1. INTRODUKTION

                     -------------------
 
 

                       ATT BLI TEKNIKER

Många har en dröm att jobba i studio som tekniker och att spela
in musik. Många har också en högsta önskan att själv skapa musik
i en studio som musiker eller jobba som producent. Andra jobbar
redan på det ena eller andra sättet i studio, men känner sig för
okunniga för att kunna utnyttja en studio fullt ut. Dessa har
ändå en önskan att kunna behärska situationen helt.
Men, allt detta behöver inte vara en dröm eller önskan utan det
kan bli verklighet om man sätter upp det som mål och försöker
närma sig det steg för steg.
Jobbar du målmedvetet så blir målet mer och mer verklighet.
Kan man inget om ljud, musik, musikinstrument, handha
ljudutrustning och är väldigt oteknisk och anser sig omusikalisk
och börjar bli till åren så har man ett stort jobb.
Men de flesta som är intresserade av att jobba i studio har med
sig någonting av kunskaper och ev. någon erfarenhet i bagaget
och ju mer man har med sig desto fortare går det.
Sen får man dela upp målet i två etapper där den första är att
klara av en inspelning på amatörnivå. Den andra etappen är att
kunna göra mer professionella inspelningar och även att kunna ha
det som yrke.
Men man kan mycket väl nöja sig med den första etappen, d.v.s.
vara amatör. För dig kan det mycket väl vara så att du blir mer
tillfreds om du kan kombinera detta med ett annat yrke.
 

                    INSIKTER OCH KUNSKAPER

Man kan närma sig det hela som många gör och få nya insikter och
erfarenheter i en långsammare takt genom att på egen hand
utforska ämnet. Men vill man så tidigt som möjigt jobba i studio
är det helt enkelt nödvändigt att öka på inlärningstakten på
alla tänkbara sätt, och då främst genom att ta del av andras
erfarenheter.
Och när du nu läser vidare kommer du inse att det
är ett obegränsat fält av kunskaper och erfarenhet som kan
rymmas i ämnet och inte bara från mig.
Ett allmänt råd är att få insikter och kunskaper o.s.v. från
många tekniker och även från folk i musikbranchen i stort, då
man som tekniker ändå skall uppfylla andras önskningar. Man bör
alltså bli medveten om vad musiker, artister och producenter
vill ha ut av en tekniker.
 

                      ATT VARA TEKNIKER

Att vara tekniker är en mycket stimulerande syssla och kan
erbjuda stora möjligheter till personutveckling. Och framför
allt om man driver en studio själv eller med kompanjoner.
Är man anställd eller freelancande tekniker så inskränker sig
arbetet mer till studion, och det kan vara fullt tillräckligt.
Är man företagare dessutom, så har man även en stor mängd
sysslor och skyldigheter utöver själva teknikerarbetet.
Att driva en studio helt ensam, är alltså mycket jobbigt och
inte den bästa lösningen ur kapacitetsutnyttjande-synpunkt men
är ändå fullt möjligt, utmanande och mycket spännande.
 

                 EN TEKNIKERS HUVUDINTRESSEN

Varför blir man tekniker?
Ja, det ena huvudintresset är och bör ju vara musiken. Sen kan
de andra huvudintressena och skälen variera något och utgöras av
allt ifrån apparat-dyrkan och vad apparaten åstadkommer eller
rent tekniskt apparatur-intresse, via intresset av att exakt
reproducera ljud och musik från natura, till att låta
ljudbyggandet i sig bli en ljudmässig konstart.
I det sista fallet går sökandet efter nya sounds och ljudbilder
och handhavandet av kontrollrummets resurser i övrigt, för många
tekniker direkt att jämföra med musikerns handhavande av olika
instrument.
Ljudteknikerintresset kan också handla om musikern som vill ha
mer kontroll över sitt eget resultat.
Alla dessa olika sorters tekniker har sitt berättigande.
Och eftersom det är en konstnärlig syssla så präglas resultatet
i högsta grad av personen i fråga.
Här är ett försök att urskilja några extremtyper av tekniker.
 

                   TEKNIKER AV GAMLA SKOLAN

Tekniker av den gamla skolan har som mål att reproducera en
musikalisk upplevelse i natura utan förvrängningar.
Han fungerar bäst i musik där produktion i dagens mening inte är
aktuell. Alltså vid reproducerande av redan färdigskapad musik
och musik som spelas efter äldre traditionella normer såsom
klassisk musik, jazz, folkmusik samt vid naturljudinspelningar.
Han har defenetivt sitt viktiga uppdrag att för nu- och
eftervärlden bevara musik som utgår från liveupplevelsen och han
kommer ännu mer till sin rätt idag, då tekniken verkligen
tillåter detta inspelningsförfarande utan speciellt stor
ljudförsämring.
Han manipulerar och skruvar så lite som möjligt med ljuden och
strävar efter att "köra så rakt som möjligt".
 
 
 
 

                       APPARATDYRKAREN

Apparatdyrkaren har i början siktet inställt på att reproducera
diverse ljudbankar i trummaskiner och syntar, fabriksprogram,
samples från leverantören, presetsprogram från reverb och
effektburtkar.
Detta utgör dock oftast endast en fas i början av en ljud-
intresserads utveckling, precis som en musiker under en period i
början av sin utveckling plankar andra musiker.
Apparatdyrkaren försöker i början alltså direkt att göra musik
av resurser som närmast utgör en sorts halvfabrikat. En del
kommer tyvärr inte längre än hit och får finna sig i amatörens
situation och status. Men en del av dessa personer utvecklas
ofta vidare till mer mångfassiterade tekniker eller musiker
eller producenter.
Det här reproducerandet kan dock med tiden komma att bli en
möjlighet till något spännande efter som utbudet hela tiden
ökar. Men jag måste säga att hitills har produktioner gjorda
utifrån detta arbetssätt varit mest att likna vid demokassetter
för trista fabriksljud-bankar, presets på syntar och
effektburkar o.s.v..
P.g.a. av det tidigare fattigare och ovarierade utbudet har
dessa sounds exploaterats alldeles för flitigt i produktioner av
olika slag och dessutom blivit ett självändamål så att låtarna
ofta glömts bort.
Massor med produktioner gjordes tidigare med ett så litet antal
ljud att man ofta hemma vid radion eller grammofonen kunde
avgöra vilket program och ljudval som gjorts och på vilken
trummaskin resp. synt eller sampler med fabrikssound.
Men maskinerna och burkarna blir i en del avseenden bättre med
tiden och numera så är de "tristaste" ljudkaraktärerna i t.ex.
nya trummaskiner borta och lite roligare samples görs, så det är
på rätt väg.
 

              DEN UTVECKLINGS-LEDANDE TEKNIKERN

Sen har vi teknikern som använder musiker, musikinstrument,
kontrollrum och utrustning på ett sofistikerat och samtidigt
hämningslöst sätt, som om kontrollrum och ljudburkar vore ett
enda musikinstrument med massor av möjligheter.
Han är den mest experimentelle av alla teknikertyperna och
vrider och vänder med glädje på ljuden, mickar, burkparametrar
och övriga ljudmanipuleringsmöjligheter.
Han har producentambitioner och vill undvika att göra samma
sound två gånger liksom en musiker som försöker bana nya vägar.
Han anser att ett sound hör hemma i endast en låt och vill att
varje låt skall vara unik.
Dessa tekniker står för utveckling av en ny dimension av
ljudupplevelse som inte nödvändigtvis har en relation till
existerande ljud, musikinstrument, spelsätt, ljudbankar,
effekter och presets.
För dom är allt tillåtet i en studio, som t.ex. att slakta ljud
till oigenkänlighet rutinmässigt på ett sätt som skulle ge
övriga tekniker-kategorier gråa hår.
Det har i alla tider varit så att nydanare har fått på huden
såsom oseriösa eller att dom förstör arbetstillfällen eller
annat för den övriga yrkeskåren, oavsett vilken branch eller
område det handlat om. Men utan dessa människor skulle
utvecklingen stå stilla. Så dessa människor är ytterst viktiga.
 

                   DEN NYA SKOLANS TEKNIKER

Till sist har vi teknikern som är ytterst medveten om alla
resurser och burkars parametermöjligheter på ett mycket
detaljerat sätt, långt bortanför presets, fabriksprogram,
fabrikssamples.
Han använder mycket av studions alla resurser på ett fortfarande
nyskapande, men mycket mer diskret sätt.
Hans filisofi är mer att ljudmanipulationen oftare skall verka
men inte höras, samt att ge ett mer naturellt sound åt icke
naturella ljud, undantaget de mer renodlade effektsoundena.

Själv är jag främst anhängare till de sista två kategorierna men
kan även känna igen mig i de första två.
Jag vill också försöka att ge en bild av alla aspekter och
synvinklar då jag anser att det är viktigt att vara på det klara
med detta.
 

                     TEKNIKER-TEKNIKERNA

En grupp tekniker som inte är inspelningstekniker men ändå är
djupt involverade i saken är de rena konstruktörerna, teknik-
tänkarna, uppfinnarna, serviceteknikerna samt de tekniker som är
nånting mitt emellan servicetekniker och inspelningtekniker av
den gamla skolan.
För denna grupp har de elektriska klurigheterna och prestanda
tagit överhanden. En del av dom sitter ibland eller under någon
kortare period av sin bana som inspelningstekniker. I bästa fall
har de alltså erfarenhet från inspelningsproblematiken. Men
detta är inte alltid fallet.
Dom sysslar ofta med att serva eller optimera utrustning eller
att plocka ut en eller ett par faktorer ur begreppet inspelning
att testa sina utvecklingsideer på.
De kan vara svåröverförbara i praktiken men är mycket bra att få
beprövade.
Då och då dyker nånting upp som är att ta fasta på.
 
 
 

                 EN INSPELNINGS FÖRSVARBARHET

En inspelningsstudio bör ses som ett redskap att föreviga och
även att utveckla musik i. Denna ståndpunkt medför att nästan
all inspelning av musik som sker är försvarbar. Däremot anser
jag att den öppna marknaden inte bör översvämmas med för mycket
ofärdig musik.
Man bör alltså för den totala musikutvecklingens skull ha
inställningen att både etablerade artisters och amatörers
användning av studio, även rent testande och experimenterande
tjänar utvecklingen. Däremot tjänas utvecklingen inte av
spridandet av allt inspelat matrial.
Man kan lugnt påstå att det på skiva, radio, TV och video
spelats en hel del ofärdig, ibland rent av dålig musik och
alldeles för ofta plagiat i stället för mer personlig musik och
unika låtar.
Grammofonbolagen releasar ytterligare skräp som inte kommer så
långt som till ett större antal lyssnare. Allt som släpps på
skiva blir inte lika bra uppbackat och drunknar bland det som i
bästa fall är lite bättre.
Tyvärr kan det omvända ske också. P.g.a. att tillverkning och
framför allt reklam kostar en hel del pengar så görs helt enkelt
en gallring av vilka som skall satsas på.  Denna gallring av
vilka som skall synas mest är inte alltid så konstnärligt
vettig.
Alltså kommer inte alltid bolagens pengar, de mest personliga
och kvalitativa artisterna till godo. Så det finns en viss mängd
mycket bra musik som antingen aldrig blir förevigad och spridd
eller också aldrig uppbackad. Det är mycket synd.
Sen finns kategorin musik som spelas in i studio utan medverkan
av skivbolag och kanske även hamnar på en färdig gramofonskiva
men som av en eller annan anledning inte kommer så mycket
längre.
 

                      KRAVEN PÅ ARTISTER

Ska sanningen fram så stupar det hela ofta på att en del
artister saknar andra artistiska och andra numera nödvändiga
egenskaper.
Vissa har också svårt att helt enkelt tala för hur bra dom är,
och är alltså för lite "reklamminded".
Det kan ju verkligen diskuteras vilka krav som skall ställas på
en artist. I dagens läge skall dom ha en mängd färdigheter och
egenskaper men ändå samtidigt ofta göra själva den musikaliska
insatsen på andras initiativ vilket kan skapa ett robotmässigt
musikaliskt framförande.
Det sista gäller främst sångartister som sällan har en
produktion själva i sin egen hand.
 
 
 
 
 

                    SYFTET MED INSPELNINGEN

Syftet med inspelningen från artistens och det eventuella
skivbolagets sida kan vara lek, testdemo av ideer, mer
kvalitativ demo eller kasset-lågbudget-alternativ till skiva,
singel, maxisingel, EP, LP, miniLP, CD, video, singbackmixar för
livebruk, radioinspelning, filmmusik, TV-musik och ev. annat
också.
 

                    MÅLSÄTTNINGEN MED SKIVA

Att i dag tillverka singel, EP eller LP smäller inte så högt.
Singelskiva ses för oetablerade artister ofta som en
attraktivare form av demo. Idag är CD-skivan och musikvideon det
som verkligen gäller som det mest eftersträvade.
Ifall en skiva är mer än en demo så gäller det ju också att få
exemplaren sålda. Skivor kan ofta ligga i affärerna en tid efter
release för att sen ibland vid utebliven försäljning gå tillbaka
till distributören. Och som jag antytt tidigare så väljer
skivbolag och även distributörerna ofta ut några av sina
artister att satsa extra hårt på, medan resten inte får samma
uppbackning.
Så längtan hos artister att göra en skiva, både själv och hos
ett skivbolag, kan ofta vara missriktad, då det inte enbart
handlar om att framställa den. Man ska få hem den till lyssnaren
också.
Men i studion är det mesta försvarbart och då p.g.a. andra
värderingar.
 

                      FRISTÅENDE STUDIO

Är man en del i en studio som uthyrs kommersiellt, så bör man
inta ståndpunkten, att det är viktigt att studion har en så stor
kundkrets som möjligt, inkluderande även amatörer.
Kvalitetskraven på artisten bör man låta komma i första hand i
från den som betalar. Sen kan man ju få mer eller mindre
producent-funktion.
Men man bör tänka på att det för studion är viktigt att varje
inspelning som lämnar studion, även råmixar, är en demonstration
av både studion och teknikern och måste därför vara tillräckligt
kvalitativ. Detta bör gälla även om några kunder är glada
amatörer som bara leker.
När studion hamnat i den positionen att jobben haglar in så kan
man börja sålla bort den typ av jobb man vill undvika och som
ger fel bild av studions eller teknikerns kvalitet. Men man bör
undvika att bli för beroende av endast en eller ett par kunder.
 

                       ATT PROFILERA SIG

Man kan ju också medvetet profilera sig om underlaget till jobb
fortfarande blir tillräckligt stort. Men man ska ha i minnet att
Sveriges studiomarknad har varit mättad i många år.
Ska man profilera sig starkt så måste man verkligen ligga rätt i
tiden och försöka hitta en eftersatt nisch att satsa på eller en
kommande säker nisch.
Digital mångkanalsinspelning tycker man skulle kunna vara det i
dessa tider men än är försiktigheten stor hos många att anlita
en sån studio. Antingen för att den är dyr eller i de billigare
fallen för att de alternativa digitalbandarnas teknik är
obeprövad.
Att den eller de som är tekniker är starkt personligt
profilerade med producentambitioner kan vara en bra variant och
redan vanlig i Sverige då renodlade producenter som varit aktiva
i studion inte förekommit i så hög grad.
 

                 ETT SKIVBOLAGS EGEN STUDIO

Är man en del i en studio som drivs av ett skivbolag, så är
oftast syftet att man där skall spela in skivbolagets musik. Och
då måste värderingarna bli annorlunda.
I detta fall måste både skivbolaget och studion överleva, vilket
medför att den inspelning som görs för skivbolagets egen
produktion, måste tillåtas ha högt ställda krav på sig från
skivbolaget och dess studio, liksom även på artisten i fråga.
Men om skivbolaget hyr ut studion, så bör återigen det
föregående gälla. Då bör ju kraven tillåtas komma från kunden
som betalar.
Man ska dock vara medveten om, att om någon hyr ett skivbolags
studio, så kan det vara med målsättningen att få samma sound som
på skivbolagets inspelningar. Då måste man också inse att man
som tekniker bör jobba med samma inriktning och krav på artisten
i den produktionen som när skivbolaget spelar in sina egna
produktioner.
 

                      FREELANCE-TEKNIKER

Att satsa på sig själv som fristående freelance tekniker är ett
utmanande mål. Det finns ett litet antal freelancetekniker i
Sverige som kan ta betalt men dom är inte många.
Tendensen är också att dom knyter sig hårdare till en eller två
studios eller skivbolag. Dom kanske t.o.m. jobbar fast i en
studio men freelancar i andra.
 
 

Då svänger vi helt om och ger vi oss in i ljudets, teknikerns
och studions värld.
Först plöjer vi igenom lite grundläggande fakta och terminologi
innan vi behandlar utrustningen och därefter arbetssätt och
olika aspekter på det hela.