank undersökts av experter som kommit fram till att dagboken såväl som Anne Frank är äkta.

Efter kriget publicerade Otto Frank sin dotter Annes dagbok. I de första utgåvorna strök han det han ansåg vara olämpligt, bl a Annes hårda ord rörande sin mor Edith. Det har nu kommit fram att han undanhöll fem sidor som först nu har blivit offentliga. Sidorna lämnade han till en god vän, mot löfte att de inte fick offentliggöras förrän Otto och hans nya hustru båda var döda. Han ville inte att de skulle bli utfrågade om sidornas innehåll eller varför han undanhållit världen dem.

De hemliga sidorna består av två orange och tre blå sidor. De orange handlar om att Anne inte vill att någon skall se vad hon skriver, någonting som skulle kunna uppfattas som ett publiceringsförbud. Men experter på Annes dagbok menar att det finns dussintals andra dagbokssidor som motsäger detta förbud. Exempelvis så arbetade Anne flitigt i slutet av sin tid som underjordisk med att arbeta om sin dagbok, göra den vuxnare och mindre barnslig. Anne hoppades att få sina tankar publicerade efter kriget, i en bok som skulle heta Het Achterhuis, Gårdshuset.

De blå sidorna rör föräldrarnas äktenskap. Anne skriver att hon förstår sin mor, hon ger uttryck för sin sympati för Edith som hon tror att Otto aldrig varit förälskad i. Otto hade, innan han och Edith gifte sig, en allvarlig kärlekshistoria som varade i flera år. Anne skriver att detta hade inflytande på Otto och Ediths äktenskap. Orsaken till att Annes pappa undanhöll även dessa sidor kan ha varit att Anne hade rätt. Dessa sidor de första orden av förståelse och omtanke om modern som Anne skrivit och är därför ett viktigt tillägg till historien, eftersom de visar att Anne inte bara var kyligt inställd till sin mor och att hon var mogen nog att inse hur svår Ediths situation var. Från och med nu kommer de hemliga sidorna att vara en del av Annes dagbok.