|
14/8 1942 Jag har inte skrivit på en hel månad. Men det händer ju heller inte var dag något nytt. Den 13 juli kom van Daans, egentligen var det ju överenskommet den 14:e, men eftersom tyskarna de dagarna gjorde allt fler och fler judeupprop och läget över huvudtaget var mycket oroligt så kom de hellre en dag tidigare än försent. Halv 10 på morgonen - just som vi satt och åt frukost - kom Peter van Daan, en rätt tråkig blyg pojke på sexton år, vars sällskap jag inte väntar mig mycket av. Han hade sin katt, Mouchi, med sig. En halvtimme senare kom makarna van Daan, hon till allas vårt nöje med en potta i hattasken. "Utan potta kan jag inte leva" förklarade hon och pottan placerades genast under sängen. Han hade inte potta med sig men bar ett hopfällbart tebord under armen. Så satt vi alltså redan första dagen helt gemytligt tillsammans där, och efter tre dagar hade vi känslan av att alltid ha varit en enda stor familj. 21/8 1942 Vårt smyghål har nu blivit ett ordentligt gömställe. Herr Kraler tyckte nämligen det skulle vara bättre att ställa ett skåp framför vår ingångsdörr, eftersom det pågår så många husundersökningar efter cyklar, men naturligtvis skulle man kunna öppna skåpet, det skulle vara vridbart och kunna öppnas som en dörr. Herr Vossen snickrade ihop en bokhylla. Vi fick ju då lov att inviga honom, och nu är han hjälpsamheten själv. Ni måste vi alltid, när vi skall gå ner, först böja oss och sedan hoppa, eftersom trappsteget inte finns mer. Efter tre dagar hade vi allesammans pannorna fulla av bulor, naturligtvis glömde vi alltid bort att dörren blivit så låg. Nu har vi spikat fast en stoppning med träull där. Vi får se om det hjälper! Det är inte mycket omväxling här just. Herr van Daan och jag blir ofta osams. Däremot tycker han mycket om Margot. Mamma behandlar mig ofta som om jag vore ett litet barn, och det kan jag inte tåla. Peter har inte blivit roligare. Han är tråkig, ligger hela dagen och latar sig på stängen, snickrar en stund och så dåsar han igen. En riktig slöfock! Det är varmt och vi ligger och drar oss i vilstolar på den stora vinden. |
|