For readers from other continents: The Bearded Tit Panurus biarmicus is a South Palearctic species, expanding northwards in Europe during the second half of the 20th century. Both juveniles and adults moult completely from late summer; at northern breeding sites the moult extends into late autumn.
Fältmaterialet har insamlats i Löddesnäs (Ulf Lundwall), Klagshamn (Peter Olsson) och Foteviken (Peter Olsson, Christer Persson). Till grund för dessa första beräkningar ligger 62 ruggningskort - både gamla fåglar och årsungar - från åren 1985, 1989, 1992-94 och 1997. Materialet fördelar sig över hela ruggningsförloppet på följande sätt:
Fördelningen av 62 ruggningskort på skäggmes över hela ruggningsförloppet (0-150 poäng). Percentage of the Bearded Tit material (n=62) on five equal parts (0 - 150 points)
HP+AP: ruggningspoäng
n
0-30
19
31-60
15
61-90
0
91-120
7
121-150
21
Den ojämna fördelningen beror delvis på att vi har varit mindre aktiva i vassarna i september än i augusti och oktober, men hos de flesta arter fångar man också färre ruggande fåglar i intervallet 50-100 ruggpoäng; de är mest flygobenägna då (jämför lövsångaren). Fyra nästan färdigruggade fåglar från 29 augusti 1989, som tillförts sedan den första, preliminära beräkningen, har stegrat regressionslinjerna kraftigt, samma sak gäller för en gammal hona från Löddesnäs 1993, som avancerade 112 poäng på 28 dagar (22.8-19.9; interpolerad totaltid: 38 dagar). Jag uppskattar att materialet behöver utökas till ungefär 100 fåglar för att resultatet skall ligga fast och inte ändras mer.. I Fig. 1 visas den individuella ruggningen TIME = f(P+S), i fig. 2 populationens ruggning P+S=f(TIME). Populationen har i genomsnitt ruggat mellan 26 juli och 23 oktober (87 dagar), individen mellan 17 augusti och 29 september (42 dagar). A1 har alltid fällts samtidigt som H5 eller H6. Två gamla hanar och en gammal hona i Foteviken 2.8.94 hade inte fällt någon penna, samma sak gällde för en gammal hona med ungar i boet 29.8.85. En hane hade nått 143 poäng den 29.8.93, en hona var praktiskt taget lika långt kommen. Fyra fåglar har undersökts vid två tillfällen (förloppen dragna med streckade linjer i Fig. 1): en 2k+ hane ökade 15 poäng på 6 dygn, en 1k hane 50 poäng på 21 dygn, en 1k hona 50 poäng på 21 dygn (vilket extrapolerat skulle betyda individuella ruggningstider på 60-63 dagar - men den ovannämnda gamla honan uppvisade alltså ett helt annat tempo. Armpennornas volym är väldigt liten hos skäggmesen; det är möjligt att förloppet inte är helt lineärt, utan går en aning fortare mot slutet.)
Fig.1 Regressionslinjen TIME = f(P+S) för skäggmesar från sydvästra Skåne. n=62. Första och andra kontrolltillfället för fyra individer som kontrollerats två gånger förbundna med brutna linjer (- - -). Endast koordinatangivelser; en punkt kan omfatta flera fåglar. Regression TIME = f(P+S) in Bearded Tits from SW Scania. One point may indicate more than one bird. First and second catch in four birds handled twice connected with dashed lines. 1 AUGUST = TIME 1.
Fig.2 Regressionslinjen P+S = f(TIME) för skäggmesar från sydvästra Skåne. n=62. Endast koordinatangivelser; en punkt kan omfatta flera fåglar. Regression P+S = f(TIME) in Bearded Tits from SW Scania. One point may indicate more than one bird. 1 AUGUST = TIME 1.
Det finns en del skrivet om ruggningen hos skäggmesen på sjuttiotalet; en tysk uppsats från 1971: Steiner, H.M., Entwicklung und Mauser der Spinalflur bei der Bartmeise (Panurus biarmicus). J.Orn. 112: 36-42, en från 1972: Spitzer, G., Jahreszeitliche Aspekte der Biologie der Bartmeise (Panurus biarmicus). J.Orn. 113: 241-275, samt en holländsk från 1975: Buker, J.B. et al., Post-juvenile moult of the Bearded Tit Panurus biarmicus in Zuidelijk Flevoland, the Netherlands. Beaufortia 23: 169-179. Slutligen en engelsk från 1975: Pearson, D.J., Moult and its relation to eruptive activity in the Bearded Reedling. Bird Study 22: 205-227. I Neusiedl inleds ruggningen i slutet av juli och pågår in i oktober. Pennorna fälls från de sista julidagarna och växer till september månads början, perioden för komplett "Großgefiedermauser" uppges vara 42 - 50 dagar. Detta stämmer väl med Pearsons uppgifter, som också citeras i Ginn & Melvilles "Moult in Birds" (BTO Guide 19, Tring 1983); engelska skäggmesar ruggar färdigt på 55 dagar om de startar i juli, på 50 dagar om de startar i början av augusti, på 45 dagar om de startar senare i augusti, och de som startar senast kan bli färdiga på 40 dagar. Den högre hastigheten uppnås genom att fler pennor genomsnittligt växer på samma gång; hos 66 engelska ungfåglar som började rugga före 10 augusti fanns det i snitt 2.7 växande pennor per vinge, hos 50 som inledde efter detta datum i snitt 3.3. Det går alltså fortare undan ju senare fågeln startar, och ruggningsluckan - Haukiojas "raggednes" - är större. Det engelska materialet har inga ruggare i oktober, i vårt material finns 13 individer med växande pennor i denna månad. Spitzer framhåller att den relativt snabba ruggningen tidsmässigt placerar skäggmesen i närheten av långdistansflyttare, som genomför en komplett ruggning före flyttningen. I skäggmesens fall är det dock den utsträckta häckningsperioden - och kanske behovet av att sedan genomföra fjäderbytet medan det fortfarande finns insektföda att tillgå - som betingar den snabba ruggningen. Häckningen kan också försenas; i Sverige växer vassen dåligt om försommaren är kall; många år ger den mat och ordentligt skydd i Foteviken först sista tiodagarsperioden i juli, och särskilt besvärligt blir det om fjolårsvassen dessutom är mycket knäckt. Det har förekommit mer än ett år under 90-talet att skäggmesen matat ungar i sena augusti, samtidigt som vassarna på nätterna härbärgerat tusentals flyttande gulärlor. I fortsättningen spelar tillgången på bladlöss, precis som i sävsparvens fall säkert en viktig roll för ruggningshastigheten; år då vassen är nersmetad av bladlöss uppträder de första färdigruggade skäggmesarna tidigare än annars. Pearson framhåller vidare kopplingen mellan ruggning, "höjdflykt" och spridning under hösten, höjdflykten uppträder först när ungfåglarna är nästan klara med sitt fjäderbyte (vinglängden ökar i snitt med 5 mm hos bägge könen, och den nya vingen måste ha minst 5 % större yta än den gamla). Det är då intressant att notera att det verkligt energiska sträcket förbi Ljunghusen (Höllviken, 8 km E Falsterbo) under alla år där vi fångat skäggmes på hösten har infallit under en extremt kort period: 22 - 27 oktober. Tidigare på säsongen fungerar de ännu ruggande fåglarna i exempelvis Foteviken som en kvarnsten om halsen på de sträcksugna flockarna, och ett par dagar in i november skrinlägger skäggmesen alla planer på längre förflyttningar. För övrigt kan det noteras att sydvästskånska skäggmesar alls inte höjdflyger i den utsträckning som litteraturen skildrar från andra områden; en tänkbar förklaring kunde vara att de i just detta område speciellt talrikt uppträdande, sträckande eller rastande sparvhökarna dämpar den värsta entusiasmen för att exponera sig.
