Fullt i rymden
Det finns en mycket viktig omloppsbana runt ekvatorn, den geostationära banan. Satelliter som rör sig i den här banan ligger stilla över en bestämd punkt på jordytan. Detta lämpar sig väl för kommunikation. Så gott som alla TV- och telefon-satelliter ligger i denna bana.
Problemet är att bara vissa delar av den här banan är användbara, och där ligger satelliterna tätt, tätt sammantryckta. På en del ställen ligger de bara hundra meter från varandra, och det är trångt i rymdsammanhang. Många av satelliterna som ligger där är döda, och har legat där i åratal. Under rymdkapplöpningen sköt man upp satelliter titt som tätt till den här banan. Satelliternas livslängd var bara ett eller ett par år, och sedan sköt man upp en ny. Som en följd av detta ligger många gamla satelliter där. Problemet är att de är helt döda och man kan inte flytta på dem genom utan att skicka upp nya raketer till dem, och detta är mycket dyrt och slösaktigt. Nuförtiden, när satelliterna blir för gamla, har man extra raketer som kan användas till att skicka ut dem till en bana längre bort från jorden. Därmed fylls inte utrymmena upp lika fort längre, men fortfarande ligger det mängder med gamla satelliter där ute. När det till slut blir helt fullt får man hitta nya banor eller också tvingas man att flytta satelliterna.
|Inledning|Definitioner|Bakgrund|Dagens avtal|Fullt i rymden|Skrotet i rymden|Andra aspekter|Sammanfattning|