En
enkel form av kullager förekom redan på romartiden. Ett hittades
i vraket efter ett av kejsar Caligulas skepp 40 år f Kr. Men kullagrets
genombrott kom inte förrän på 1800-talet då trampcykeln
uppfanns. Hjulen behövde rulla lätt för att minska användarens
ansträngning. Detta påskyndade verkligen utvecklingen av kullagret.
1907
visades världens första självinställande
kullager av den svenske ingenjören Sven Wingqvist. Redan samma
år grundade han SKF, Svenska Kullager Fabriken. Sven Wingqvist fick
till en början vara både försäljare, VD och konstruktör
i det nya bolaget. Det började inte bra för SKF, efter första
verksamhets året hade de 15 anställda och en förlust på
5400 kr. Man hade bara producerat 2200 kullager men SKF var på gång.
Så
småningom fick SKF framgång både inom Sverige och på
exportmarknaden. Tio år senare hade SKF 4300 anställda i Göteborgsfabriken.
Det
sfäriska kullagret som SKF tillverkade hade visserligen haft stora
framgångar men det hade också sina begränsningar. Det
kunde till exempel inte användas i järnvägsvagnar, på
grund av den höga belastningen och de hårda stötarna förstördes
kullagren inom ett år. Därför bildade SKF 1918 en teknisk
byrå som fick i uppgift att utveckla ett rullager
lämpat för järnvägsdrift. Man ersatte kulorna med rullar
som skulle tåla belastningen bättre.
Arvid
Palmgren blev chef för denna byrå. Tre år senare var uppgiften
med det sfäriska rullagret klar. Även detta kom att bli en mycket
stor ekonomisk och teknisk framgång för SKF.
Arvid
Palmgren fortsatte att studera bärförmågan hos ett belastat
rullager. 1921 vid ett besök i USA hörde han talas om ett elektronrör
som då användes i radioapparater. Han skaffade sig några
och byggde sig en radiomottagare. Palmgren kom då att tänka
på att man kunde använda elektroniska apparater som till exempel
förstärkare vid industriella mätningar. Idéen kom
från ett aktuellt problem med att mäta de mycket små deformationerna
hos belastade lager. Han konstruerade en apparat som kunde mäta en
kullagerkulas inträngning i lagerringen med en noggrannhet på
tio miljondels millimeter.
Han
gjorde också en allmän teori för beräkning av livslängden
hos rullningslager vid olika slags belastning, en teori som än idag
används av konstruktörer i hela världen.