Volvo PV 444 L/LS -57
"Se den, kör den - sen är Ni såld"
Den här sidan handlar om den sista årsmodellen av Volvo PV 444, nämligen L-modellen som producerades under 1957 och en stor del av 1958.

Modellen PV 444 introducerades som 1947 års modell och blev med tiden något av den svenska folkbilen. Mellan 1947 och 1957 (egentligen till och med augusti 1958) tillverkades 196 004 stycken 444:or. Det började med A-modellen som producerades fram till 1950, därefter kom B-, C-, D-, E-, H-, K- och till sist 1957 L-modellen. Volvo Amazon hade presenterats 1956 och många trodde nu att PV:ns dagar var räknade, inte minst med tanke på att karossformen hade en något ålderdomlig utstrålning.

Volvo förvånade dock många genom att som 1958 års modell presentera Volvo PV 544 som var en ordentligt omarbetad PV med bland annat hel framruta, större bakruta och ny instrumentering med termometerhastighetsmätare.

Men nog om andra modeller, den här sidan ska ju handla om årsmodell 1957, L-modellen.

Klicka på bilden för att höra en B16-motor starta!

PV 444 L har ibland beskrivits som "den fulländade versionen" eftersom den äktsvenska gedigenheten och alla erfarenheter från de tidigare modellerna fanns samlade i L-modellen. Därutöver bjöd L-modellen på ett par härliga nyheter. Mest uppmärksammat blev den nya B-16 motorn som gav 60 DIN-hk. Den ersatte B4B-motorn som från början gav 44 hk och senare utvecklats till att ge 51 hk.

På den så viktiga amerikanska marknaden såldes L-modellen med B-16B motorn som gav 85 hk SAE. PV:n lanserades i Amerika som "A family sports car". De amerikanska importreglerna gjorde dock att sportmotorn inte kunde monteras i de bilar som skulle säljas i Sverige. Dessa importregler ändrades dock senare, något som i Sverige kom att leda till lanseringen av Volvo PV 544 Sport.

Men den svenska kundkretsen matades att uppleva den nya 60-hästarsmotorn som något alldeles speciellt, i annonserna kan man läsa att "den nya bensinsnåla 60 hk Amazon-motorn ger blixtrande acceleration och ökad toppfart. Det betyder snabba riskfria omkörningar och färre nedväxlingar."

Att den nya motorn lanserades som "Amazon-motorn" får väl ses som ett tydligt tecken på att Volvo PV var på väg att bli "billighets-Volvon", på väg att komma lite i skuggan av Amazonen. Faktum var dock att det bland köparna fanns en mycket stor medvetenhet om PV:ns kvalité och driftssäkerhet. Volvo PV var ett mycket bra köp i sin prisklass.

Årsmodell 1957, L-modellen, av Volvo PV är mycket lätt att känna igen. Framifrån har den delad ruta (något som försvann när 544:an introducerades 1958). Borta var från 1956 den fyrribbade grillen. På 1956 års modell hade grillen formen av ett rutnät med kromad sarg och något utdragna hörn. På L-modellen behölls rutnätet medan de utdragna hörnen rundades av. Dessutom placerades ett gyllene V i mitten av grillen. Detta V fanns dock inte med på till exempel USA-modellen eftersom man på Volvo var rädd att det skulle ge intryck av att bilen var utrustad med V8-motor.

Ytterligare kännetecken framifrån är att de främre parkerings- och blinkersljusens placering. På tidigare modeller hade blinkers varit monterade på B-stolpen (dvs bakom dörren) men på L-modellen placerades de framtill innanför strålkastaren. På den efterföljande 544-modellen flyttades de utanför strålkastaren för att de skulle synas bättre. Av någon anledning var dock USA-varianten av L-modellen utrustad med parkerings- och blinkersljusen på utsidan av strålkastaren.

PV 444 L sedd bakifrån. Den är lättigenkännlig bakifrån på grund av de runda bakljusen. Notera också överliggaren mellan stötfångarhornen. Den försvann under L-modellens produktion, närmare bestämt från och med chassinummer 173 460. Bilden är hämtad från en artikel i tidningen Motor som handlade om placeringen av de reflexer som enligt lag skulle finnas på bilar från och med 1956. Artikelförfattaren tyckte att reflexernas montering på stöt- fångarna såg tillfällig ut.

Bakifrån känns L-modellen lättast igen på sina bakljus. H- och K-modellen hade haft sina bakljus placerade ganska högt upp på karossidorna. Dessförinnan hade det dock suttit bakljus på skärmarna, dock med en helt annan, något plan, utformning.

L-modellens bakljus var runda och sköt ut en del. De var även lackerade, något som inte förekommit tidigare. På grund av sin utformning döptes bakljusen till "jungfrubröst". Den här typen av bakljus satt endast på L-modellen eftersom de på den efterföljande 544:an ersattes av de större avlånga bakljusen.

Ytterligare kännetecken bakifrån är att Volvoemblemet på bakluckan flyttades ned till vänster om handtaget, något som framgår svagt av bilden ovan.

En annan mycket efterlängtad nyhet på L-modellen var att de vakuumdrivna vindrutetorkarna nu ersatts av elektriska. De vakuumdrivna torkarna hade ju på grund av sin konstruktion den egenheten att deras hastighet minskade när motorns gaspådrag ökade, en detalj som många PV-förare svurit över under årens lopp vid ett otal omkörningar. Visserligen kunde man köpa en extra vakuumtank som tillbehör men elektriska vindrutetorkare var ändå snäppet värre.

Sikten i PV 444 hade inte varit den allra bästa och L-modellen var inget undantag. Det var ju först på 544:an 1958 som hel vindruta fram presenterades tillsammans med smalare hörnstolpar samt bredare bakruta med lägre underkant.

Bland annat breda hörnstolpar bidrog till något begränsad sikt i PV:n.

Anledningen till att ha delad framruta var till stor att det inte skulle bli så dyrt att byta ruta i händelse av till exempel sten- skott. I och med vägnätets allmänna upp- rustning blev den delade rutan omodern.

Instruktionsboken till årsmodell 1957 fanns i två upplagor. Detta är den tidiga, tryckt hos Handelstryckeriet i Göteborg 1957.

Något både testfolk och konsumenter började irritera sig på var att Volvo behöll den treväxlade växellådan som ju även hade osynkroniserad första växel. När 544:an presenterades 1958 hade modellen Special II och Sport helsynkroniserad fyrväxlad låda men först i och med 544 B (augusti 1960) var alla växellådor helsynkroniserade. Dock fanns det fortfarande både tre- och fyrväxlade lådor.

En annan nyhet som senare skulle komma att vidareutvecklas var att det fanns fabriksmonterade fästen för säkerhetsbälten i L-modellen (se bild till vänster). Från början fanns de bara i framsätet men senare även i baksätet. Själva bältet var dock ett extra tillbehör. I augusti 1959 blev trepunktsbälten standard i 544:an, något som Volvo var först i världen med.

PV 444 L tillverkades för den svenska modellen i två utföranden, Standard och Special. De fick beteckningen 444 L respektive 444 LS. Typbeteckningarna uppges ha ändrats under försommaren 1957 då modellerna fått beteckningarna 44403 respektive 44404.

Av modellen 44403/L, dvs Standardmodellen, tillverkades 10 932 exemplar. Modellen 44404/LS (Special) tillverkades i 34 837 exemplar. För USA-modellerna är siffrorna 17 782 stycken respektive 536 stycken. Summa tillverkade bilar av L-modellen: 64 087 stycken.

L-modellen kunde fås i följande färger:

Standard (44403/ L): svart
Special (44404/ LS): pärlgrå, midnattsblå, rivierablå,californiavit, smaragdgrön, gyllenbeige samt rubinröd.
Färgerna pärlgrå och rivierablå försvann dock ganska tidigt på LS-modellen.

Instruktionsbok, sent utförande.

Övriga data

Motor: Sverigeutförande B 16A, 60 hk DIN (66 hk SAE) vid 4 500 varv/ min, 1 583 cc, kompressionsförhållande 7.5, cylinderdiameter 79.37 mm, slaglängd 80 mm.
USA-utförande: B 16B, 85 hk SAE.

Elsystem: 6 volt (12 volt kom 1962), generatoreffekt 300W, batterikapacitet 85 Ah.

Yttermått: längd 4.50 meter, bredd 1.59 meter, höjd 1.56 meter. Axelavstånd 2.60 meter, spårvidd fram 1.30 meter, bak 1.32 meter. Fri markhöjd 17 cm.

Styrinrättning: Styrväxel av typ skruv med rulle. Rattdiameter 43 cm. Antal varv mellan mellan fulla hjulutslag: 3. Vändcirkelns diameter åt båda hållen: 10,8 meter.

Kraftöverföring: Enkel torrlamellkoppling. Treväxlad låda med tvåan och trean synkroniserade. Växellåda typ H6. Lång växelspak i golvet. Slutväxel av hypoidtyp.

Pris 1957: Standard 10 762 kronor, Special 11 237 kronor (i Stockholm cirka 1 000 kronor billigare per modell).

Bilskatt per år 1957: 166 kronor.

Försäkringskostnader 1957 vid 10 000-13 000 kronors totalvärde: Trafikförsäkring: Stockholm, Göteborg och Malmö: 284 kr/år, norr om Dalälven: 252 kr/år, övriga landet: 200 kr/år.
Brand- och stöldförsäkring: Stockholm, Göteborg och Malmö: 126 kr/år, norr om Dalälven: 116 kr/år, övriga landet: 92 kr/år.

Tillbehör och deras priser 1957

Vindrutespolare 70 kr
Stänkskydd bak 16.50 kr
2 st säkerhetsbälten av Volvos typ exklusive montering 90 kr
Hel underredsbehandling 165 kr

Sats med avgasventiler och fjädrar 44.50 kr
Avgasrör komplett med ljuddämpare 68.80 kr
Stötdämpare, komplett sats fram och bak 160 kr
Kylare 165 kr

Höger framflygel, olackerad och utan tillbehör 145 kr
Höger framdörr, olackerad och utan tillbehör 240 kr
Bakre stötfångare, komplett 149 kr
Vindruta av lamellglas, per styck 40 kr

Reparationspriser 1957

Sotning och ventilslipning 73 kr
Förgasarrenovering 28 kr
Byte av kylare 15 kr
Byte av kopplingslamell 64 kr

Renovering av växellåda 96 kr
Renovering av differentialväxel 89 kr
Renovering av styrväxel 50 kr

"Res med eget hotell" - så marknadsförde Volvo den nedfällbara husvagn som man sålde som tillbehör till Volvo PV 1957. Läs mer om detta genom att klicka här!

Läs vidare om min egen Volvo PV 44403 -57

Denna sida är uppladdad 970729 av Thomas Näsström.
Den 31 december 1997 laddades denna sida för tusende gången och den 2 april 1998 laddades sidan för tvåtusende gången!
Totalt har 97390 personer besökt denna sida. Tackar!
Uppdaterad/ omgjord 970903, 971024, 980320, 980520, 990219, 001115.

Vid denna sidas sammanställande har följande källor använts:
Svenska Volvo PV-klubbens matrikel nr 10. 1997.
Volvo PV 444. Den svenska folkbilen. Av Peter Haventon. Bienen & Haventon AB.
Diverse tidningar från den aktuella tiden.