Under gudstjänsten i Domkyrkan kom mellan tre- och femhundra människor fram
för att undfå nattvarden. Framme vid altarringen fick jag till min förvåning se en syn
som jag aldrig tidigare skådat i Förenta Staterna:
Ett par pojkar vid andra ändan av altarringen grät. Den sortens uppträdande
hade jag hittills förknippat med gamla damer. När jag såg de båda snyftande
tonåringarna vid altarringen tog jag det som ett tecken på att när svenskarna
tar emot nattvarden gör de det med djup rörelse och stort allvar.
Jag betoner särskilt detta "när svenskarna tar emot nattvarden" - det verkar
nämligen som om den höstsöndag jag besökte Uppsala Domkyrka för första gången
var ett av de sällsynta tillfällen, vid vilket man kunde få deltaga i nattvarden på en söndag.

Det kan tyckas vara en besk vidräkning med ärkebiskopen och de ansvariga
för Uppsala Domkyrka att medan resten av kristenheten åter och åter igen
upplever innehållet i Den Heliga Nattvarden som det centrala andaktsinnehållet
i varje kristens liv, tycks ingenting göras för att gudstjänstbesökarna i Domkyrkan
ska få del av detta vitala element som en normal beståndsdel i livet.
Javisst, i Domkyrkan hålls några gudstjänster med nattvardsgång varje vecka,
men det verkar, av dessa att döma, som om Nya Testamentet i Kristi Blod
76 s 77
s 78
s 79
s 80
s 81
s 82
s 83
s 84
s 85
s 86
s 87
s 88
s 89
s 90
s 91
néh ~~nrf ~lIU~r ~ ~~fflnPr ~~r~lr;lt rlPtt~ uˆ~ƒ ‰‹à=ŒÐ/ Ž    för d€°ÓÛúûó€Ï¦·’¦¨¬ÛúòúúòúçúÝ Ð ¬þЬþ¬þ ÿp0p1p2c3DaðÐTР T ðÞ[Û[ ÿÿ€ú€Ûœ Century Symbol&Arial5Courier New