Denna kritik med sina anklagelser för "katoliserande tendenser"
inbegriper också Stiftsgården i Rättvik,
där man tar emot familjer och ungdomsgrupper för studie- och böneprogram.
Personligen anser jag den här kritiken helt missriktad. Jag tror den unge svensk
hade alldeles rätt, som kallade Rättvik "ett av de klarast strålande ljusen
på Sveriges kyrkliga himmel". Under ett samtal med en engelsman, som tjänstgör i Rättvik
och som berättade om sin önskan att förverkliga Evangeliet i människors liv,
kom jag att tillfullo förstå värdet av Rättviks retreatcentrum. 'Det är en plats',
berättade engelsmannen, dit de som inte är "kyrkliga" är välkomna till meditation och vila.
De berörs, men förtrycks inte av andan i Rättvik. Beviset härför är
att många atervänder om och om igen. De kanske inte är kristna
eller ens religiösa i någon vedertagen mening, men de börjar åtminstone
få en aning om att människan lever icke av bröd allena.

Bara på ett fåtal andra ställen (som t.ex. Sigtuna) förekommer
en liknande konfrontation mellan Evangeliet och människor utanför kyrkan.
En av debästa komplimangerna jag hört om Rättvik är att det är en plats där
kyrkan hjälper människor på ett sätt som staten och dess sociala institutioner
varken kan eller vill. Så ger man exempelvis tonåringar tillfälle att leva i en miljö
där de kan vara sig själva, där de inte bombarderas av påtryckningar utifrån
att leva upp till det "tuffa" ideal och tillåts att vara ungdomar och inget annat;
de får koppla av från modsmentaliteten och lägga av sig den "vuxen" och "hårda" mask
de annars är tvungna att bära. 89  s 90
s 91