gudstjänsten - inte i något väsentligt avseende närmare
den romerska kyrkan än flertalet protestantiska kyrkor. Med undantag
för ordalydelsen i den centrala nattvardsbönen
är den svenska gudstjänsten inte endast acceptabel,
utan den är också i stort sett densamma som hos de ledande samfunden.

Vad som antagligen kommer de flesta turisterna att tro
att den svenska kyrkan är mera katolsk än andra protestantiska kyrkor
är den typ av dräkt som prästerna bär. Den förhärskande klädseln är mässhaken,
mässskjortan och mässkruden.

Det är riktigt att denna klädnad är ett arv från den gamla kyrkan,
och den är vanligast bland romerska katoliker och högkyrkliga anglikaner.
Men man glömmer gärna bort den omständigheten, att bland de protestantiska
kyrkorna (inklusive den anglikanska) är svenska kyrkan ensam om att aldrig
ha haft någon större kontrovers om den prästerliga klädeddräkten.
Hur uppfriskande är det inte att tänka på hur de, som influerade av de Reformerta kyrkorna blåste upp en storm för att
bannlysa de "påvliga" kyrkodräkterna, framgångsrikt bemöttes
med sådana odogmatiska argument som dessa, som lär har
framförts på ett kyrkomöte:
en fattig präst skulle vara respektabelt klädd så att han inte
gjorde sig löjlig inför folk i sin trasiga rock! Är det inte uppiggande att
tänka på att det under den febrila reformationsperioden
åtminstone någonstans inom den kristna världen fanns
kyrkligt folk som intee iddes gräla och kriga om de
prästerliga klädesplaggen! Genom att fortsätta den obrutna
svenska traditionen att bära en från början utländsk klädnad
(en form av den dräkt som medborgarna i det romerska
imperiet brukade bära) har svenskarna statuerat
ett gott exempel för den protestantiska världen. Vid påsktiden,
när vi amerikaner gör så stor affär av all grannlåt,
borde vi lära oss av svenskarnas vägran att tillåta
klädedräkten att göra oss bättre eller sämre inför Gud.

75s 76
s 77
s 78
s 79
s 80
s 81
s 82
s 83
s 84
s 85
s 86
s 87
s 88
s 89
s 90
s 91