TERMINOLOGI
1. KÄRL:
Kärl är beteckningen för alla slags behållare för vätskor och fasta ämnen.
Efter kärlkroppens form kan dessa indelas i följande grupper.
Krukor: Kärl där den störta vidden är större än kärlets halva höjd.
Krus: Kärl där höjden är större än största vidden. Minsta vidden i övre
kärlhalvan skall vara mindre än halva höjden.
Skålar: Kärl där största vidden ligger i övre kärlhalvan. Den största vidden
skall vara minst två gånger större än kärlets höjd.
Fat: Kärl där den största vidden ligger vid mynningen. Den största vidden
skall vara mer än fem gånger större än kärlets höjd.
SÄRFORMER:
Dropppannor: Avlånga skål- eller fatformiga kärl avsedda för uppsamlande
av fett och sky från köttet på grillspettet.
Cylindriska kärl: Cylindriska liggande kärl med rektangulära lock, oftast
försedda med fyra ben.
Aquamaniler: Kärl för vatten utformade som djur.
Sparbössor: Slutna kärl med myntspringa.
Till gruppen kärl räknas även locken.
KÄRLKROPPEN:
Kärlkroppen är den del av kärlet son omsluter innehållet.
KÄRLKROPPENS INDELNING:
Botten: Utsida: Konkav botten
Plan botten
Konvex botten
Rundad botten: Utan markerad övergång mot buken.
Bottenkant: Markerad vinklad mot buken.
Buk: Bottenrand: Praktiskt markerad zon vid botten.
Bukkant: Markerad övergång mellan buk och skuldra.
Skuldra: Skuldervinkel: Markerad vinklad övergång mot halsen.
Hals: Mynningsrand: Plastiskt markerad zon vid mynningen.
Mynningskant: Den högsta punkten på kärlkroppen, där utsidan
övergår i insidan.
Mynning:
Bottenrandens utformning:
Profilerad bottenrand.
Tummad bottenrand.
Fasetterad bottenrand.
ÖVRIGA KÄRLDELAR
A. Stödanordningar:
Stöd: Stabiliserar kärlet utan att lyfta botten.
Ben: Lyfter botten.
Fot: Består av fotplatta och skaft, vilka lyfter kärlkroppen.
B. Lyftanordningar:
Hänkel: Handtag vars bägge ändpunkter har fästs vid kärlet.
Hänkeln förekommer i två utföranden:
Trindhänkel: Massiv med runt tvärsnitt.
Bandhänkel: Massiv med platt tvärsnitt, oftast hålkälad utsida.
Skaft: Rakt eller böjt handtag fäst vid kärlet med endast ena ändpunkten.
Skaftet förekommer i tre utföranden.
Trindskaft: Massivt med runt tvärsnitt.
Bandskaft: Massivt med platt tvärsnitt.
Rörskaft: Ihåligt med runt tvärsnitt.
Grepp: Massivt kort handtag påsatt eller utdraget från kärlväggen.
C. Upphängningsanorningar:
Mynningsflik: Från mynningskanten uppdraget parti försett med hål. Under
hålet sitter oftast ett list- eller skålformat eldskydd.
Öra: Litet utsprång med borrad hål.
Till upphängningsanordningarna får förutom enkla hål även
räknas vissa hänklar, vulster och grepp.
D. Uthällningsanordningar:
Snås: Vinklad eller rundad utvidgning av mynningen.
Bryggsnås: Uthällningsanordning fäst vid halsen, vari en passage upptagits så
att halsens övre del bildar en brygga vid snåsens bakkant.
Pip: Rörformig uthällningsanordning.
B. GODSTYPER.
A-gods: Gods bränt vid ca. 500 celsius.
B-gods: Gods bränt vid ca. 800 celsius.
C-gods: Gods bränt vid 1000-1300 celsius, där sintring inträder.
Godstyperna uppträder med avseende på syretillförseln i två huvudvarianter.
Oxiderat gods: Gods bränt med normal syretillförsel.
Reducerat gods: gods bränt med låg syretillförsel.
C. Ytbehandling: Blyglasyr. Tennglasyr. Saltglasyr. Lerslamning. Och Glättning.
D. Dekor: Drejad dekor. Pålagd dekor. Ristad dekor. Engobering. Målad dekor.
Stämplad dekor. Modellerad dekor. Inkrusterad dekor. Sgraffito.
olavi.virta@swipnet.se