En recension av Anna Southerington

Alla har vi nog någon gång reflekterat över dagens samhälle, världssamfundet, människors beteenden gentemot varandra. Många röster menar på att klimatet människor emellan har blivit kallare, att kapitalistiska och materialistiska värderingar har större makt och får större utrymme än humanistiska dito. En del av oss upplever bara att något är fel, men vet inte riktigt hur vi skulle vilja att världen såg ut istället. Andra har konkreta ideer och tankegångar runt dessa frågor. I den sistnämnda gruppen finns det också människor som, var och en på sitt vis, försöker åstadkomma förändring. Genom politik, kyrkor och andliga samfund eller grupper, opinionsbildning, eller genom att själva försöka föregå med gott exempel i det egna livet. Med andra ord, genom eget agerande eller genom det talade eller skrivna ordet eller en kombination därav. En sådan person är Bengt O Almstedt.

Almstedts valda huvudverktyg är just det skrivna ordet, närmare bestämt boken 2392: Spegel på 1900-talet, som han har skrivit och gett ut i egen regi. Böcker som reflekterar över samhällsordningen är inte ovanliga, men Almstedt har valt en lite mera oortodox och spännande vinkling. 2392: Spegel på 1900-talet är skriven som en framtida historiebok över vår tid, med alla de värderande bedömningar som man skulle kunna förvänta sig från ett sådant perspektiv. Den framtid som ligger som jämförande perspektiv i Almstedts bok påvisas som ett samhälle med en betydligt högre medvetandenivå och en avsevärt mer utpräglad humanism än dagens, och betyget på vår egen samtid är knappast positivt. Men vår nutid med alla dess fel och brister skildras ändock med ett visst mått av ömsinthet, som en klokare vuxen som betraktar ett barns beteende med insikt om att detta beteende många gånger är grundat i bristande förståelse och okunskap. Och därmed inger boken också hopp om en bättre morgondag, hellre än att aktivera läsarens potentiella försvarsmekanismer.

2392: Spegel på 1900-talet utgör spännande och tankeväckande läsning. Genom ämnesindelningen behandlas en rad samhällsfenomen: religioner, teknik, kärlek och erotik, makt, arbete kultur, dialog och debatt, för att nämna några. Genom betraktelserna över hur samhället såg ut i dessa avseenden under 1900-talet dras jämförelser med det framtidssamhälle som är bokens utgångsperspektiv, vilket både pekar på författarens upplevelser av de fel och brister som råder i dag och samtidigt skildrar hans visioner av en ljusare och mera kärleksfull framtid. Historieboksupplägget möjliggör på ett synnerligen effektivt sätt denna simultana kommunikation på två olika nivåer, vilket gör läsningen både intressant och mångfacetterad.

Jag har egentligen bara två saker att invända mot 2392: Spegel på 1900-talet. Det upplägg som utgör ett så effektivt kommunikationsverktyg har också den nackdelen att ett antal betraktelser och visioner hör hemma i flera olika ämneskategorier. Det leder till att Almstedt tvingas ta upp samma grundvisioner och ståndpunkter på flera ställen för att varje ämne skall täckas i sin helhet, och det kan lätt upplevas som repetitivt. Dessutom är det ju så att en bok vid egen utgivning kanske inte passerar en copyredaktörs ögon, och boken skulle ha mått bra av en sådan granskning. På sina ställen har det smugit sig in språkliga småfel.

Om vi bortser från dessa två mindre invändningar, är det dock så att 2392: Spegel på 1900-talet är en mycket läsvärd, rentav viktig bok. Almstedts betraktelser är ofta brutalt träffande, som ett slag under bältet för de läsare som eventuellt upplever en trygghet i att granska vår samtid genom rosenfärgade glasögon, och han väjer inte för obehagliga sanningar. Samtidigt borgar den tidigare nämnda ömsintheten för att även en trygghetstörstande läsare skall kunna ta till sig bokens budskap. Personligen känner jag att jag sympatiserar i väldigt stor utsträckning med de visioner och ideal som Amstedt presenterar, och jag vill varmt rekommendera 2392: Spegel på 1900-talet till alla som emellanåt funderar över dagens samhälle och världsordning.