Det som skiljer de fyra varianterna åt är färg och hårlag.

Groenendael: Långhårig och svart

Tervueren:   Långhårig, röd, brun-grå-merlerad och 
             alla  nyanser från grått till brunt, 
             svarta hårtoppar, svart mask.

Laekenois:   Strävhårig, mörkt rödbrun med spår 
             av svärtning.

Malinois:    Korthårig, varmt rödbrun, väl svärtad
             och med svart mask.

Belgaren är en glad, livlig, alert och intelligent hund. Familjen och familjens nära vänner är viktigast för belgaren. Andra människor kan gå an, men de som belgaren räknar till sin familj är något alldeles extra!

Typiskt för belgaren är de snabba reaktionerna. Den ser och hör allt. Tanke och handling är ett. Det är en egenskap som kam vara både positiv och påfrestande för ägaren, beroende på när och i vilken situation den visar sig.
Belgarens livliga intellekt gör inte bara att den fattar snabbt. Den kan också vara misstänksam mot saker och ljud som den inte stött på tidigare och alltså inte vet vad det är. Därför måste man lära belgaren allt och vänja den vid allt. Socialisering på andra människor, barn, hundar och olika miljöer är alltså ett villkor för att man ska få en trevlig och bra belgare Belgaren är mycket lättlärd och arbetsvillig, men kan också vara självständig och envis.

Belgaren har vallhundens mjuka sätt mot sin ägare. Dess försiktighet kan nog ge ett intryck av att den är rädd. Därför finns en vaneföreställning, att belgaren är vek. Det är en sanning med stor modifikation.
Belgarens känslighet och intelligens innebär dock att man i allmänhet inte behöver ta i hårt vid uppfostran eller dressyr. Med fasthet och konsekvens kommer man långt. Och naturligtvis med kärlek till sin hund. Lite humor skadar inte heller att ha.

Naturligtvis kräver en brukshund, som belgaren, en hel del motion. Men minst lika viktigt som fysisk motion är psykisk motion(hjärngymnastik) Har man en belgare bör man träna den i lydnad och /eller bruksprov eller på annat sätt låta den få utlopp för sin inneboende intelligens och arbetsvilja.

Allt detta gör att belgaren kräver en hel del av sin ägare. Man bör nog ha erfarenhet av hundar innan man skaffar sig en belgare. När man väl bestämt sig så måste man vara beredd att satsa på sin hund, ge den social träning, motion och intelektuell stimulans. Är man beredd att lägga ned det arbetet, ja då får man i genggäld en hund som går utanpå det mesta. En verklig kompis och vän, i nöd och lust, i vått och torrt.

Texten är hämtad ur AfBV's informationshäfte