Helhetsintryck: Riesenschnauzern är en avsevärt större och kraftigare avbild av schnauzern. Det är en trotsig-tapper hund med respektingivande utseende. Typiskt för hundens väsen är oförskräckt framåtanda, kombinerad med lugn och besinning. Till sin karaktär är den godmodig och obevekligt trogen sitt husfolk. Högt utvecklade sinnesorgan, klokhet, läraktighet, kraft, uthållighet, snabbhet, motståndskraft mot väder och vind samt sjukdomar gör den lämpad till en hård och uthållig tjänste- och brukshund.

Huvud: Huvudet ska vara kraftigt, långsträckt utan starkt framträdande nackknöl, från ögonen till nosspetsen långsamt avsmalnande. Avståndet från nosspetsen till nackknölen förhåller sig till rygglängden (manken till svansroten.) ungefär som 1 : 2. Huvudet ska vara i proportion till hundens massa. På grund av ögonbrynen är pannavsatsen (stopet) tydligt markerad. Den raka nosryggen ska löpa parallellt med hjässans förlängningslinje. Pannan är platt och utan rynkor. Käkmuskulaturen är kraftigt utvecklad, men inte så att huvudets rektangulära form (med skägg) störs av alltför markerade kinder. Nospartiet slutar i en måttligt avtrubbad kil. Nosspegeln ska vara väl utvecklad och svart, läpparna ska vara väl slutna och svarta (gäller båda färgvarianterna).

Ögon: Ögonen ska vara mörka, ovala och framåtriktade. Undre ögonlocket ska ligga an mot ögat så att bindhinnan inte syns.

Öron: Öronen ska vara högt ansatta, liksidigt kuperade och burna uppåtstående, okuperade liksidigt burna, antingen ståndöra eller liksidigt, tätt liggande övervikta.

Bett: Saxbett med rent vita tänder. Bettet ska vara ytterst kraftigt och sluter väl.

Hals: Den ädelt böjda halsen ska vara kraftigt ansatt och i proportion till hundens massa. Den får varken vara kort eller grov. Nacken ska vara kraftig och vackert välvd. Halsskinnet ska vara stramt och utan rynkor.

Bål: Bröstkorgen ska vara måttligt bred med flata revben. I genomskärning ska bröstkorgen vara oval. Väl välvd når den förbi armbågarna. Förbröstet ska vara kraftigt markerat genom bröstspetsen (vilken når framför skulderlederna), skulderleden och överarmsbenet. Buklinjen ska vara måttligt uppdragen. Avståndet från sista revbensbågen till höften är kort och gör att hunden verkar kompakt. Kroppslängden ska ungefär motsvara mankhöjden. Ryggen ska vara kort och lätt sluttande. Rygglinjen ska inte vara snörrät utan visa en lätt, ädel båge från den första kotan på manken via ryggen och det lätt avrundade korset fram till svansroten.

Extremiteter: De snedställda skulderbladen och överarmarna ska sinsemellan vara väl vinklade och flata men med kraftig muskulatur. Frambenen ska vara kraftiga och från alla sidor Laka. Armbågarna ska ligga väl an. Låret ska vara snedställt med kraftig muskulatur. Hasleden ska vara välvinklad.

Tassar: Tassarna ska vara korta, runda och väl slutna med välvda tår (kattfot). Trampdynorna ska vara elastiska och hållbara och klorna ska vara mörka.

Svans: Nu för tiden råder kuperingsförbud i Sverige och ännu har ingen standard för svansens utseende fastställts.

Hårrem: Pälsen ska vara sträv, hård och tät. Den ska bestå av tät underull och inte för kort, hårt täckhår, vilket ska vara strävt. Det får varken vara borstigt eller vågigt. På huvud och ben ska håret likaså vara strävt något kortare på hjässa och öron. Ett typiskt kännetecken utgör det sträva skägget och de buskiga ögonbrynen, vilka skuggar ögonen något.

Färg: Färgen ska vara rent svart eller peppar och salt. För peppar och saltfärgade gäller som ideal en medelnyans med jämnt fördelad, väl pigmenterad peppring och grå underull. Tillåtna är färgtoner från mörkaste järngrått till silvergrått. Oberoende av färg ska mörk mask, som understryker uttrycket, finnas. Den ska harmoniskt anpassa sig efter pälsens färg. Vita tecken på huvud, bröst och ben är inte önskvärt.

Mankhöjd: Mankhöjden ligger mellan 60-70 cm. Under eller över dessa mått räknas som fel.