Peppe
Sommaren 1993 hade jag sommarjobbat i hemtjänsten. Med jämna mellanrum var jag hos en tant som hade en fantastisk liten undulat. Undulaten hette Ludde, men var en hona! Jag blev helförtjust i denna lilla Ludde och bestämde mig för att skaffa en egen fågel. Sambon accepterade.Väl i djuraffären fanns det inte så många undulater att välja på just då, men jag hade bestämt mig, jag skulle ha en undulat. Damen i djuraffären tog fram en liten ljusblå stackare som såg ganska illa tilltygad ut. Han hade inte särskilt snygga fjädrar, men damen i djurafffären påstod att de skulle växa ut. För att han skulle bli tam vingklippte hon honom. (GÅ ALDRIG MED PÅ DETTA!!!)
Det visade sig att det var ganska dumt! Resultatet blev att han inte kunde flyga och alltså blev han väldigt skygg. Tro det när man vet att man inte kan flyga sin väg om man skulle behöva! Fjädrarna växte ut till viss del, men han lärde sig aldrig flyga ordentligt.
Han satt helst stilla på en pinne tills vi lyfte in honom i buren igen. Vi förstod att allt inte var som det skulle med honom och i maj 1994 dog han. Vi bestämde oss ganska omedelbart att skaffa en ny undulat, men den här gången skulle vi välja noga och ta en som verkade livlig! Det blev Otto!
Peppe
Saras sida Undulatsidan