Kommentar och färska länkar:

• 16.2.11: Jag arbetar hårt på den nya hemsidan om Dublins prutgäss: A city, a goose. The wild geese of Dublin, den första texten laddades upp idag. (Domännamnet är www.dublinbrent.se). Det kommer att adderas underavdelningar, en strikt ornitologisk, om prutgäss, en om färgringar och att läsa av sådana, med en beskrivning av det irländsk-isländska gåsprojektet, en om urbanekologi från Dublins horisont. Mycket att stå i, jag är inte klar till midsommar! [CP]
  
  
• 7.1.11: Några färska återfynd, för att markera min närvaro:
  
  Gråsiska, kontrollerad 1k hona, Ljunghusen 21.11.10 - märkt 1k Ammarnäs, Lycksele lappmark, SVERIGE 6.8.10; 1186 km S.
  
  Brunand, märkt 3c+ hane, Falsterbokanalen 2.3.96 - skjuten Ustrem, Khanty-Mansi, RYSSLAND "för två år sen" enligt brev stämplat 27.9.10. 2994 km NE.
  
  Och ett fynd som illustrerar vad vi redan vet från observationer: att lokala Phylloscopus collybita collybita faktiskt anländer till häckningsområdet i sena mars och kanske inte flyttar särskilt långt: Gransångare, märkt 1k Ljunghusen 23.8.09 - kontrollerad Greifswalder Oie, Mecklenburg-Vorpommern, TYSKLAND 23.3.10. 143 km SSE.
  
  
• 7.11.10: Falsterbo fågelstation sköter ringmärkningen på ett utmärkt sätt, inga stora olyckor, skicklig åldersbestämning, perfekt bokföring. Men det är en olycka att stationen kom att bli insyltad i fågelskydd, nån ansvarig människa borde ha satt ned foten för förti år sen och stoppat ut dem. (Vi var ett litet, insatt gäng som skrattade till vi kräktes när vi läste resultaten av stationens "inventeringar"). För naturskyddsarbete krävs integritet och goda hållningar, där räcker det inte med den turistinriktade flamsigheten. Jag lägger ut en bild som lämpar sig för självreflexion och ruelse; den gjordes för Fågelstudier för mer än tjugo år sen. Observera alternativadressen: Fågelstudier på Surftown. Ny bild från Taiwan på the Dunlin Website. [CP]
  
  
  
  
• 11.9.10: Noterar kråkbärsätande småspovar i reservatet vid Korshage vid Isefjordens mynning, Själland, och på Malön, Kungsbacka. Viktigast och mest frekventerade är utan tvekan de jylländska hedarna, med nattflockar av storleksordningen tusen individer i Vadehavet. Jag funderar på att besöka en eller två lokaler i juli och se vad man kan göra med tub; finns det någon annan svensk "måste"-lokal? Någon annan själländsk? Var kommer man närmast fåglarna i Jylland, på hedarna eller vid havet? Bara ett tjog i juli vid Korshage under senare år: Danmarks Fugle. [CP]
  
• 9.9.10: Från och med idag samlar jag mina hemsidor till ett webhotell på Surftown, ett tag kommer flera av dem att ligga på två ställen. Fågelstudier har legat på sin maxgräns, 10 MB, i ett par års tid nu, nu får jag 20 GB att leka med. Och jag kan lägga ut finkorniga kärrsnäppebilder på the Dunlin Website, inga kompromisser längre! Samtidigt reviderar jag gammal text i Fågelstudier och börjar skriva på ett par nya separatprojekt, först en undersite tillägnad prutgässen i Dublin. Trädpiplärka, småtärna och ett par ruggningsuppsatser kommer också äntligen att få ny layout och arbetas om. Det som känns överspelat och som jag inte har tid att arbeta över kommer att raderas. Jag kommer att lägga ut den nya adressen - www.fagelstudier.web.surftown.se - högst upp på sidan om ett par dar, när det mesta är på plats, som en påminnelse. [CP]
  
• 9.9.10: Polska kärrsnäppor märks med vit ring och graverad text: bokstav+2 siffror, projektet startades 2010 av WRG Kuling. I Tyskland stönade man när de första fåglarna siktades: inte ett anonymt projekt till! Men nu verkar informationen ha kommit på plats. [CP]
  
• 31.8.10: 6 nattskärror på banvallen i Ljunghusen 05.00, alla satt inom ett begränsat avsnitt. Uttalat medvindssträck under natten, mycket småfågel gled fram lågt över mark och hav (och fångades i vadarnät över vattnet), det är uppenbart att denna form av transport tilltalar också nattskärran. [CP]
  
• 17.8.10: Märkt: fem juvenila storspovar, två småspovar (en adult, en juvenil). Det har varit en mycket framgångsrik häckning för storspoven i någon del av utbredningen, i min erfarenhet finns det inget jämförbart år. Grönbena och glutt ligger också på topp, och en våg av unga rödbenor nådde södra Skåne idag. Inga spovar på golfbanan, någon resurs på heden är nu mer intressant för dem. Björnbäret börjar komma, kanske handlar det om det. [CP]
  
• 14.8.10: Fem juvenila storspovar, en adult myrspov märkta på natten, sju småspovar sedda på golfbanan på morgonen. Borde jag börja märka storspovarna med en numrerad tibiaring, för att få mer utbyte av dem? Kanske ett projekt för en grupp av märkare, nationell kod: blågul tibiaring... En blek, ytterst skygg "småspov" som gått i flocken hela augusti var borta, det kan ha varit en Numenius tenuirostris, men jag kom aldrig tillräckligt nära för att se detaljer klart. Den hade vad jag kunde se inget hjässband och lyste med sin vithet, men skulle inte en avvikande, leucistisk småspov också verka sakna hjässband, åtminstone på långt håll? Jag såg för lite, i för dåligt ljus, för att vara säker, först avfärdade jag den som leucistisk, och det var inte förrn idag som tanken slog mig att jag borde ha ansträngt mig mer för att utesluta eller bekräfta smalnäbbad. Det finns en pedagogisk vinst med att kassera in tenuirostris som tillfällig besökare på Skanörs Ljung; småspoven är också utsatt för ett hårt jakttryck och verkar ha låg reproduktion, eller hög förstaårsdödlighet. (Tre pedagogiska länkar:: Druridge Bay curlew och Bird Guides, det finns till och med de som tvivlar på den smalnäbbade spovens artstatus; är den möjligen resultatet av att småspov och storspov kommer varandra för nära i någon biotop i Centralasien?).
  Gömsle och tub rekommenderas för den som vill studera spovarna på Ljunghusens golfbana, jag har själv njutit av varje minut tillsammans med dessa fåglar. Fågeln med hudsonicus-karaktärer är förmodligen en permanent besökare från nån gång i juli (och den är rätt säkert märkt också, 25.7.99, den äldsta kända spoven i flocken... Än så länge har jag dock inte haft den misstänkta ringfågeln i synfältet just i uppfloget). Jag tror den har gått där varje sommar i ganska många år nu - jag känner igen ett par individer, ungefär som man kan känna igen sångsvanar på näbbet - men man ser dess karaktärer (mörk rygg, mörka vingundersidor) bara när flocken flyger norrut och först stiger ganska brant över Ljungskogens sydvända bryn. Don't ask me for details, jag försöker alltid se åt sidan när jag snubblar över rariteter, men ibland kan man bara inte undvika dem. Ny kärrsnäppebild utlagd på the Dunlin Website idag. [CP]
  
• 11.8.10: En småspov märkt 21.7 fortfarande kvar, totalt sjutton på morgonen. Fem juvenila storspovar, ytterligare en lemlästad småspov med uppenbar skottskada. En av rävarna raskade över golfbanan, passerade på tio meters avstånd, fåglarna tittade upp men flyttade sig inte.
  I ett färgmärkningsprojekt skall man planera färgkombinationerna i detalj, långt i förväg, med mycken fantasi, annars kommer man fort ut på hal is. Jag läste VITmetall GULORANGE idag; tre veckor tidigare hade jag märkt VITmetall ORANGEORANGE (och dessutom läst den igen - flera gånger samma morgon - efter två veckor). Jag antog först att det handlade om samma fågel - men varför läste jag den översta ringen som gul? I morgonljus var den "gula" ringen nästan lika ljus som den vita (jag "tolkade" den till gul), i klar kontrast till den "oranga" bottenringen, som hade en klar rödton (jag vet att jag hade läst rätt i det avseendet: det var en ljus ring över en mörkare ring, och den mörkare hade rött som grundfärg). Vid konsultation av listan fann jag VITmetall TURKOSRÖD märkt ett tidigare år - och jag vet att den ljusgröna ringen bleks mest av alla. Kombinationen LIMEYELLOW har nu suttit på de irländska prutgässen i ett halvdussin år, och alla avläsare har säsongen 2009/2010 någon gång läst den ljusgröna ringen som vit eller gul, det senare särskilt besvärligt eftersom det också finns YELLOWYELLOW. Jag vet också att jag har en tendens att läsa röd som orange i morgonljus och sent kvällsljus. (Ibland blir jag osäker och gör det omvända; "tolkar" orangefärgen till röd). Förargligt: jag kräver två läsningar av oklara fåglar för att godkänna dem, och i detta fall är det påkallat. Om jag hade varit medveten om problemet hade jag sökt upp samma fågel och läst den en andra gång, studerat den "gula" färgen särskilt. De turkosa ringarna är av lite klenare gods än mina övriga färgringar, och de är inte av darvic. Nå, det går kanske ett tåg till. [CP]
  
• 3.8.10: 7176082, märkt 14.7.09, den var här redan 29.7.10. Stora problem med en fågel som kan vara två: BLÅellerGRÖN/metall, BLÅellerGRÖN/SVARTellerBRUN. (Mycket olyckliga kombinationer på det hela taget). Jag hade ett absurt intryck av att ögat påverkas: om jag läser en blå först tenderar jag att läsa en efterföljande GRÖN som BLÅ, om jag läser en grön först tenderar jag att läsa en efterföljande BLÅ som GRÖN. Jag känner till detta fenomen från förr, man måste vara förtrogen med sin avläsarpsykologi, passa upp. (Samtidigt säger min lista att den sista fågeln måste vara BLÅ-BLÅ eller GRÖN-GRÖN, jag har ingen mixad. Mitt problem har förmodligen orsakats av att BÄGGE fåglarna varit på plats samtidigt. Jag har har helt enkelt inte kunnat hantera blickens flackande mellan de två, här har vi årets problemfåg(-el/-lar) No. 1). Ingen direkt sol, ljuset var inte optimalt, men jag läste utan problem av sex årsmärkta (den äldsta 7176098 från 21 juli, vidare den juvenila från 27 juli, utrustad bl.a. med två kitschiga, smultronglassfärgade varuprovsringar). Minst 62 fåglar på golfbanan, gräset vätt av dimma, och mycket mask kom upp till ytan. Den enbenta fågeln kvar, tre juvenila storspovar (två har fått ring på natten, wonderful birds), en adult myrspov, hängig, som de ofta är. Fyra mindre strandpipare i ett svep, en grönbena hade stoppat i sig så att den vägde 99 gram, en av de eländiga rödbeneungarna vid Ängsnäset var flygg: detta är eftersommaren 2010 i ett nötskal. Jag väntar mig att det hela är på upphällningen, snart, småspovflocken är konstant, det kommer inte till nya fåglar. [CP]
  
• 1.8.10: Och detta måste också höra till avläsandet: en fågel korrigerades idag definitivt från "svart" till "brun" (sedd på mycket nära håll), och flyttades därmed sex år framåt i tiden. Bäst är alltid när man har en sekvens av bekräftande, likalydande avläsningar. Minst 59 spovar på golfbanan i morgonskurarna, bland dem 7176083 från 15.7.09, 7176090 från 16.8.09 och 7176098 från 21.7.10. En fågel med enbart stålring, en stor aluminiumring. [CP]
  
• 29.7.10: På golfbanan 7176078 och 7176082 (ny, årets nionde), bägge märkta 14.7.09, samt 7176108 från 22 juli i år, den kvarvarande flocken lite mer än 30 småspovar. Den enbenta fågeln kvar. Det fanns knappt en mask att hämta på gräsytorna, och redan vid sextiden var fåglarna uppe i golfbanans vattnade kråkbärsris och rev åt sig av det lilla som finns där. [CP]
  
• 27.7.10: Siktat idag: 7118996, märkt 22.7.03 (den fågeln troligen på plats redan 22.7 i år) och 7176078, märkt 14.7.09 (också denna har jag brottats med ett par dagar; idag såg man alla färger fint), därmed åtta fåglar märkta tidigare år lästa under den snart förgångna julimånaden. Vidare två årsmärkta från 17 och 22 juli. I nattfångsten årets första 1k småspov, samt en 1k småsnäppa, var var den månne kläckt? 52+ spovar räknade på golfbanan i gryningen, men där var minst 60, en fågel med bara stålring, en enbent fågel med tarsen avklippt strax under knäet. [CP]
  
• 26.7.10: Småspov-skovet fortsätter; idag lyckades jag utan större besvär kapa åt mig 7118993, märkt 20.7.2003. Den har varit på plats i ett par dar, jag kunde inte läsa (rätt säkert) samma kombination 23.7. Tre fåglar märkta 22 juli i år går fortfarande kvar. 30 +några fåglar på golfbanan idag i gryningen. Nu har jag läst sex småspovar märkta tidigare år; tre från 2003, en från 2008 och två från 2009. Jag har inte varit i närheten av något liknande förr, bara ströobsar, och skälet är rätt säkert att jag inte tagit avläsningen "på allvar"; man kan inte vänta sig att man skall kunna läsa färgringar s.a.s. med vänster hand. Det krävs rekognoscering och att man är på plats före ringbärarna, dold, eller nalkas dem dolt. Ännu vid midsommar i år var jag för oskicklig, men nu vet jag vad som krävs av avläsaren när småspoven är på tapeten. Inte är man mycket hjälpt av den ornitologiska "allmänheten" heller, SOF-skådaren i gemen är för trivial och för ofältmässig; det läses mycket mer ringar per capita i Tyskland, England, Irland och Danmark än i Sverige. Jag tycker också att Ringmärkningscentralen är för konservativ/återhållsam när det gäller färgmärkningen; den borde initiera, finansiera och administrera projekt på ett antal utsatta arter, som spovarna. Det är en utbredd känsla bland ringmärkarna att man idag kastar arbete "i sjön" genom att enbart arbeta med metallringar. [CP]
  
• 22.7.10: Moln över solen vid soluppgången och med en gång var det svårt att läsa. En nyanländ grön över metall på höger ben, men vad har den på vänster ben? Är bottenringen brun eller svart? En liten förskjutning i spektrum betyder sex år i tiden. Rödmetallorangeorange var märkt tre timmar tidigare när jag såg den, en sådan fågel kan man läsa i alla väder, det hjälper när man kan jämföra den oranga ringen med en sann röd. 7118987 har nu varit på golfbanan i nio dagar, åtminstone sedan den 13.7. Slut på färgringarna, ingen mer färgmärkning i år, och det är småspov som aldrig förr i området, förargligt, jag hade inte väntat mig detta eftersom det varit motigt i ett par års tid. Genom att jag koncentrerar mig på storvadarna får jag också storvuxen "extrafågel": vipa, ljungpipare, myrspov och strandskata. Men storspoven flyger över området, rastar inte många timmar, det är kråkbär den varit ute efter i alla år, den också. [CP]
  
• 20.7.10: Småspovarna lever på daggmask från golfbanan, eftersom kråkbäret på Ljungen har aborterat alla bär. Det finns ingen blåfärgad spillning, inga spybollar av skal och kärnor. Det är detta som har gjort ringläsningen så lätt i år; fåglarna har varit tvungna att hålla sig till golfbanan. Till veckändan lämnade första skiftet Falsterbohalvön, samtidigt som en ny omgång lättviktiga hanar gick på. Idag, den tjugonde, fanns endast sjutton fåglar kvar på greenerna i gryningen - fyra av dem märkta, två i år, två tidigare år. 7176081 ny, märkt 14 juli 2009. Brun är den ring som jag oftast läser fel (för framtiden: använd inte brun), och jag läser ofta orange som röd, röd som orange. Bäst fungerar bleka pastellfärger, och jag har noterat samma sak på prutgässen i Dublin: ögat trivs inte med mättad svart, blå, röd. Det har varit två dagar av fjärranväga besökare bland vadarna, ett riktigt myller av asiatiska och nordamerikanska arter, förmodligen för att en flyttningsvåg svept över oss de senaste dygnen. En av spovarna har haft mörk bakrygg/övergump, en extremt skygg fågel som inte tålde att man tittade på den, jag tror den är gången nu, fanns där inte idag. [CP]
  
• 14.7.10: Repeats på två småspovar idag, och en ny: 7176090, märkt 6 augusti 2009. Det finns fortfarande en oläst spov med komplett färgringuppsättning, och en fågel som förlorat en färgring, den kan jag nog rekonstruera. Orange läser jag som röd i det sista kvällsljuset, eller röd som orange, svart, blå, grön och brun kan jag inte separera förrän solen är över horisonten (fåglarna är uppe på greenerna långt före soluppgången). [CP]
  
• 13.7.10: 130 - 140 spovar på golfbanan morgnar och kvällar. Ny avläsning ikväll: 7118987, märkt 16 juli 2003. Två stålringar. Det finns ett par märkta fåglar som inte släpper mig närmare än tre-fyrahundra meter. Men jag börjar bli varm i kläderna, skall nog överlista dem. [CP]
  
• 8.7.10: 82 småspovar på golfbanan på morgonen, två med enbart stålsjuor, vidare den "vita", som borde vara en sliten och slipad aluminiumring, något större än vår åtta, samt 7118986, märkt 16 juli 2003 och 7176070, märkt 14 juli 2008. Röd över blå är svår att läsa i strykande morgonljus, jag läste först "röd över svart", men när solen bröt fram mellan molnen ändrade jag till "blå?". Och det var det enda möjliga, visade det sig. Avståndet var kanske 250 meter, och jag arbetar med max förstoring, 60X. (Det är läge för en Questar, den är överlägsen i grynings- och skymningsljus). Jag skvallrar ur skolan för att få tubutrustade personer att kontrollera småspovflockar; på Ljungen bär två till tre av hundra fåglar färgkombinationer i juli månad (ett tag har det varit tio av hundra sommaren 2010). Själv har jag tränat på att avläsa isländska rödspovar vid The North Bull i Dublin i ett par års tid, där bär fåglarna två ganska höga färgringar på tibia. (Att det finns mycket att "hämta" visar avläsningen av en tioårig adultmärkt fågel från Árnessýsla vid Clontarf den 12 april i år; ingen hade sett den fågeln på 3 1/2 år, dessförinnan var den uteslutande sedd i Irland, aldrig på Island). En tibiaring ser man alltid på en rödspov, en ring som sitter på tarsen på en storvadare kan däremot vara dold i vattnet. För att göra det extra svårt kan rödspoven också stå på ett ben i timmar. Jag funderar på att skifta till tibia eller tars + tibia på småspovarna; efter sju år med tarsringar har jag inte längre så många läsvänliga kombinationer att ta till. Habitatet: vattnade och klippta greener, är annars idealiskt för tarsringar.
  Skanörs Ljung duger tyvärr inte som sovplats för fåglar medan upptågen kring Falsterbo Horse Show pågår; varenda fågel på Ljungen flyger till Måkläppen och sover där. Jag tycker att länsstyrelsen borde ta i med hårdhandskarna mot ljud- och ljusstörningen från Strandbadenområdet med hänvisning till Ljungens integritet som reservat; området måste skyddas inte minst mot den av Vellinge kommun iscensatta ljus- och ljudföroreningen. Och snart kan man vänta sig konkurrens från Ljunghusen-klubbhusets överstarka projektör. [CP]
  
• 26.6.10: Småspoven bygger redan upp på Skanörs Ljung: i flocken två metallmärkta, en med enbart en stor vit färgring, jag kan inte se någon metallring (samma fågel i fjol också), en med full färgkombination. Och de första kärrsnäpporna har passerat, hösten är här, snart är Falsterbohalvöns specifika sommarhelvete över. Räv på Ljunghusens golfbana, den går som barn i huset för att den håller efter kaninerna (samtidigt är den Ängsnäsets onda genius, till detta kommer en annan pålaga för våtheden Ljungen i form av det överdjupa diket på golfbanans västra sida). Ung mård på marken inne i skogen bara tre stenkast därifrån, kutryggig och avig; mården rör sig som en liten apa på marken. Apropos golfbanor; snart är en ny utfyllnad genomförd vid Albäck, jag antar: med grönt ljus från alla upptänkliga organ. En gång i tiden tog golfklubben lillfinget, med benäget bistånd från Naturskyddsföreningen, nu har man hela handen, ett sorgligt öde för ängarna vid Fågelvik. [CP]
  
• 22.6.10: Den bästa reproduktionen i sydvästra Skåne på ett årtionde, plötsligt bara small det och stora ungar kryllade ut ur alla vrår. Skärfläckorna lägger och kläcker så att det står härliga till, och de flesta ungar bör klara sig förbi den kritiska åldern. Småtärnan har en del halvstora ungar och hundratals fisktärnor flyger snart; en småtärna flygg i Trelleborg 24/6, fisktärnor flög på Eskilstorps 22/6, i Arriesjön 25/6. Skräntärnan har kull, silvertärnorna blev översvämmade och lägger fortfarande om. Skrattmås och gråtrut lade tidigt, kläckte tidigt, med hygglig procent. Frågan är om inte till och med några kärrsnäppepar försöker sig på sena omläggningar. Om predationen kan sägas att småtärnorna i Trelleborg har förlorat mer än femtio procent (som alltid sprider de ut sig och lägger om), predatorn är okänd, kanske bara brun råtta, kanske tornfalk, medan skrattmåskolonin i Arriesjön som vanligt utsätts för en predationstopp mot slutet av säsongen (en predator specialiserar sig på dem; det fanns kanske sammanlagt hundra ihjälbitna ungar "lagda på förråd" den 25.6, samma predatorstrategi ser man vissa år på Eskilstorps holmar, och den var ett damoklessvärd över huvudet på skärfläckorna vid Landgrens holme). Jag har inte sett räven i fält i år, ser mycket lite spillning också. Men den finns nog på Ljunghusens golfbana, och det kan vara en simskicklig räv bakom förödelsen i Arrie, annars mink. [CP]
  
• 9.5.10: Gluttens bottenvikt på Falsterbohalvön är ungefär 127 gram, jag har haft ett par fåglar med den vikten. De tre tyngsta i juli/augusti vid Ängsnäset har vägt nästan dubbelt så mycket: 227, 243 och 268 gram. Idag fick jag en repris på vikten 227 gram, och jag kunde känna att fågeln hade ett ordentligt fettförråd. I de flesta fall ligger instängd småfisk bakom dess viktökningar; glutten glufsar i sig tills den är alldeles utspänd. Det är exempelvis skälet till att man har en hel del glutt på Skanörs revlar vid lågvatten. Moreau konstaterar att Tringa-arterna i Afrika ofta koncentreras till uttorkningszoner, där det sista vattnet är på väg att försvinna; om igen är pölar med instängda bytesdjur orsaken. Skogssnäppan har samma förmåga som glutten i dessa sammanhang, den dubblar sin vikt när den får fisk. [CP]
  
• 30.4.10: "Från fåglarnas kalender": Det är intressant att se hur de lokala sångarhonorna trycker på i år, inte bara hanarna. En lövsångarhane märkt den 23.4 i fjol hängde idag i nätet intill en hona märkt den 10.5 i fjol; Valborg är tidigt för en lövsångarhona! Och den lokale ärtsångarhanen, som är märkt vid Fyren 28.4 i fjol, hade såvitt jag kunde se två intresserade honor i sitt revir.
  Varför har finnarna sydlig kärrsnäppa och småtärna på sin sida av Bottenviken, medan svenskarna inte har någonting? Undantaget är möjligen Haparanda Sandskär, jag antar att biotopen spelar in. Den finska schinzii-populationen flyttar fortfarande; i gryningen idag tog jag en 3k+ hane från Uleåborgområdet (pull Lumijoki, Oulu 3.6.08, det är ängarna i bukten söder om Hailuoto/Karlö), som fortfarande har 1000 km kvar på sin resa. Jag gissar att man ser mer flyttande än lokal schinzii i april i Sydskåne i dessa yttersta av tider, och skälet är naturligtvis att vi i trettio års tid har misskött våra reservat: Flommen, Vellinge och Eskilstorps ängar. I Vellinge är den reaktionära kommunledningen huvudproblemet, men den är mycket hjälpt av de småborgerliga, lokala kryssare, som kallar sig själva ornitologer, men struntar i allt utom rariteter. Därför är också Falsterbo Fågelstation en del av problemet, har alltid varit det; det skulle ha varit klokt att hålla stationens besättning fjärran från praktiskt fågelskydd. Fågelstationen har s.a.s. kommunala lojaliteter, och bör ägna sig åt projekt som "Bivråkens dag" och liknande. (Ett ljus i mörkret är det nya Eskilstorpsprojektet, som tar upp stafetten där Paul-Eric Jönsson släppte den, men jag tror det kommer för sent, skånska schinzii står vid ättestupan).
  Som kontrast till den småvuxne schinzii-hanen tog jag också en storvuxen alpina-hona - fortfarande europeisk, jag sätter tjugo kronor på Novaja Semljas längdgrad - i hundraprocentig vinterdräkt, hon har alltså minst tjugo dars kroppsfjäderruggning framför sig! Till detta "väntar" hon sig att finna mat i Östersjön - eller? Jag får en eller ett par av dessa udda individer varje vår; jag undrar om de kan ha korsat kontinenten från S eller SSO och är på väg ut mot Vadehavet. Om detta är ett regelbundet fenomen, flyger de flesta säkert etappen nonstop; dessa spovsnäppestora kärrsnäppor tillryggalägger 1500 km i ett nafs. Fågeln vägde 64 g (med en vinge på 126 mm), vilket kan vara flyttningsvikt eller post-flyttningsvikt, också med den vingen. Hon hade i så fall knappt 500 km kvar av resan, korsande schinzii-hanens kurs i nästan rät vinkel... Åh, det finns alltid något nytt och oväntat att upptäcka! [CP]
• 9.9.09:
  
  
  Något citronärliskt: ljus grimma vid näbbroten, svart näbb, men svag gul anstrykning på undre stjärttäckarna, och bara en vit täckarrad, den andra är vinterruggad. Jag tror: hybrid flava/citreola snarare än oblandad citreola. (Dålig bild; det blir så när tiden är knapp). [CP]
  
  
• 9.9.09:
  
  Två gulärlor av nordligt ursprung, tidiga september, den till höger "ren" thunbergi typ, utan ögonstreck, den till vänster med någon flava inblandning. Många norska gulärlor flyttar via Sydskåne; Sammalisto (1958) fann att frekvensen av övergångsfåglar var lika stor som frekvensen av rena thunbergi i delar av Norge, och jag tror att den höga andelen av övergångsfåglar i Sydsverige har sitt ursprung här. Enligt Vepsäläinen (1968) möter hybriderna rena thunbergi "vid den skarpa makroklimatiska gränsen mellan södra och norra Finland mellan Tornio och Kainuu (ungefär diagonalen 66° - 64°30' N; CP).(...) Övergångszonen är mycket smal, ungefär 10 - 20 km från söder till norr." Notera att dessa fåglar inte har rent svart på hjässa eller panna i höstdräkten, och man måste söka två gånger för att finna en vit linje mellan näbbet och den blekt gula hakan. De mer eller mindre stabiliserade övergångsfåglarna är alltid mustigare i färgen, har mer olivbräm, mer brunt pigment, och krävbandet är ofta mycket brett. [CP]
  
  
  
  Något ostligt ur gulärlekomplexet, rätt säkert inte "renrasig" i något läger: dombrowskii, melanogrisea eller feldegg, kanske med något inslag av cinereocapilla. Det handlar om höstdräkt (21.8), då är det svarta på huvudet brämat, och den gula strupen rätt blek. Infällda är stora täckare och mellantäckare, som hos dessa raser bildar ett brett, dubbelt vingband, inte heller här så gult som i vårdräkten. (Den 2.9 hade jag tittat på ett halvdussin thunbergi, de har alla detta bleka vingband och blekt gult nästan upp till näbbet. Men de har alla haft svart endast på örontäckarna och mörkt skiffergrå hjässa i vinterdräkten. Jag är på intet sätt säker på denna fågel; kanske en ovanligt svart thunbergi). [CP]
  
  
• 29.7.09: Två nya bilder till kärrsnäppebilderna på the Dunlin Website och en ny till köns- och åldersbestämning av vadare. Sällsynt massiv ankomst av kärrsnäppa på morgonen den 27 juli; nattfångsten misslyckades på grund av ogynnsam vind+vattenstånd, men jag lyckades fånga lite grann i dagsljus i den täta passagen efter klockan fem (små skaror anlände - efter att ha korsat Ljungen! - ungefär var tionde sekund; dessa fåglar har uppenbart diagonalat över Skåne, kommer ut mellan Klagshamn och Eskilstorp, stryker över Black och korsar Ljungen via inägan vid Gyeholmen). Jag bävar inför denna uppvisning, föreställer mig att jag ser en flertusenårig "flyway", traderad från generation till generation. Som en liten bonus för all flit kontrollerade jag idag en kärrsnäppa på "flyttarens sparlågeruggning" från 22.7, det skall mycket tur till för att få sådana data, jag får dem inte en gång per år. [CP]
  
  
  
  När den bökar efter kråkbär får småspoven ett ovälkommet påhäng: fästingar. Notera den kraftiga näbben med spadformad spets och det breda gapet; i Afrika öppnar och styckar den krabbor på tidvattenstränderna. (Skalen spys upp, saltet i krabbköttet måste den spä ut genom att flyga in över Sahara på nätterna och dricka färskvatten). Fjädrar och skalltak i spybollarna visar att arten också äter stora fågelungar (förmodligen av ängspiplärka och sånglärka, sena häckare). Färgringar bör limmas över tillräcklig yta, jag tror att spoven bänder av sig en olimmad ring hur lätt som helst. [CP]
  
  
• 17.7.09:Intressant att se hur småspoven hanterar daggmask; den nyper till, dansar en 360-graderscirkel runt masken och vrider upp den ur grästorven. Inga kråkbär på heden (men kråkbär på en punkt på den vattnade golfbanan), plantorna torkade ned i april, men slår nya skott nu. Samtidigt kan jag konstatera att Skogsvårdsstyrelsens skötsel av heden inte går ut på att gynna de sträckfåglar som är beroende av kråkbär, man mejar storskaligt och vid fel tidpunkt utan att tänka på att man härjar i ett EKOSYSTEM. Skanörs ljung borde skötas med blädning, inte med trakthyggesbruk, men jag förstår varifrån den felaktiga skötseln har hämtat inspiration; Skogsvårdsstyrelsen skånska avläggare är den storskaliga svenska skogsdestruktionens sydliga utpost. Jag minns när de mejade vresrosen i Skanör och lokalt avhyste törnsångare och hämpling för två års tid. Grinden vid Strandbaden är uppbruten och tosingar kör rally på heden på natten, jag noterade COT 334 + ett utkastat lås en natt. Vad vi nu ser är effekterna av det kommunalt eftersträvade buslivet i Falsterbo. [CP]
  
  
• 16.7.09: Calidris alpina schinzii har samma ruggningsmönster som Calidris alpina alpina; en del fåglar inleder ruggningen innan de ger sig av. Jag har två tämligen säkra men långvingade fåglar i Migrating Dunlin Calidris alpina in the Baltic area: the moult issue, men idag kom en kristallklar schinzii (2k hane; vinglängd 105 mm, näbb 25,1 mm) från Ängsnäset; den hade fällt H1 - 3, kort spole på H1. I alla tre fallen är H1 - 3 involverade. [CP]
  
  
• 4.7.09: Om den tilltagande förföljelsen av pilgrimsfalken i England, från RSPB, 1.7.09.
  
  
• 30.6.09: Tre småspovar i Ljunghusen på morgonen, men de kan se i stjärnorna efter kråkbär (trots det hittade jag en spyboll, den hade troligen flugit hit på vingar). Mitt utnämnande av klimatet till atlantiskt dementerades av högtryck och ostliga vindar; när jag kör ut om morgnarna kvickar vaktlar i fälten, längs sydkusten kommer strövande bruna glador in söderifrån. Som en påminnelse: vi står med en fot i vardera lägret. [CP]
  
  
• 20.6.09: I vadarmappen utrensas det som är skrivet om småspov, rödbena, kustsnäppa den 21 juni; bilder och referenser i menyn tas bort. Nyskrivet material med annan layout kommer att tillföras under sommaren. Trädpiplärkorna får ligga kvar men åker vid någon tidpunkt, jag skall samla mig till att skriva om den uppsatsen, annan layout där också. [CP]
  
  
• 18.6.09: "The Evil Eye of Golf" är uppdaterad; håller just nu ca 135 länkar. "Invasive alien species" expanderas kraftigt.
  
  
• 17.6.09: Birdwatch Ireland's South Dublin branch har en serie träffsäkra klipp på sin "News"-avdelning, många av dem kräver en smula insikt i Irlands specifika svårigheter när det gäller att få till stånd en konsekvent miljöpolitik. Jag citerar här ett mer "kosmopolitiskt" klipp, syftande på de arma satar som ränner land och rike runt efter polyglottsångare och blåstjärtar: Serious birdwatchers are complete and total freaks, worthy of every stereotype that has been heaped on them, and then some. Whether they are American listers or British twitchers, they are a scary group of extremists. - Mike O'Connor, New Scientist 7.5.05. Och vi tillägger fromt: eller svenska kryssare... [CP]
  
  
• 4.8.08: En sida med bilder av färgmärkta fåglar: Guida fotografica agli uccelli con anelli colorati/Photo-Guide to Colour-Ringed Birds.
  
  
• 30.7.08: Bengt Grandin rapporterar en färgmärkt småspov från Nabben 23.7.08, den var märkt vid Ängsnäset den 19.7.03, den äldsta avläsningen av en av mina småspovar till dags dato. Det börjar bli lite frekvens av färgmärkta fåglar i flockarna, i gryningen den 12 juli hade jag flera märkta bland mer än 200 småspovar på östra delen av Ljunghusens golfbana (spovarna startar dagen här medan greenerna är våta). Dimma, kondens, för stort avstånd, jag hade inte en chans att läsa dem. Kråkbären har uteblivit nästan helt på grund av torkan, spovarna stannade bara ett par dar i år och går knappt upp på ljungheden, också storspoven sträcker bara förbi utan att rasta. [CP]
  
  
• 18.4.08: Idag citerar vi från The Arizona Republic: Stop building golf courses now! The religion of corporate America has enough cathedrals. [CP]
  
  
• 11.4.08: De tre första länksidorna: "The Goat as Gardener in the Greenhouse: Capitalism Setting the Climate to Rights Again" (87 länkar), "The Evil Eye of Golf" (78 länkar) och "Wildlife Rehabilitation: Bleeding Hearts for God's Creatures" (40 länkar) expanderas försiktigt, de kommer efterhand att klyvas upp på flera sidor. En fjärde sida påbörjas: "Invasive practices, invasive structures, invasive species", som ett slags paradigm för mänsklig naturpåverkan. Det sista dokumentet kräver förberedelse och eftertanke, jag hittade en mycket betecknande historia idag: The Global Spread of GMO Crops. En ännu värre i samma ämne: Escaped golf-course grass frees gene genie in the US. Under tiden rekommenderar jag en titt på länken carbonify.com; koldioxidutsläppen tog ett litet språng 2007, det framgår ännu tydligare av den färska länken Carbon Dioxide Emissions Accelerating Rapidly från Earth Policy Institute den 9.4.08. Fortfarande glödhet "från pressarna" är förra veckans ICES rapport Changes in surface CO₂ and ocean pH in ICES shelf sea ecosystems. (Ja, jag vet: på energiåtgången för ett sökord till Google kan en lågenergilampa lysa i en timme. Vi står alla inför svåra moraliska val). [CP]
  
  
• 31.1.08: Notera den enorma expansionen av lokaler listade under "Counts, global", på the Dunlin Website. När den globala bilden började framträda tog jag fram min kulram och gjorde ett par överslagsberäkningar. Det är intressant att se hur närmevärden tenderar att permanentas och upprepas i oändlighet av okritiska själar (den svenska förteckningen dras med en hel del gammalt möblemang, också). Det är som på restaurang: om man inte kollar notan kan man bli lurad. Närmevärdena på alpina-populationen är nog ganska bra, jag tror inte att många pacifica undgår upptäckt, och jag vågar inte yttra mig om det isländska beståndet av schinzii - men i övrigt kan man sätta frågetecken vid alla uppskattningar. Det finns en tendens att hålla sig till den övre gränsen för skattningarna av sakhalina- och kistchinski-populationerna, 1 miljon, fastän kalkylen för den ostasiatiska sträckvägen skulle gå mycket bättre upp om man höll sig till den lägre: 100,000. Och om man skriver ner de ryska bestånden kan den färskaste skattningen av Alaskas arcticola, 750,000, också vara uppåt väggarna. Canadas hudsonia tycks ingen veta nånting om. Länkfel (ganska många som berodde på uppdelningen av en mapp) i "Risk-prone or risk-averse..." på the Dunlin Website har också korrigerats. [CP]
  
  
• 12.10.07: Från Danmarks Miljöundersögelser Det laveste antal skarver i 15 år av Thomas Bregnballe. "Fågelstudier" hade fingret på utvecklingen bland skarvarna för mer än ett år sedan, och ungefär samtidigt publicerade sajten www.dunlin.se också sina första banbrytande kärrsnäppeuppsatser. Men behoven är stora, den svenska ornitologin dignar fortfarande under ett improduktivt darwinistiskt ok, och uppsatsnivån sjunker kontinuerligt till följd av detta. Jag skall härnäst krympa länksamlingen, göra den kommenterande och skriva kommentaren på engelska, det frigjorda utrymmet kommer jag att använda till att lägga ut ruggningsuppsatser, som skrivits efter ortodox mall. Det kommer att ta tio, femton år att uppställa en ny standard för svensk ornitologi, men jag ser och känner att jag är på rätt väg. [CP]
  
  
• 22.8.07: Data för den ungerska vårkontrollen av kärrsnäppa under "Recoveries" på www.dunlin.se. [CP]
  
  
• 25.7.07: Henning Behmann berättar om en rödbena, märkt vid Bottsand 30.8.98 - avläst i Gardur (66° 18'N, 16° 26' W) på Island 19.6, 24.6.07, med kommentaren: "inte visste jag att de var här redan i augusti". Men tatsächlich är robustan i södra Östersjön redan vid mitten av juli (översomrande 2k-fåglar 2007, här kan förklaringen till det tidiga uppträdandet ligga / Peter Olsson), och den kan senare dominera på vissa lokaler. Med tanke på numerären av robusta i Irland, Storbritannien och Danmark måste den isländska populationen vara enorm, fåglarna trycks förmodligen ut i alla riktningar av ett veritabelt diffusionstryck. Jag tror inte vi har sett de yttersta gränserna för denna spridning än, även om robustan verkar vara uttalat maritim i sina preferenser. [CP]
  
  
• 1.2.07: SMHI har en utmärkt artikel, "Högt långvarigt vattenstånd i Östersjön", på sin webbsida, den svenska siten sneglar uppenbart åt DMI:s pedagogiska, dataspäckade och rappa sida, men är ännu inte lika bra; på datasidan är SMHI:s site mindre generös och mer tungrodd, och SMHI skriver alltjämt en snackesalig och ganska dålig svenska, medan danskarna skriver en stram och korrekt danska (det är en kulturskillnad). På förmiddagen den 1 februari kom en returbölja från Östersjön, och vattnet steg för väl tionde gången på en månad till 1 meter över normalvattenstånd i Öresund, strandlinjen vid Skanörs revlar, hela Flommen, centrala Ljungen och Ängsnäset + delar av Ljunghusens golfbana var täckta av vatten. Det strömmande vattnet svallar ut sanden ur stranddynerna och lämnar rotfilten bar. Vi kommer att få se mer av det slaget, och ingen skall glömma att det stigande världshavet är ett av skälen till att det borde ha införts nybyggnadsförbud på Falsterbohalvön för tjugo år sen. Det är sitt eget bidrag till koldioxidutsläppen som de pendlande Näsetborna nu får äta upp i form av förhöjda vattenstånd. [CP]
  
  
  
  Skanör mot Flommen, middagstid 1 februari 2007.
  
  
  
  Från Landgrens holme mot Falsterbo 1.2.07; den framtida kustlinjen.
  
  
  
  Skanörs Ljung, Ammarrännan 1.2.07; man har antagit att vikingarna drog sina båtar tvärs över näset via denna farled, vattenståndet var antagligen högre för tusen år sen.
  
  
  
  DMI:s data: vattenståndet vid Drogden i Öresund den 3.2.07, vattnet steg trekvarts meter. Prognoslinjen är streckad. Förutsägelserna kunde ofta vara bättre, de tar inte tillräcklig hänsyn till de ändringar i vindriktning och vindstyrka, som oavbrutet förutsäges i den globala meteorologiska "offentligheten". Usla modeller, men danskarna påstår att de jobbar på saken! [CP]
  
  
• 22.11.06: Notera de instruktiva bilderna på rör- och kärrsångare från Ringmärkning på skånska sydkusten. [CP]
  
  
• 18.11.06: Jag avser att gradvis bygga upp en mapp, som understödjer vid åldersbestämning av vadare, utöver det kärrsnäppematerial som finns på www.dunlin.se, presenteras här roskarlen som första art. Bilderna är tagna i Dun Laoghaire söder om Dublin, Irland, 8 november 2006. [CP]
  
  
• 17.10.06: Kungsfågel, hona, märkt Stockholm RS0230, Ljunghusen 17.10.05, kontrollerad på märkplatsen 17.10.06 (och bilden är tagen vid det senare tillfället). Busse (1984) nöjer sig i "Key to sexing and ageing..." med att granska den centrala stjärtpennan, men det skulle inte hjälpa oss i det här fallet. [CP]