CinePosts Lilla Gula

Vi tänkte passa på tillfället att, om möjligt, förenkla livet för Dig som beställare. Därför har vi tagit oss friheten att skicka med en liten lärobok med olika uttryck och förklaringar som rör det vi sysslar med. Ljudteknik kan te sig obegripligt och överdrivet tekniskt, men några begrepp kan ju ändå vara bra att känna till.

Innehåll:

På inspelnings platsen görs en dialog eller synkljudsinspelning. Man använder en DAT eller Nagra bandspelare. Från DATen får man ett DAT-band, från Nagran ett 1/4"-band. Ljudet spelas över till perfotape om det skall klippas i klippbord, eller till en dator om det skall hårddiskredigera.

Alla ljudkomponenter som musik, atmosfärjud och effekter läggs på plats och mixas ihop via ett antal förmixar till en färdig slutmix. Från denna slutmix görs en printmaster och från denna görs ett optiskt ljud. Detta kopieras till slut ihop med bildnegativet till en färdig visningskopia. Puh.

Jo, ett ljudband. Finns i många olika bredder och utförande. 1/4-tum är för rullbandspelare, t ex. Nagra. 2-tum är till 24-kanalsbandspelare som finns i de flesta musikstudios. 16 mm, 17,5 mm och 35 mm är de olika bredder som finns på det som kallas magnetfilm eller perfotape. Det är ljudband som har samma perforering som film och som används vid ljudläggning och mixning av filmproduktioner.

Ljudet till en större film eller videoproduktion mixas i flera steg. Det beror på att det sällan finns tillräckligt många bandspelare att tillgå eller på att filmen består av så många olika slags ljud att det inte går att mixa alla (eller blanda) i ett enda pass. Då görs först en mix som består av bara dialogljud, sedan en med bara musik och kanske en med effektljud o.s.v.

Var och en av dessa kallas förmix.

Det är vad man får när alla förmixar har mixats ihop. Det är den fullständiga ljudmixen där alla ljud finns på rätt plats och med rätt inbördes balans. Från slutmixen gör man en printmaster om det gäller en filmproduktion i Dolby Stereo.

När slutmixen är färdig måste ljudet genomgå ytterligare en process för att anpassas till biografernas Dolby Stereo system. Det kallas för att matrisera eller encodera slutmixen. Ljudet passerar genom en Dolby Encoder där slutmixens tre eller fyra ljudkanaler "förvandlas" till bara två. Det nya bandet kallas för printmaster och är det fysiska ljudband som används när man spelar över till optiskt ljud.

Optisk ton, Ljudnegativ Från printmastern görs en överspelning till ett optiskt ljud. Ljudet exponeras in på en 35 mm negativ film i en tonkamera. Negativet framkallas på filmlabbet och kopieras sedan ihop med det färdigklippta bildnegativet till en positiv kopia som kan visas i projektor på biograf.

På en biograf visar projektorn 24 bilder per sekund. Vårt TV-system (PAL), har å andra sidan en hastighet av 25 bilder per sekund. Det här kan ställa till problem eftersom såväl filmen längd, som ljudets tonhöjd, förändras när man förflyttar sig mellan formaten.

Förkortning för Digital Audio Tape. DAT är det vanligaste digitala ljudformatet i proffsvärlden. DAT-ljud kan också förses med tidkod för synkronisering till t.ex.en videobild.

Engelska för tonhöjdsförändring. Innan en reklamfilm, som är gjord för visning i TV, kan köras på bio måste man ibland göra en pitchning eftersom filmen annars kommer att gå långsammare i ioprojektorn (24 b/s), än på TV (25 b/s).

Pitchningen är en elektronisk obegriplig process som gör att ljudets tonhöjd förändras utan att längden påverkas. Ett tvåstruket C blir konstigt nog ett tvåstruket C trots att ljudet går långsammare.

Är motsatsen till pitchning. Här kan man förändra längden, alltså speltiden, på ett ljud utan att förändra tonhöjden. Timestretch görs bäst i ett datorsystem av tyngre kaliber och kan ibland ta lite tid för att bli bra.

En reklamfilm som ska gå på bio bör ha en ljudmix som är avpassad för biograflyssning. Biolyssningen tål i allmänhet större dynamik och man har också möjlighet att smaska på lite mer med effektljuden, särskilt vid låga frekvenser.

Ska Din film visas i TV anpassas ljudmixen till TV-apparaternas mindre bra ljudsystem. Här finns inte samma utrymme för en stor dynamik. Ljudet komprimeras så att det ska kunna nå igenom kaffekoppsskrammel och barnskrik.

Förredigering av bild. Filmen klipps antingen i en hårdiskredigering, som t.ex Lightworks eller Avid, eller i en VHS-förredigering. Att klippa film i klippbord är också en sorts Off-line redigering. Från förredigeringen får man en klipplista; EDL, som man sedan tar med sig till On-Line redigeringen.

Kallas den slutgiltiga videoredigeringen. Hit kommer Du med en klipplista, EDL, antingen i skriven form eller naturligtvis helst på diskett. Här är det dyrt att sitta och det är också ofta anledningen till att man förredigerar.

I all videohantering och även vid filminspelning numera, spelar man in en tidkod på ljudbandet, videobandet och/eller i filmkameran. Koden är i princip bara en tidvisning med timmar, minuter och sekunder och så har man dessutom lagt till antalet bildrutor. Tidkoden för en bildruta kan då se ut så här:

10:02:14:23.

Den här koden används för att synkronisera projektorer, video- och ljudbandspelare. Dessutom är koden en förutsättning för att kunna göra en klipplista; EDL, som det heter på vårt språk. Där får varje klipps in- och utpunkt en specifik och unik tidkodssiffra, eller adress som det också kallas.

Dolbys system för biografljud bygger på att man har fyra ljudkanaler, Vänster, Mitt, Höger och Bak. På engelska heter det Left, Center, Right och Surround. Principen är att mixa filmljudet i dessa fyra kanaler och sedan matrisera ner de fyra kanalerna till två, som det optiska stereoljudet har plats för. På biografen kan man sedan avmatrisera, eller dekodera, de två kanalerna för att få tillbaka fyra kanaler ut i biosalongen.

Dolby Surround

I princip samma sak som Dolby Stereo, men för TV.

Dolby A

Dolbys brusreducering av den ursprungliga typen.

Dolby SR.

Dolbys nyare och effektivare brusreducering.

Här är lite tips som kan hjälpa Dig att både snabba på och förbilliga processen med att göra reklamfilmversioner för bio.

Ofta gör man en reklamfilm färdig för visning i television och först därefter ger man sig på bioversionen. Det innebär att man har en videoversion av bilden som oftast ligger på något digitalt videoformat. Den här bilden överförs sedan till ett 35 mm filmnegativ, en process som ofta sker i London.

Den ljudmix som finns färdig till TV-versionen kan man ibland använda som den är, förutom att man måste göra en printmaster innan man kan göra optiskt ljud. När man gör printmastern kan man filtrera och komprimera ljudet för att få ut så mycket som möjligt på bion. Dessutom kan man samtidigt pitcha, alltså tonhöjdsförändra, ljudet. Biografprojektorn går ju med 24 bilder per sekund till skillnad mot TV som ju är 25 b/s.

Från printmastern görs sen det optiska ljudnegativet som i sin tur framkallas på FilmTeknik för att till slut kopieras ihop med bildnegativet. I flera länder finns normer för ljudnivåerna på bioreklam och de här nivåerna kontrolleras på varje film som måste få ett godkännande innan man börjar kopiera. Man är ju tacksam om man slipper göra om trehundra kopior som ändå borde varit klara igår ...

Hela processen låter kanske krånglig, men det är den egentligen inte. Dock finns en del gropar att ramla ner i. Aj ...

CHECKLISTA

· Se till att det på Din DAT-tape står om mixen är gjord med 24 eller 25 b/s.

· Gör klart när Du beställer printmastern om ljudet ska pitchas eller inte.

· Skicka alltid med en bild som vi kollar synken mot när vi gör printmastern. Bilden kan vara antingen en 35 mm kopia, en nollkopia eller så, eller en Beta SP men då måste Betan ha samma tidkod som slutmixen på DAT-bandet.

· Du måste ange till vilket land filmen ska. Det är nämligen avgörande för hur starkt vi kan mixa den.

· Rådgör med oss om filmen ska gå i Dolby A eller Dolby SR.

· Du kan behöva fler än ett identiskt ljudnegativ. Det är beroende av hur många kopior som ska göras och på vilket labb kopieringen sker.

· Om filmen ska kopieras utomlands är det en god idé att ändå göra en kontrollkopia på bara ljudet som man kan skicka till kontrollmätning. Skicka aldrig, aldrig, aldrig ett ljudnegativ till mätning. Risken är stor att man får för höga mätresultat och ljudet blir inte godkänt. Dessutom är det så att mätningen görs i en projektor, alltså kommer ett negativ bli repigt och smutsig efter en sån körning.

· Om ni kontrollkör filmen i England är det viktigt att påminna maskinisten att filmen är i Dolby Stereo och Dolby A eller SR. I England kör man nämligen fortfarande alla reklamfilmer i mono.

· Till oss på CinePost är Du alltid lika välkommen att höra av Dig om det är de allra minsta oklarheter när det gäller ljudet till Din film. Vi tjänar visserligen mer pengar på att göra om samma sak fler gånger, men vi tycker ändå, precis som Du, att det är trevligast att få allt rätt på en gång.