ÅLFISKE !


Myggorna surrar, en tjusig solnedgång över en blank vattenyta, allt är tyst och stilla....
"Beep-beep-beep"......
Jag flyger upp ur den sköna stolen och greppar spöt. Linan rusar ut som ett X2000, reser spöt
-Tvärstopp!
Sen känner jag dom, de där tunga sugande knyckarna som talar om att det sitter en Ål i andra ändan av linan.
Jag pumpar ett par gånger och håller stenhård press och snart är "Boa Constrictor" uppe och ringlar i ytan.
Dags för håvning! Lättare sagt än gjort, men med en rejält tilltagen håv och ett snabbt lyft går det vägen. Pust!
Jag går upp en bit på land och försöker vända Ålen på rygg och lyckas efter en stund och Ålen lugnar ner sig så att jag kan lossa kroken som sitter i underkäken.

Så här kan det gå till om man lyckas pricka rätt, men oftast får man åka hem tomhänt. Men, visst glömmer man alla blankpass när "Grymålen" sitter där.

Eftersom jag bor i Nässjö som ligger ganska långt ifrån kusterna så är det inte speciellt gott om Ål i mina hemmavatten. Dessutom har de få stora vattendrag som rinner i närheten många vandringshinder för Ålen.

De ålvatten jag fiskar i är allt från små Åar och Dammar till stora Sjöar som Sommen. De Ålar som finns här på Höglandet är antingen väldigt gamla eller resultatet av utplanteringar.
Tyvärr minskar utplanteringarna År från År, dels på grund av sjukdomar hos sättfisken och dels att vattenägaren oftast avgör om det ska sättas ut Ål i "hans" vatten, även om det finns "Vattendom" på att det ska sättas ut. Eftersom signalkräftor (otäcka djur!) har planterats ut i de flesta vatten är vattenägaren inte speciellt intresserad av att det kommer en massa snälla Ålar och glufsar i sig "hans" kräftor.

När jag försöker hitta ett nytt Ålvatten brukar jag prata med i stort sett alla som vet hur en Ål ser ut, och visst får man många tips. Tex: "Min farfars farfar fick en gång en Ål på 4,5 kg" o.s.v.....
Tyvärr är det bara en bråkdel av alla tips som man får som har kontakt med verkligheten.
Man får sålla "ganska" rejält om man säger så.
Till min hjälp har jag också "Gröna Kartan", som ger mycket information om tillföden, giftiga krökar och inte minst av allt info. om farbara vägar. Vem vill gå ett par kilometer i en snårig skog mitt i mörkaste natten! Ett av de största problemen med att prova nya vatten är att få tag på Fiskekort eller tillstånd från vattenägaren. Det finns ju givetvis inte några skyltar vid vattnet som talar om vem ägaren är! Men man får fråga sig fram.

Beten

Ålbetet nummer ett måste jag nog säga att Daggmasken är. Eftersom jag inte "lider" av problemet med en massa småålar som flyger på betet så fort det landar, är det inget problem att fiska med Mask. En annan fördel med mask är att man kan få en del "Bonusfiskar" så som rejäla Abborrar, Stadiga Sutare och stora Braxar.
Och det är trots allt rätt spännande om det "piper" lite i napplarmen emellanåt. Sova ska man göra hemma.
Jag har givetvis prövat andra beten som fiskbitar och räka, men har hittils inte lyckats fånga Ål på annat än Mask. Men jag har haft några "typiska" Ålnapp på fiskbit och min polare Janne har fått Ål på Mörthuvud. Så visst går det.

Utrustning

För det mesta brukar jag fiska med tre 11ft Haspelspön med tillhörande haspelrullar fyllda med 0,33 mm lina.
Jag kör uteslutande med glidande bottentackel. (jag har exprementerat lite med "pop-up" beten, men inte märkt någon förbättring.) I änden av linan har jag en tafs av stålwire(Seven Strand) 15lb. Detta på grund av att Ålen fakiskt har tänder, visserligen små men de kan lätt skava av en nylonlina när Ålen snurrar och vrider sig. Jag råkade själv ut för detta för några År sedan när jag lyfte iland en kiloål.
I början använde jag Kamasan B980, men efter att ha rätat ett antal sådana krokar har jag gått över till "Jack Hiltons Z1" som är en otroligt stark krok.
Till daggmask brukar jag använda strl. 2-4 beroende på hur många maskar jag agnar med. Ibland kan ett "redigt knippe" vara bra.
Till fiskbeten kan man få gå ner något i strl., men jag vill inte ha mindre än strl. 8.

Platser

I Åar är det ganska lätt att komma i kontakt med Ålen. Det finns ganska många givna tillhåll för Ålen.T.ex. i skarpa krökar brukar det ofta samlas grenar och annat bröte och där trivs Ålen, det brukar också vara lite djupare på sådana ställen.
I större "hölpor"(sel, bakvatten) med vegetation typ näckrosbälten, vass, gräs m.m kan ålen stå i skydd och vänta på att maten flyter förbi.
Fiska utanför dessa bälten brukar ge resultat, på ett sådant ställe fick jag min hittills största Ål, 1510 gram.
Denna platsen var ett större lugnvattenområde precis efter en gammal Kvarn och Ålen nappade endast 2 meter från land på ca: 1 meters djup.

I sjöar är det svårare att hitta Ålen, men det finns vissa ställen som ger mer fisk än andra.
Smala sund, Djupkanter nära land, Åmynningar och vegetationsbälten.
Ålen verkar vara ganska stationär och det brukar sällan löna sig att försöka fler gånger på ett ställe där man har fått några Ålar. Undantag finns givetvis!
När man fiskar i sjöar är det bra att sprida ut betena både i avstånd från land och i sidled.
Var inte rädd för att fiska nära land, Ålen går närmare än du tror. Var också försiktig med
lampor och eldar då Ålen är ljusskygg.
Men, den viktigaste beståndsdelen av alla när det gäller att lyckas med sitt Ålfiske är,
Tålamod, Tålamod och åter Tålamod.

"The Big Snakes are Out There, Somewhere"

1290 Gram

2920 Gram

"The Beaver"


Tillbaka