Läsarnas egna sidor, Expressen 24/4 1998

Hej! Jag heter Erik och jag sitter på en IT internet-lektion och bygger mina färdigheter inom html-programmering. Bredvid mig sitter Pär Svennesson och tuggar på musen. Pärs föräldrar misslyckades med den mest kritiska delen av hans uppfostran, så Pär är inte riktigt som han skall just nu. Lyckligtvis är han ganska harmlös än så länge, men det händer ibland att han blir arg varvid hans hudfärg skiftar från blekvit till grön. Hans spädbarnsmuskler börjar svälla och han förlorar alförmågan. Föräldrarna skyller på vällingen (Findus U238), tillverkat av kylvatten från Barsebäcks kärnogrfiska anläggning. De hävdar att man, om det var tillräckligt dunkel belysning, kunde se hur flaskan skimrade svagt grönt. Pär har idag lite problem att anpassa sig till skolan. Den allmänna uppfattningen är att Pär "inte är som andra". Rektorn har föreslagit en förflyttning till en annan skola där de har speciell undervisning för folk med lite avvikande beteende. Pär försvarar sig dock och säger: "Jag är faen inte mer annorlunda än någon annan! Vad det egentligen handlar om är bara deras fåniga överdrivna rädsla över att min otroliga utstrålning kan få förödande konsekvenser."

Pär tillbringar delar av året vid Hovetorps slussar. (Minns att det stod att läsa i tidningarna förra året om massiv fiskdöd till följd av radioaktivt avfall i kanalen.) Här finns friheten och här kan Pär vara sig själv. Och vem vet, kanske kommer även Pär en vacker dag att bli accepterad som den människa som döljer sig under den bländande men ändå lite svårmodiga fasaden.

De allvarliga problemen kommer långt senare då Pär har lämnat den här världen. Forskarna hävdar att det inte kommer att finnas några lagringsutrymmen kvar för kärnavfall, så vad man skall göra då blir en framtida utmaning.

Erik Molander