Sverige har en socialminister. Han heter Lars Engqvist och är sosse. Han har till uppgift att se till att vi som bor i Sverige får bra sjukvård och vård i tid.
Men vad gör han – ju han förbjuder istället sjukvård istället för att driva på så att den som är sjuk får vård!! Har patienter och personal klagat? Inte så, tvärtom, istället är det så att vissa former av vård inte passar i hans föreställningsvärld. Ty så går det när man har partiboken under ena armen och huvudet under andra.
Ur bl a halländskt perspektiv är detta än mer allvarligt. I bl a Halland, Skåne och Stockholm röstade väljarna för en borgerlig sjukvårdspolitik. Inte en socialistisk, men man får en socialistisk politik eftersom den socialdemokratiska partiboken och Engkvist tycker så.
Stoppa, hindra och förbjuda verkar vara sossarnas främsta kännetecken. Inom sjukvården men också bl a i fråga om boendet. Bättre sjukvård och möjlighet för enskilda att välja blir det inte så länge Engqvist får sitta kvar.
Låt inte sjukvården utgå från vad sossarna tycker utan ifrån hur patienterna vill ha det!
Det kom ett erbjudande till politiska föreningar från det kommunala, skattefinansierade, Lusthuset i Falkenberg. Politiska partier erbjöds hyra bl a högtalaranläggningar. Erbjudandet kan verka förförande och inbjudande men är snarare motbjudande. Den ”politiska klassen” erbjöds en extra förmån på skattebetalarnas bekostnad, förutom partistöd och andra bidrag som utgår.
Det kan verka oskyldigt men är mycket allvarligt.
För det första talar vi moderater inte till människor via högtalare. Vi talar med medborgarna t ex när vi finns på Rådhustorget eller på andra platser. Vi lyssnar och samtalar.
För det andra bör all sådan verksamhet som konkurrerar med företagsamheten avvecklas eller säljas ut.
För det tredje talas det mycket om företagsklimat, så även i Falkenberg. Men när kommunen beter sig på detta viset kan det inte vara så kul att vara företagare eller anställd i ett företag som på detta sätt får konkurrens. Först tar kommunen in medborgarnas skatt och sen använder den för att konkurrera med företag i den fria sektorn.
Det är således systemet jag kritiserar, inte de som jobbar i Lusthuset och gör sitt jobb bra.
För min del kommer jag att tala med lokala företagare om jag behöver låna nån utrustning. Det är mitt bidrag till att förbättra företagsklimatet.
Ägande och marknadsekonomi skapar välstånd
Tydligen har Jonas G svårt att kontrollera sina sinnesrörelser när jag och andra moderater vill öka den enskilde medborgarens makt, inflytande och ägande.
Låt mig ta tillfället att med några rader utveckla hur jag ser på detta och rätta till den felbild som Jonas G uppenbarligen har av moderat politik.
Den enskilde ska kunna välja skola och vårdcentral likaväl som hon eller han väljer försäkringsbolag, mat eller bil! Vi moderater har kämpat för – och trots motstånd från vänsterhåll – fått igenom att fler genom ägande av t ex aktiefonder ska kunna bli delaktiga i näringslivet. Just nu står kampen om huruvida enskilda människor som vill ska kunna få köpa sin bostad och äga den. Här är vänstern också emot. Fast på fritiden går det tydligen bra att både äga krogar och lägenheter även om man är socialist …
Det är rätt som Jonas är inne på att den som behöver bidrag inte ska betala skatt. Och den som betalar skatt ska inte behöva bidrag, för då är skatten för hög. För tydlighetens skull vill jag säga att de som betalar skatt ska tillsammans vara med och hjälpa de som inte klarar sig av egen kraft.
Att gå ur EU är en direkt dålig idé. EU är i grunden en fredsorganisation men den har också en viktig ekonomisk roll. En direkt följd av ett utträde skulle bli att matpriser, som blivit lägre sedan EU-inträdet, skulle öka.
Det s k kollektiva ägandets tid är förbi. Fackföreningsfonderna, som skrotades för några år sedan, är ett sådant exempel. Så ville människor inte ha det. De tankar som fanns på enskilda vinstandelar, de var vänstern emot.
Nu är det enskilt ägande som gäller mer än någonsin. Om man ställer en fråga så här: Vad betyder mest, att kunna äga sin bil och bostad eller veta att man är delägare i statliga Posten? Då svarar nog de allra flesta att bostaden eller bilen känns viktigare och mera angeläget.
Den kommunistiska och socialistiska samhällsmodellen fungerar inte. Det såg vi tidigare i östra Europa, det ser vi i vissa länder i Afrika och det ser vi Nordkorea. Inte ens den offentliga sektorn kan fås att fungera i ett sådant system. Och mänskliga rättigheter, knappast aktuellt. Alla, utom möjligen den styrande eliten, led brist på det mesta. Så varför hålla på med sådana högriskprojekt när det finns något så välståndsskapande som marknadsekonomi?
Slutligen en ögonblicksbild där några båtflyktingar från Sydostasien demonstrerade utanför Vita Huset. På banderollen stod att läsa: "Tro inte vad kommunisterna säger, se bara vad kommunister gör".
De benämningar som Jonas J använder, i HN den 12 augusti, för att beskriva politisk debatt är ett språkbruk som jag inte tänker upprepa. Att använda sådana uttryck bidrar inte till att öka intresset för politik och politisk debatt.
Om ordvalet kan föras tillbaka till en seriös nivå vill jag däremot hävda att demokratins grund är att det finns olika åsikter och en levande debatt. Att alla tycker lika är knappast så som verkligheten ser ut.
Och just för att det finns allvarliga problem i vårt land, därför behövs debatten och därför deltar jag aktivt i meningsutbytet bl a i denna tidning.
En av de senaste dagarnas händelser är att en skattebomb hotar att explodera om vi inte kan få stopp på planerna att släppa loss taxeringsvärdena på fastigheter. Det finns alla anledning att kritisera de partier, bl a socialdemokraterna, som vill att det ska bli dyrare att bo. Moderaterna ingår inte i regeringen och debatten är därför mitt och vårt sätt att komma till tals.
Där vi moderater har möjlighet att påverka, där löser vi också problem. I Landstinget Halland, där vi tillsammans med fp, c, kd och mp utgör majoriteten, där införs vårdgaranti, där får människor möjlig att välja vårdgivare, där avskaffas remisstvång, där får även barn och ungdomar möjlighet att välja tandläkare osv.
Slutligen det där med partifärgen. Det är inte partifärgen som driver mig och andra moderater, det är önskan att människor ska få det bättre och att kunna påverka sin situation av egen kraft.
Tack Sven Arne för att du tog upp tråden med den politiska makten. Det är korrekt att vi moderater, liksom alla andra partier, vill öka vårt inflytande. Men där slutar ofta likheten. Till skillnad från inte minst socialister vill vi erövra makten för att ge makten tillbaka till medborgarna.
Konkret innebär detta att medborgarna får mer att säga till om på en rad områden. Vi vill ge möjlighet för elever och föräldrar att välja skola till skillnad från de som vill att politiker ska bestämma.
Vi vill ge fler möjlighet att välja läkare och vårdcentral. Detta visar vi inte minst i de moderatledda landstingen i Halland och Stockholm. Fast det finns somliga politiska partier som vill ha kontroll över människorna och de är därmed emot möjligheterna att människor ska få själv välja.
Vi vill sänka skatten så att människor får mera att bestämma över själva. Det finns partier som vill ha hög skatt vilket inte kan tolkas på annat sätt än att dessa politiker tror sig veta bättre än du själv hur pengarna ska användas. Låt mig ta ett av många exempel där vår ekonomiska politik varit till fördel för åtskilliga medborgare. På 80-talet kämpade vi moderater med Gösta Bohman i spetsen för det som idag är aktiefonder. Sossar var mycket emot vilket måste kännas lite pinsamt nu när mer än hälften av svenskarna sparar i fonder!
Och till sist, det där med marknaden. Marknaden är inget annat än summan av allas våra val och handlingar. Ditt val är lika gott som mitt, oavsett vad vi tycker om varandras val!
Marita Ulvskog, kulturminister (s), konstaterar att eftersom utvecklingen inom digital-TV går så fort så har hon valt att skynda långsamt!
Tänka sig, även en sosse har kommit fram till att marknaden är snabbare än sossarnas utredningsapparat!
En relativt välmående stad i södra Sverige drabbades av en regementsnedläggning. Nedläggningen tog hårt även om den borde varit möjlig att förutse, det kom ju inte som någon direkt överraskning att kalla krigets dagar var förbi.
När väl det stod klart att regementet skulle läggas ner såg det ut som om kommuns ledning och innevånare i allmänhet blev helt handlingsförlamade. En och annan demonstration förekom men det blev inte mer och vad hjälpte det?
Fast ska sanningen fram var det illa ställt i staden redan innan. Det låg nära till hands att tala om en sovande stad. Innevånarna åkte till orter i omgivningen för att handla, utbudet var nämligen bredare och bättre där.
Och det var inte så lätt att etablera sig i Staden. Ett dagligvaruföretag insåg att i Staden fanns möjligheter. Men då slog den lokala handlarföreningen i city till och eftersom den hade god hand med kommunkontoret började det resas hinder. Företaget skulle bekosta ombyggnad av gator och vägar för att då etablera sig. Och det var inte svårt att få med en folkopinion på att trafikmiljön måste vara säker.
Och det kommunala näringslivskontoret hjälpte till genom att arbeta långsamt, vara svårtillgängligt och nästan aldrig t ex ringa tillbaka på en förfrågan. Det var troligen flera som gav upp efter denna behandling.
Åren gick och inget hände, varje gång någon försökte ta sig in kände sig någon av de etablerade handlarna i city hotade och gick till kommunen och beklagade sig. Konkurrens är bra bara det inte drabbar mig – det verkade vara ledstjärnan. Eller som Kjell-Olof Feldt sa när han avgick ur regeringen: "En bra dag var en dag när inget hände".
Det var känt vida omkring att den Staden var inte lönt att prata med, det var bara hinder som gällde där. Så blev det ordförandebyte inom cityhandlarna, den nya ordföranden insåg att om människor kommer till de stora varuhusen utanför Staden så tar de sig också in till centrum!
Kommunen började så småningom att aktivera sig och erbjuda mark och såg till att det byggdes gator och tillfartsvägar! Hindren var som bortblåsta! När ett företag i en bransch etablerade sig kom också konkurrenten dit! Marknaden fungerar ju så!
Staden kunde vakna efter nära tio år. Bilar och bussar kom till Staden istället för att gå därifrån. Tänk att det var så enkelt! Det skapades möjligheter istället för att det restes hinder!
PS. Det ska påpekas att det naturligtvis inte handlar om någon stad i Halland. Fast berättelsen väcker förhoppningsvis en eller annan tanke …
Kul att socialdemokraterna kommit ingång på insändarsidorna
Först tycker jag det är både på tiden och kul att socialdemokraterna kommit ingång på insändarsidorna. Jag kan förstå om det känns motigt. Vid vårens försök att tala om för pensionärerna hur bra de fått det kom ett större antal svar från enskilda pensionärer om att så inte alls var fallet. Tänk så det kan bli när verkligheten hör av sig!
På medborgarnas bekostnad
Så får jag korrigera riksdagsmannen, försök inte påstå att jag kritiserar alla allmänhetens företrädare. Det är resultatet av sossarnas politik jag talar om. Och då är det svårt att vara positiv, dessutom deltar jag inte i skönmålningen av (s)-politiken. Det är riktigt att statens kassa har blivit välfylld men det har skett på bekostnad av enskilda medborgare. Säg bara bensinskatt och fastighetsskatt, för att inte tala om den misslyckade invandringspolitiken och otryggheten på gator och torg. Eller pensionerna!
Sjukvård för alla
Om hr riksdagsmannen Eriksson inte kan eller vill förstå den moderata sjukvårdspolitiken ska jag låta vara osagt. Så här är det i varje fall: För det första skiljer vi på finansiering och utförande. Finansieringen ska ske genom en sjukvårdsförsäkring som omfattar alla, försäkringen är allmän och obligatorisk . Därefter väljer patienten den vårdgivare som passar bäst. Och marknaden, som riksdagsmannen är så rädd för, det är inget annat än alla vi medborgare.
Det är här socialdemokraternas argument tar slut, rädslan för att förlora makten över människor infinner sig och man viftar med lagstiftning för att förbjuda vissa vårdtyper. Ibland kan förändringar vara svåra. Men nödvändiga för att den enskilde medborgaren ska få bra vård. I detta sammanhang är ett viktigt bidrag att sjukvårdspersonal har möjlighet att starta eget.
Bort med tassarna
Så för Eriksson (s) ett resonemang om att vårdföretagens aktieägare skulle lägger sig i hur vården utförs. Här avslöjas riksdagsmannens synsätt i det att han talar sig varm för att politiker ska styra och ställa. Icke så, det är varken politiker eller aktieägare utan den som arbetar i vården som ska ha mer att säga till om tillsammans med patienten – i varje fall om vi moderater får råda!
Fråga gärna de som jobbar i fria vårdformer, det är en annan nyttig kontakt med verkligheten!
I valet 1998 lyckades sossarna slutligen att tycka något, det hette "satsa på skola, vård och omsorg". Och visst låter det bra, vem kan vara emot?
Det har nu gått två är sen valet och det börjar visa sig vad sossarna egentligen menade. Det visar sig då att det vackra valbudskapet får skrämmande följder för medborgarna, också för de som röstade på sossarna. Man kan misstänka att här har vi orsaken till sossarnas tillbakagång i opinionsmätningarna, det går inte för ett seriöst parti att säga en sak och sen göra tvärtom.
På skolans område fanns det nog de som trodde att det handlade om att satsa på kvalité och kunskaper. Så icke, skolministern står svarslös när kritik framförs och det gör den ofta. Fast hon försöker stoppa de som tänker nya tankar på området. Nej, all utbildning ska underordnas den politiska makten och olika former för betyg eller alternativ är inte att tänka på.
Inom vård och omsorg blir det än mer tydligt att det är de offentliga systemen som ska gälla. Här tar man t o m till lagstiftning för att slippa argumentera! Om det funnits nåt vettigt uppsåt med talet om vård och omsorg, då borde olika vägar få prövas. Men icke i sossarnas värld, där ska politiker bestämma allt. De vårdformer som inte kontrolleras av politiker men däremot uppskattas av både patienter och personal förhindras att få efterföljare.
Och så kom den s k maxtaxan. Visst låter det fint med låga avgifter men följden blir istället en livslång beskattning och att politiker tar ett allt hårdare grepp om barnomsorgen. Någon möjlighet att få välja omsorg finns inte i sikte, åtminstone inte i sossarnas värld.
Det är dags att vi som tror att enskilda medborgare kan fatta egna beslut och inte tycker om detta lurendrejeri säger ifrån. Och dessutom börjar tala om eleven, patienten och den som behöver vård istället för att klumpa ihop alla till en grupp. Vilken rätt har för övrigt sossar och kommunister att sätta sig över enskilda människors önskemål, tankar och idéer?
I sossarnas kampsång talas om att den sista striden är här. Låt detta blir sossarnas sista strid, en strid som vi måste se till dom förlorar så att enskilda medborgare får möjlighet att bestämma mera!
Göran Persson är upprörd över de stora ersättningar som ges till näringslivets ledare. Och visst är det stora pengar, väl i nivå med den mängd skattepengar som Persson gjorde av med på sitt Sydafrikafiasko.!
Fast det finns skillnader också. Skattemedel är medborgarnas pengar. Och en företagsledare kan få sluta med några timmars varsel. Göran Persson får vi dras med i mer än två år till.
Banverket, Utfors, elbolag , Tele 1 och andra bygger bredbandsnät för fullt. Vägarbetsskyltar betyder numera att det byggs bredbandsnät och inte att vägarna förbättras! Vid sidan av dessa nät är det tydligen så att sossarna och minister Rosengren tänker sig ett alldeles eget statligt nät. På skattebetalarnas bekostnad!
Vad är poängen med det? Det behövs inget nytt Telia! Det Televerk som sossarna nu tvingas sälja är uppbyggt av pengar som uttaxerats av medborgarna. Ett dyrt äventyr och det ska vi inte upprepa igen.
I Härjedalens glesbygd får man tillgång till bredband redan innan de storstilade projekten sätts i sjön. Så varför inte använda pengarna till att ge skatteavdrag istället för dyra investeringar.
Förr i tiden var centern en folkrörelse. Numera har folket flytt partiet och rörelsen har upphört.
(Svar till Björn Rydberg, informationschef på Systembolaget, HN 0216)
Hr informationschefen Rydberg förklarar pliktskyldigast bakgrunden till försöket med lördagsöppet på systembolaget. Jag tackar för svaret men nu var det inte riktigt Systembolaget som min lilla insändare var riktad till, den var snarare riktad till den i landet styrande regimen.
Det är en händelse som ser ut som en tanke att de s k vetenskapligt utvalda områdena råkar vara desamma som där innevånarna har möjlighet att skaffa alkohol till ett lägre pris än den högskattesprit som staten tillhandahåller. Eftersom provet görs i dessa området har utfallet ringa värde och man kan dra precis vilka slutsatser man vill. Men det räddar kanske lite pengar till statskassan åtminstone ett år till! Och varför får t ex inte hallänningar vara med, ska vi bedömas efter hur stockholmare eller skåningar sköter sig eller inte sköter sig??
Slutsatsen bör därför bli att hela landet skulle varit försöksområde för att få ett bredare underlag.
Fast den stora frågan är fortfarande när vi svenskar ska myndigförklaras och kunna köpa vinet i samma butik som maten. Att staten och Systembolaget med folkhälsan som förtecken vill att vi ska handla högskattesprit är en sak. En annan är enskilda människors förmåga att ta ansvar. Jag tillhör de som tror att människor själva kan hantera detta ansvar.
Så kan det ju finnas andra förklaringar till det nya lördagöppetförsöket på Systembolaget. Det kanske är så att det gäller att försöka rädda skatteintäkter till statskassan. I Skåne har vi närheten till kontinenten, i Stockholm har vi Finlandsbåtarna. I Norrland finns det tydligen alternativa och konkurrerande leverantörer – och dessutom bor många av den krympande skaran av sosseväljare där!!
Alternativet då? Ja, liksom våra vänner i Danmark, Tyskland, Polen och Litauern borde vi kunna få köpa vinet i samma affär som maten. År 2000 borde vi svenskar kunna få bli myndigförklarade i denna fråga!
Det är bra att regeringen och Göran Persson nu tar itu med nationalsocialismens härjningar under andra världskriget, även om det finns vissa delar som inte är så intressanta att belysa.
Den nazism som begick oförlåtliga illdåd måste fördömas, inte minst för att avskräcka de som åter visar dragning åt det hållet.
Att många, många människor utan anledning har avrättats är ingen vettig människa som betvivlar idag. Om detta finns det alltför många vittnen.
Det är också helt klart att kommunismen ägnat sig åt massavrättningar, också fullständigt utan anledning. Självfallet måste även kommunismens illdåd uppmärksammas och fördömas.
Om detta blir det tydligen inte så mycket, tyvärr. Om detta har något att göra med att Göran Persson inte vill irritera sin kommunistiska samarbetspartner Gudrun Schyman är en tanke som ligger nära till hands. Varför skulle han annars undvika att ta i frågan. Mord är mord oavsett vem som är ansvarig.
Nu är norrmännen klokt nog beslutat privatisera telebolag blir Telia troligen det sista statliga telebolaget i Europa. Att Telia är statligt och vill höja avgifterna – kan det ha nåt samband?
Göran Persson säger att han inte vill riva upp nationen med en EMU-debatt inför Sveriges ordförandeskap i AU. Så rart av honom, jag tror dock att det är partiet han är mest rädd att inte riva upp.