Hans förvåning speglade bara känslorna
hos nästan alla besökare i Sverige. Men australiensarens erfarenheter blev
litet djupare än vanligt när han försökte fråga om han som presbyterian
kunde få motta nattvarden inom svenska kyrkan. Pastorn, med vilken han talade
i telefonen, var enligt australiensaren mycket ohövlig och gav honom utan
nagon som helst förklaring ett otvetydigt "nej" till svar.

Det är erfarenheter av det här slaget som förstärker den bland utlänningar
vanliga uppfattningen att Svenska kyrkan är lika död som en dodo [dront],
denna för länge sedan utdöda, klumpiga fågel. Men är den åsikten helt och
hållet berättigad? Finns det kanske en möjlighet att kyrkan i Sverige är
en fågel av annat slag - kanske en fenix? Eller, om den bilden är alltför mycket
omvärvd av strålglans för att 'symbolisera svenska kyrkan är kanske fallet det
att kyrkan i Sverige i likhet med många, om inte de flesta, kyrkor i världen
kan karakteriseras som en stor fågel oförmögen att flyga och
med huvudet begravt i sanden - en struts?
Som lämplig utgångspunkt för en granskning av Svenska kyrkan
väljer vi Uppsala Domkyrka, Skandinaviens största kyrkobyggnad.
Det är den svenska kyrkan i en lite större skala.[The Church of Sweden
"writ large."]
Nästan alla turister som jag talat med har hållit med om, att som exempel
på svensk kyrkoarkitektur lämnar Domkyrkan mycket övrigt att önska.
De flesta har känsIan av att en stor tegelbyggnad inte verkar särskilt lockande.
Den har ingen aura av medeltida romantik.
Besökare som är vana vid stora kyrkor i sten har svårt
72 s 73
s 74
s 75
s 76
s 77
s 78
s 79
s 80
s 81
s 82
s 83
s 84
s 85
s 86
s 87
s 88
s 89
s 90
s 91