CENTRE GEORGE POMPIDOU

1970 började en internationell arkitekttävling för att bygga ett konst- och kulturcenter i Paris, Frankrike. I slutet av 1971 tillsattes den grupp av arkitekter (Renzo Piano, Richard Rogers och Gianfranco Franchini) som skulle skapa byggnaden. Till en början skulle den heta Centre Beaubourg, men döptes sedan om efter den franska presidenten, George Pompidou. Under 1972 påbörjades byggandet och 1974 sattes metalltaket på plats. Den 31 januari 1977 invigdes centret och har sedan dess haft över 145 miljoner besökare. Centret är en av de stora turistattraktion i Paris.

Huset är byggt på en 104 m² stor yta och är 42 meter högt. För att bygga huset användes 15000 ton stål och 11000 m² glasyta. För att maximalt kunna utnyttja insidan av huset har den tekniskt nödvändiga utrustningen placerats på husets fasad genom fyra olika tubsystem. För att skilja dem åt märks de med olika färger:

WINCHESTER MYSTERY HOUSE

Winchester Mystery House är en gigantisk gåta och ingen vet varför Sarah Winchester byggde om sitt hem helt tvärt emot alla regler och vanligheter. När Sarah köpte huset 1884 bestod huset av åtta rum och när hon dog 38 år senare hade antalet rum utökats till 160! Ombyggnaden pågick dag och natt och ett medium i Boston tror sig veta att skälet var att vålnaderna och spökena i huset skulle låta henne vara i fred från deras hämnd så länge ombyggnaden pågick. Hela historien började med att Sarah blev änka och ärvde 22 miljoner dollar och hon blev 1000 dollar rikare för varje dag som gick från inkomsterna från hennes fabrik som tillverkade de berömda Winchestergevären. Man tror att skälet till hennes ombyggnader var att vilseleda och förvirra husets spöken efter alla Winchestergevärens offer. Några exempel på husets tokigheter är dörrar som leder till ingenstans, uppochnerpå vända torn, pelare och ledstänger, trappor som går rakt upp i taket m.m.

Sarah var besatt av talet 13 som går igen överallt i huset, t ex de flesta trappor har 13 steg, det finns 13 galgar i alla skåp, 13 ljus i ljusstakar och ljuskronor och 13 fönster i nästan alla rum. För att få antalet fönster att stämma i alla rum så är många fönster placerade i väggar intill andra rum, fönster sitter i golvet eller så vetter de rakt in i en vägg. I ett av rummen är golvet fullt av fallgropar, vissa dörrar i huset är så låga att man måste böja sig för att gå igenom medan andra är tre meter höga. Husets största garderob är lika stor som en vanlig trerumslägenhet medan den minsta bara är två cm djup. Det färdiga huset innehåller bl a 10 000 fönster, 2 000 dörrar, 47 kaminer och öppna spisar, 40 sovrum och nio kök. Huset är en populär turistattraktion och miljontals människor har besökt huset sedan 1923 och utan guide går man med största säkerhet vilse i huset.

Källa: Illustrerad Vetenskap, nr4 1998, sid 74-75

Guds hemliga stad, Kappadokien

De kristna föredrog att leva ovan jord men levde under mark när de behövde gömma sig. Där kunde de överleva i flera månader på den mat som förråden rymde. Vatten fick de från djupa underjordiska brunnar som även fungerade som ventilationsschakt. Ventilationen var och är i nutid fortfarande fullt tillräcklig.

Under tiden som de kristna var förföljda fick de underjordiska städerna andra funktioner än förrådsutrymmen som de var i fredstid. Våningen näst djupast användes som kyrka. Det fanns även en gång från denna som ledde till gravplatser. Våningarna tre till sex fungerade som förråd, möteslokaler, fängelse, vapendepå och uppehållsrum. Köket fanns på våning två och våning ett användes till sovrum toalett, matrum, förrådsrum, stall, vintillverkning och skola. Små hål på 10-15 cm i diameter förband de olika våningarna för kommunikation och transport av mat och andra förnödenheter.

För att ta sig in i de underjordiska städerna måste man hitta de dolda ingångarna i husen ovan mark. Ingångarna kunde enbart stängas från insidan (i underjorden) och blockerades av flera hundra kilo tunga kvarnstenar. Underjordiska gångar på 60 till 100 cm i bredd användes för att ta sig mellan de olika rummen i städerna. Detta är inget för någon som lider av klaustrofobi! Gångarnas längd var längre än som krävdes och var låga i höjd för att hindra fienden att ta sig fram snabbt. Genom hål in i gången kunde de kristna döda fienden med spjut eller hälla kokande olja över dem. Det fanns även fallgropar i gångarna. Som extra säkerhet grävde man tunnlar mellan grannstäderna, en av dessa som man har funnit är nio km lång. Det finns mellan 150 till 200 underjordiska städer och alla har ännu inte upptäckts.

Än idag lever fortfarande människor i dessa grottor. De använder husen ovan mark för att bo i och de underjordiska städerna som förråd. Idag har elektricitet börjat användas i grotthusen. Eftersom det inte finns skorsten i husen lägger sig röken som sot utmed väggarna. Dessa storstädas årligen. Då blir rummen renare men också aningen större eftersom hackor och skrapor av järn används vid rengöringen. Dessa redskap skrapar bort en bit av berget. För att isolera sig mot kyla används mattor på väggar och golv.