1

av GUNNAR LARSSON

Det jag tycker mest om i min trädgård är det lilla japanska hörnet där mossan är grön som sammet.

Där finns en liten damm med guldfiskar, ett vackert av naturen format bonsiaträd, primulor av alla sorter och en hemmagjord stenlykta.

Men så har det inte alltid sett ut, vägen dit var lång, det började med ett misslyckat äppleträd.

När vi flyttade in i vårt nyköpta hus 1975 hade jag måttliga planer för trädgården. I mitt lilla hörn var det gräsmatta inringad mot grannen av en ölandstokhäck, åt norr en slipermur och åt söder förrådsvägg.

Ett äppleträd måste man ha. Från mina föräldras trädgård kom jag ihåg ett äpple som var fint, James Grieve tror jag det hette. Nästa dag åkte jag ner till trädgårdsmästaren och inhandlade ett träd. Samtidigt tog jag vägen om bokhandeln och köpte en bok om beskärning av fruktträd.

Väl hemkommen var det bara att gräva en grop, trodde jag. Under ett 10 cm jordlager var det rena smäckleran. Men äppleträdet skulle ner, så det var bara att gräva. Jag grävde en grop på 1x1x1 meter, i med fin jord, planterade trädet, slog i en stödkäpp, det hade jag läst att man skulle ha. Sen var det bara att vänta på att det skulle bära frukt.

Dom följande åren beskar jag trädet efter alla konstens regler. Efter tre år bar det frukt, några stycken i varje fall. Jag var nu medlem i Trädgårdsamatörerna i Göteborg, året var 1977, och hade börjat så smått med övriga trädgården. I och med att jag blev medlem i sällskapet kom jag att få se en massa andra trädgårdar, den ene finare än den andra. Vad mycket nya uppslag man fick om hur en trädgård skulle se ut!

Idèerna bara snurrade i mitt huvud. Hur skulle jag bygga upp min trädgård? Äppleträdet behövde en snyggare inramning tyckte jag.

Det första jag gjorde var att fylla upp mot stenpartiet med grov sand och sten. Mot grannen anlade jag en kantrabatt och mot förrådet murade jag upp en mur av storgatsten för att få en sluttning mot norr till ett torvparti. Torvpartiet byggde jag upp av torvblock och fyllde emellan med en blandning av torv, barkmylla och flis.

Det första jag planterade i torvpartiet var Primula av alla de sorter. I kantrabatten satte jag Astilbe och i stenpartiet Saxifraga plus lite annat smått och gott. Allt såg väldigt fint ut, en snygg kant av storgatsten inramade planteringarna.

Äppleträdet blommade, det kunde inte vara bättre, man tyckte att man var en duktig trädgårdsmästare.

Sommaren som kom var varm och solig, gräset ville inte växa. Hösten var blöt, vintern likaså. Våren kom, äppleträdet blommade inte. Trädet var mer eller mindre dött.

Experter tillkallades och uttalade sig. Att gräva ner ett äppleträd i leran utan dränering är helt förkastligt och just James Grieve var det sämsta träd man kunde ta eftersom just den sorten hatar att stå kallt och fuktigt och det finns väl inget äppleträd som vill stå med rötterna i ett vattenhål. Så att trädet dog var helt naturligt. Det var bara att gräva upp och kasta.

Japanbok gav idén

Jag hade nu kommit igång riktigt ordentligt med trädgårdsamatörismen, gått på kurser, läst böcker, besökt andra glada amatörer och sugit åt mig så mycket man bara kan. Av vår bokförsäljare Björn fick jag tag i en bok om japanska trädgårdar (Quick & Easy Japanes Gardens). Visserligen en liten bok, men vilka fina idéer man fick av att titta på de fina färgbilderna. Där var dammar och stenlyktor och allt som behövs i en japansk trädgård.

Det var nu jag fick min idé vad det skulle bli av mitt lilla hörn i trädgården. En damm med guldfiskar, stenlykta och en frodig grönska skulle det bli.

Det första jag hade att göra var att gräva ut för dammen. Det var ett styvt jobb att köra undan all lera som byggmästaren hade varit så vänlig att fylla upp större delen av tomten med, men skam den som ger sig. Efter mycket slit var dammen färdigutgrävd och jag kunde lägga ut presseningen i botten och fylla på med vatten.

Det här var bara början och stommen i mitt japanparti. Samtidigt som jag höll på med att färdigställa runtom dammen högg jag en stenlykta i grön sandsten, som jag hade burit hem från bergen ute vid kustbandet.

Mot det redanbefintliga torvpartiet fortsatte jag att bygga ut med torvblock som ändade i dammen så att de skulle suga upp vatten till torvpartiet. I anslutning till dammen hade jag grävt en liten fördjupning, som jag fyllde med vitmossa. Det skulle bli ett ställe för växter som växer på mossar och kärr som Saracenia purpurea och Saracenia flava. Mitt lilla hörn bestod nu av en damm och på ena sidan av dammen ett torvparti och på den andra ett stenparti med en liten bäck.

Nu kunde jag börja med det roliga att finjustera partiet och plantera. Från gräsmattanoch ner till dammen har jag lagt ut vita runda stenar som går ner under vattenytan. Det var något som jag sett i den förtjusande boken om anläggande av japanska trädgårdar. På en sten i vattnet står min egenhändigt utmejslade stenlykta i grön sandsten.

Torvpartiet är uppbyggt i våningar med stora stenar inlagda mellan torvblocken. Givetvis har jag även lagt ut rejäla trampstenar. Vad är ett japanparti utan ett bonsaiträd? Jag hade turen att hitta en underbart formad Pinus på en mosse. Eftersom jag alltid har varit väldigt svag för primula planterade jag mängder av alla sorter från Primula denticulata till Primula bhutanica. Det mesta har jag själv sått.

"Kuddmossa"

Jag kom ihåg från ett föredrag en bild från en Engelsk trädgård med "kuddmossa" som täckte en yta dubbelt så stor som min trädgård. Helt underbart, så skulle jag ha! Efter mycket möda och stort besvär har jag lyckats täcka en tredjedel av mitt lilla hörn med kuddmossa. I dess kuddar har jag sått Pinquicula grandiflora som nu blommar helt fantastiskt.

Men innan jag går vidare och berättar om växterna i mitt japanparti, så skulle jag vilja berätta lite om dammen och dess invånare. I dammen har jag planterat en svagväxande vit näckros och på vattenytan flyter det pistia och vattenhyacint.

Första året dammen var färdig släppte jag i 10 guldfiskar. Efter ett tag märkte jag att pistian började växa alldeles för mycket och att dammen behövdes rensas på botten, alltså tog jag och plockade upp pistian och la i en tunna med vatten. När jag skulle lägga tillbaka pistian i dammen märkte jag att det var något som simmade i tunnan och tro mej eller ej, men med vattenväxterna hade det följt rom från guldfiskarna. De hade kläckts i tunnan och det var säkert 500 guldfiskyngel. Men det finns ingen glädje som varar för evigt. Vi hade varit borta en hel dag och det första jag gör när jag kommer hem är alltid att kolla hur mina fiskar mår. Likaså gjorde jag nu, men när jag tittade i dammen var det bara två guldfiskar av 10 kvar. min första tanke var att det måste ha varit några barn som hade fiskat upp dem. Nästa dag visade det sig vem boven var. Jag trodde inte mina ögon när en vacker skata med svartblåskimrande fjäderskrud landade på en av tramstenarna i vattnet och tålmodigt väntade på att en fisk skulle komma nära honom. Vips hoppade skatan ner i vattnet och kom upp med en guldfisk i näbben.

Det var en fantastisk syn att se en skata bära sig åt som en kungsfiskare. Precis som om skatan ville visa sig hur duktig han hade varit satte den sig högst upp i stenpartiet och riktigt demonstrativt åt upp fisken.

Vem kunde ju bli arg på en så vacker fågel, jag hade ju 500 fiskyngel kvar. Men på detta viset kunde det inte få fortsätta så därför var jag tvungen att täcka dammen med ett nät. Kanske inte så japanskt, men nödvändigt.

Cypripedium

En av de första som blommar på våren i mitt lilla hörn är Primula bhutanica, redan i april börjar de himmelsblå blommorna visa sig med de starkt farinatäckta bladen. Inte så svårodlad men bör täckas mot höstfukten, lätt att föröka genom delning. Cypripedium calceolus införskaffade jag för 10 år sedan, då var det bara en liten knöl och den blommade inte de första åren, men med mycket omtanke och stort besvär har jag lyckats att få en planta som blommar varje år med ca 30 blommor.

Med omtanke menar jag kalk i jorden. Kalkstenkross och snäckskal. Täcker ävendenna planta med en frigolitlåda inför vintern fast jag inte tror att det behövs. Ibland händer det att jag gräver upp den för att visa andra trädgårdsamatörer hur fin min cypripedium är. Många har nog sett den på våra utställningar.

Saracenia purpurea är en annan skojig växt som jag har, även flava. De lever på att locka till sig flugor och andra småkryp som trillar ner i deras blad som är omvandlade till trattar där småkrypen smälter av en vätska som är längst ner. Växten kan tillgodogöra sig näringen från småkrypen. Många kallar dem för köttätande växter. Blomman är rätt så oansenlig. Den har samma färg som bladen men har en rätt kul form. Dessa växter täcker jag med granris inför vintern, ingen annan täckning behövs.

En liten och ganska oansenlig växt tycker många, men inte jag, är en Mimulus primuloides som växer alldeles i kanten av dammen och bildar mattor med ett gråludet bladverk och små fina gula blommor på en liten stängel. Inte så svårodlad men kan dö ut i mitten av plantan, lätt att föröka genom delning. Sen har jag givetvis en massa olika soldanellor, cassiope, hepatica, rhodedendron.

Nu när jag sitter här på min kammare och försöker skriva ner lite grand om mitt lilla hörn börjar det så sakta att förbereda sig för att klara vintern. Cypripedium har redan vissnat ner och bildar små knoppar inför nästa års blomning. Likaså har Primula bhutanica gjort. Snart är vintern här och man kan börja fundera lite om livet och trädgården och människan. Ju längre man lever, desto mer kommer man till insikt, att det lyckligaste för människan är att leva med och i naturen. Då får man ut mest av trädgården också.

Back to top

GL©1997 Gunnar i Pixbo. All rights reserved