TERMINOLOGI

  1.  KÄRL:

  Kärl är beteckningen för alla slags behållare för vätskor och fasta ämnen.
  Efter kärlkroppens form kan dessa indelas i följande grupper.

  Krukor:    Kärl där den störta vidden är större än kärlets halva höjd.
  Krus:      Kärl där höjden är större än största vidden. Minsta vidden i övre
             kärlhalvan skall vara mindre än halva höjden.   
  Skålar:    Kärl där största vidden ligger i övre kärlhalvan. Den största vidden
             skall vara minst två gånger större än kärlets höjd.   
  Fat:       Kärl där den största vidden ligger vid mynningen. Den största vidden 
             skall vara mer än fem gånger större än kärlets höjd.   

  SÄRFORMER:

  Dropppannor:       Avlånga skål- eller fatformiga kärl avsedda för uppsamlande
                     av fett och sky från köttet på grillspettet.         
  Cylindriska kärl:  Cylindriska liggande kärl med rektangulära lock, oftast
                     försedda med fyra ben.         
  Aquamaniler:       Kärl för vatten utformade som djur.
  Sparbössor:        Slutna kärl med myntspringa.
  
  Till gruppen kärl räknas även locken.

  KÄRLKROPPEN:

  Kärlkroppen är den del av kärlet son omsluter innehållet.

  KÄRLKROPPENS INDELNING:

  Botten:   Utsida:  Konkav botten  
                     Plan botten        
                     Konvex botten        
                     Rundad botten: Utan markerad övergång mot buken.        
                     Bottenkant: Markerad vinklad mot buken.        
  Buk:               Bottenrand: Praktiskt markerad zon vid botten.      
                     Bukkant: Markerad övergång mellan buk och skuldra.        
  Skuldra:           Skuldervinkel: Markerad vinklad övergång mot halsen.    
  Hals:              Mynningsrand: Plastiskt markerad zon vid mynningen.      
                     Mynningskant: Den högsta punkten på kärlkroppen, där utsidan        
                     övergår i insidan.        
  Mynning:
                     Bottenrandens utformning:        
                     Profilerad bottenrand.        
                     Tummad bottenrand.        
                     Fasetterad bottenrand.        

  ÖVRIGA KÄRLDELAR

  A.  Stödanordningar:

  Stöd:      Stabiliserar kärlet utan att lyfta botten.
  Ben:       Lyfter botten.
  Fot:       Består av fotplatta och skaft, vilka lyfter kärlkroppen. 

  B.  Lyftanordningar:

  Hänkel:       Handtag vars bägge ändpunkter har fästs vid kärlet.
                Hänkeln förekommer i två utföranden:
                Trindhänkel: Massiv med runt tvärsnitt.
                Bandhänkel: Massiv med platt tvärsnitt, oftast hålkälad utsida.
  Skaft:        Rakt eller böjt handtag fäst vid kärlet med endast ena ändpunkten.
                Skaftet förekommer i tre utföranden.
                Trindskaft: Massivt med runt tvärsnitt.
                Bandskaft: Massivt med platt tvärsnitt.
                Rörskaft: Ihåligt med runt tvärsnitt.
  Grepp:        Massivt kort handtag påsatt eller utdraget från kärlväggen.

  C.  Upphängningsanorningar:

  Mynningsflik:  Från mynningskanten uppdraget parti försett med hål. Under
                 hålet sitter oftast ett list- eller skålformat eldskydd.        

  Öra:           Litet utsprång med borrad hål.     
                 Till upphängningsanordningarna får förutom enkla hål även        
                 räknas vissa hänklar, vulster och grepp.        

  D.  Uthällningsanordningar:

  Snås:          Vinklad eller rundad utvidgning av mynningen.
  Bryggsnås:     Uthällningsanordning fäst vid halsen, vari en passage upptagits så
                 att halsens övre del bildar en brygga vid snåsens bakkant.    
  Pip:           Rörformig uthällningsanordning.  

  B.  GODSTYPER.

  A-gods:       Gods bränt vid ca. 500 celsius.
  B-gods:       Gods bränt vid ca. 800 celsius.
  C-gods:       Gods bränt vid 1000-1300 celsius, där sintring inträder.

  Godstyperna uppträder med avseende på syretillförseln i två huvudvarianter.

  Oxiderat gods:     Gods bränt med normal syretillförsel.
  Reducerat gods:    gods bränt med låg syretillförsel.

  C.  Ytbehandling:  Blyglasyr. Tennglasyr. Saltglasyr. Lerslamning. Och Glättning.

  D.  Dekor:         Drejad dekor. Pålagd dekor. Ristad dekor. Engobering. Målad dekor.    
                     Stämplad dekor. Modellerad dekor. Inkrusterad dekor. Sgraffito.           


 

olavi.virta@swipnet.se