acceptera att man alltid använt tegel i Uppsalatrakten. En holländare påstod
att han var mycket nöjd med sina svart-vita foton av katedralen men att
han fann färgkorten förfärliga på grund av teglets om en ladugård påminnande nyans.
Väl inne i kyrkan vergår emellertid folks reaktioner från antipati till åtminstone
turistens välvilliga likgiltighet. En del, som t.ex. de kräsna amerikanerna,
låter undsuppa sig ett och annat påpekande om hur ren och snygg kyrkan är jämfört
med t.ex. de franska kyrkorna. Detta går helt i linje. med den universella teorin
om att svenskarna är Europas mest hygieniska folk
- t.o.m. deras kyrkbyggnader är utan minsta fläck eller fel.
Katedralen har sin andel döda som stilla multnar bort
i de tidigare kapellen runt kyrkans skepp, och det enda
anmärkningsvärda i detta är, att de odödliga
i Sveriges Pantheon är okända för resten av världen.
Inte desto mindre är det en smula förvånande
att hitta ett katolskt helgon bakom altaret i en protestantisk kyrka.
I egen\-skap av kunglig person har S:t Erik antagligen lika stor rätt
att vila i katedralen som den svenske kungen som ligger begravd
tillsammans med sina bägge gemåler ett tiotal meter längre bort.
Man skulle kunna tycka att den religiösa betydelsen
av hans kvarlevor borde ha föranlett de svenska lutheranerna
att låta helgonet falla i glömska i stället för att fortsätta
ställa ut 'honom i en sa prominent lokal. Det verkar som om
reformationen i Sverige var tolerantare än i andra länder,
eftersom den tillät mycket som andra protestantiska kyrkor betraktar
som hädelse och helgerån. S:t Erik får i det protestantiska
73s 74
s 75
s 76
s 77
s 78
s 79
s 80
s 81
s 82
s 83
s 84
s 85
s 86
s 87
s 88
s 89
s 90
s 91