Jonathan i Jerusalem

Av Jonathan klass 6B 1997
från Jerusalem
by e-mail

När klassen fick spruta!

Sjuksköterskan kommer in i klassen med sprutorna på en järnvagn. Hon tar papperskorgen och ställer den på katedern. Syster ger Jonna (min lärare) en klasslista. Som tur är slipper jag få den här sprutan. Hon ropar upp det första namnet på listan och Addi går fram med tröjärmen uppvikt. Syster tar en bomullstuss och torkar lite på armen. Hon tar tag i sprutan och drar av sprutskyddet. När hon ska sticka in sprutan i armen tar hon tag i muskeln. Mer ser jag inte för jag blundar. När jag öppnar ögonen igen står syster där och torkar av en annan arm. För mig som inte tycker om att få en spruta, känns det precis som sprutan sticks in i min arm fast jag bara tittar på. Jag ser en pojke som står kvar när han blivit stucken och jag frågar honom om det gjorde ont. Han svarar att han inte ens kände sticket. När det gått 10 minuter ringer skolklockan och det är rast. Syster går ut och hon har gett 27 stycken elever var sin spruta på 10 minuter. Så går det inte till på Hillel!

Skolpolis: MISHMOROT

Julafton är ingen ledig dag i Israel och därför en helt vanlig skoldag. Den här veckan är det min tur att vara skolpolis tillsammans med Omri i min klass. En kvart innan skolan slutar, springer jag upp till utrymmet där skolpoliskläderna finns. Omri kommer tätt efter. Nu är det bråttom! Jag kastar av mig väskan och drar tag i en knallgul kappa som räcker mig till fotknölarna, och rusar ut. Vi springer nerför alla trappor och ut på gården där jag ser att barn redan börjat komma ut på skolgården. När vi är halvvägs ner för backen hör jag skolklockan. Jag ber Omri att "stänga av" gatan så att jag kan gå över. Han gör det genom att sticka ut en stoppinne. Jag skyndar mig över gatan och blåser i min visselpipa vilket betyder att gatan ska öppnas igen. Snart kommer också alla barn från min klass. Jag ropar åt dem att köpa något åt mig i affären Tjick-Tjack men de är för långt borta redan. Det är många barn som vill över gatan så det blir mycket blåsande i visselpipan. När klockan är fem över ett är dagen slut för oss mishmorot också. Vi går upp till skolan under tiden som vi pratar om fotboll. Vi lämnar kapporna och pinnarna i skolan och går ut genom skolporten där Omris pappa väntar med bil. Vi säger hej då och jag går hemåt.

När jag arbetade i Lagåīrn - REFETEN

Klockan var halv ett då jag började gå ner mot korna på kibbutz Ein Hnanziv. Jag hade blivit lovad att få hjälpa till att mjölka korna i två timmar. Vad roligt! När jag kom ner till refeten gick jag först förbi kycklingarna och det luktade INTE smultron! Jag sprang förbi och in bland mjölkkorna och satte på mig stövlar och ett långt plastförkläde och började arbeta. Ko efter ko kom in och gick ut. En av arbetarna ropade på mig och sa att vi skulle gå och hämta fler kor. Vi gick till ett bås och började knuffa iväg korna. Det tog en stund innan alla kor var ute ur båset och vi kunde återgå till mjölkningen. Tiden gick väldig fort och helt plötsligt stod det bara fem kor kvar att mjölkas och jag förstod att alla 600 kor var mjölkade. På väg tillbaka gick jag en omväg runt hela kibbutzen för att inte skämma ut mig. Hela jag var nämligen helt prickig av bajsstänk!