Ett annat intressant exempel är myrbeståndet på Madeira. Arten Pheidole megacephala är en liten myra som har soldater med mycket kraftiga käkar. Arten kommer troligen från Madagaskar, men i början av 1800-talet började den breda ut sig över världen i takt med den ökande handeln. Ett ställe den kom till var Madeira. Här började den konkurrera med alla de inhemska myrarterna, och då en man vid namn Heer 1852 undersökte ön kom han fram till att den hade tagit över totalt. Han kunde inte finna några andra myrarter och kunde därför konstatera att Pheidole megacephala hade konkurrerat ut alla ursprungliga myrarter.
Precis efter det att Heer hade undersökt ön kom en ny myrart till Madeira. Den hette Iridiomyrmex humilis och var ursprungligen från Sydamerika. Då denna art förökar sig, skickar den med små grupper av arbetare med honorna, vilket gör att den sprids mycket fort. Den håller också kontakt med moderkolonin, och dessa strider inte med varandra. Dessutom har Iridiomyrmex humilis flera drottningar i varje bo vilket gör den mindre sårbar. Allt detta tillsammans gjorde att den 1898 hade utrotat Pheidole megacephala från hela ön.
Eftersom myror har en så grundläggande roll i de allra flesta ekosystem är det ofta inte bara myrorna som blir utkonkurrerade som blir lidande. Hela ekosystem kan rubbas om en myra ersätts med en annan. Detta tillsammans med myrornas ökade spridning i och med den ökande världshandeln tror jag kan utgöra ett hot på många platser i världen.
Mot myran som släkte tror jag inte det finns några direkta hot alls. Eftersom det finns så otroligt många olika arter med så otroligt många specialiteter, så tror jag att de kommer klara sig i ytterligare ett antal miljoner år. Eftersom man vet att myrorna funnits i minst 80 miljoner år är de nog inte så lätta att ta dö på.
En amerikansk forskare har gått så långt att han hävdat att inte ens en atombomb skulle kunna stoppa myrorna. Så långt är jag personligen inte beredd att gå, men jag anser att myrorna har kommit till jorden för att stanna.