Fröding tog upp sina egna problem så väl som sociala. Till exempel i bl.a. dikten Lars i Kuja beskriver han hur man levde på landsbygden i Värmland. Han förklarar hur liten del Lars och Stina har och leva på, en hundratrettiotredjedel, och vad dåligt med avkastning den ger; ".. åkern mager och äringen sen, ty allt som växer åt Lars är sten, och sten är dålig förtäring..". Dikten porträtterar en typisk Värmländsk bondefamilj.
Medans andra dikter kan ses som bön om förlåtelse; "Jag köpte min kärlek för pengar, för mig var ingen annan att få…" (En Kärleksvisa) han biktar sina bordellbesök. I denna dikt kan man även se att även Fröding likt Strindberg har problem med kvinnor. Detta förstår man när man läser t.ex. Mannen och kvinnan (s.222 …samlade dikter). Där man kan läsa om Adam låter Eva höra vad han tycker om henne. Att han föraktar henne för att hon lockat honom att synda. Att Frödings, inte direkt hat men ändå någon slags förakt mot kvinnor som visar sig i hans dikter, kan bero på hans oförmåga att ta kontakt med kvinnor.
Gustaf Fröding hade också en begåvning för naturbeskrivningar som man kan se i dikterna Skogen, Vinternatt, I Ungdomen o.s.v.
I dikten "Gråbergssång" visar han upp en annan sida av sig själv... Fröding satt inne på mentalsjukhus när han skrev denna dikten. Han hade, liksom sin Far, problem med återkommande perioder av psykisk sjukdom. Dikten består mestadels av orden "stå och "grå" som beskriver berget på ett ganska självklart sätt: det är grått, och det står där det står. Självklart för dom flesta men kanske inte för den sinnessjuke Fröding, eller också kanske han känner sig som det gråa berget..
I "En ghasel" så visar sig hans psykiska problem ännu en gång, jag tror han ser sin sjukdom som ett galler som avgränsar honom från omvärlden. Han har svårt att acceptera sin sjukdom och försöker låta sig botas, i dikten: han försöker få gallret att brista.
Ett återkommande språk-/stildrag i hans dikter är att han använder många 'och' stället för kommatecken, t.ex. i I valet och kvalet; "Han är änkling och gammal och sakllig och krokig, han är hård emot folket och grinig och gnidig…". Om detta fyller någon funktion i vis-sammanhang (d.v.s. när dikterna kompas av gitarr) vet inte jag.
Dikterna är ofta sammansatta så att de är lätta att sjunga, d.v.s. på ett slags versmått, med ett visst antal stavelser i varje rad.
Personerna han skriver om är sin hembygds och han beskriver dom på ett ofta roligt men ändå med en allvarlig underton. Fröding känner medkänsla med alla personer han skapar, ofta är det olyckliga, hunsade eller fattiga människor, likt han självt alltså.
Dikterna är ofta personliga, d.v.s. dom handlar ofta om honom självt, hur han känner sig. Han använde dikterna som en slags botgöring för de synder han begått och även som läkemedel mot hans psykiska sjukdomar.