LÄXLÄSNING OCH FRITID - ett språkprojekt i biblioteket, del 3

Michael Hansson


Kompisledare i föreningen
Under tiden för fältarbetet mellan januari och april 1997 begränsades verksamheten i föreningen. Inledningsvis besökte kompisledarna föreningen två eftermiddagar i veckan. I mitten av april gästade kompisledarna föreningen en eftermiddag i veckan och en lördag i månaden.

Föreningen är en kombination av fotbollsförening och ungdomsförening. I första hand är det en ungdomsförening och det kommer sällan vuxna för att dricka te eller umgås. I föreningen är det omkring 60 pojkar och 30 flickor som är med i föreningens aktiviteter vid olika tidpunkter. Barnen går regelbundet till föreningen för Koranundervisning och besöker den fria eftermiddagsverksamheten när de är inte är upptagna med någon annan verksamhet.

Föreningslokalen ligger i gatuplan i ett höghus några minuters promenad från biblioteket. Den utgörs av två rum och ett litet avgränsat rum vid entrén med försäljning av läsk och godis. I det första rummet står ett fotbollsspel på ben, av den sort som är vanlig på kaféerna i länderna runt Medelhavet, där figurerna är monterade på järnstänger som man vrider för att spela bollen på planen. På väggen bredvid dörren hänger en piltavla. Nästa rum är möblerat med fyra runda bord och stolar. I hörnet direkt till vänster om dörren står ett medalj- och troféskåp med fotbollsklubbens priser. Längs väggarna hänger matchtröjor på tunna stålgalgar, det finns inga andra dekorationer eller bilder på väggarna.

En trappa upp har föreningen en stor lokal med flera små rum till förfogande. Det är två ombyggda lägenheter som anpassats efter föreningens önskemål. I lokalen finns föreningens administration i ett rum med två skrivbord, det står en kopieringsmaskin vid dörren och en snabb pc är placerad på ett bord vid fönstret. I de andra rummen finns det möteslokaler för vuxna. Innanför entrén står en stor skohylla, där besökare placerar sina skor innan man går in i lokalen. I de här lokalerna hålls också undervisning i Koranläsning för barnen. När barnen har rast går de en trappa ner till den öppna lokalen och köper godis, spelar spel och träffar samtidigt C och S när de besöker föreningen.

C berättar att de vuxna ledarna som ibland finns i lokalen vanligen försvinner en trappa upp när C och S besöker lokalen. Ansvaret för försäljning och ordning lämnas över och delas av några pojkar och flickor i högstadiet som regelbundet besöker föreningen.

När jag besökte lokalen var det två flickor från årskurs nio som satt i kiosken och sålde godis och såg till att de yngre barnen skötte sig. En pojke i samma ålder som flickorna frågade C vem jag var, om H, föreningens kontaktperson visste att jag var där. C förklarade att jag var med C och S och att jag skrev om projektet i biblioteket. Han nickade och sa att då var det okej att jag var i lokalen. Vid detta besök följde några pojkar i årskurserna två och tre med oss från biblioteket till föreningslokalen. I fältdagboken noterades:

"När vi efter några minuters promenad kommer fram till porten sluter ett par äldre pojkar, som jag inte träffat tidigare, upp med oss när vi går in. Två flickor från årskurs nio som jag kände igen från biblioteket stod och pratar i den lilla kiosken, de hälsade och fortsatte att prata. C köpte godis och en läsk och skapade på det viset en naturlig ingång till att börja prata med flickorna. Jag gick in i lokalen och såg mig omkring. Eftersom jag kände mig lite utanför och började jag ställa frågor till S om föreningens verksamhet.

Efter en kort stund kom en av pojkarna som följde med oss från biblioteket fram och tog min hand för att visa priserna fotbollsklubben vunnit. Han frågade mig vilket pris jag tycker är finast och när jag pekar på en figur i grönt glas, höll han med och säger att han också tycker den är finast. När vi står framför troféskåpet och pratar kommer det fram två till klasskamrater till pojken och vi pratar lite om fotboll och hur bra klubben är.

När jag frågade om de spelar fotboll skrattade de och svarade att det är klart att de gör. Men killen som först började visa priserna säger att han inte är så intresserad av fotboll. Han är mest intresserad av flygplan. Han frågade om jag kunde vika ett pappersplan åt honom. Han tog fram papper och vi började vika flygplan. En av flickorna som hade ansvaret sa något till honom på turkiska, han nickade och fortsatte att vika papperet.

De båda flickorna pratar lite med S om hur det varit i skolan och de förklarar att de inte haft tid att vara i biblioteket de senaste dagarna.

Vi hade med oss två kortlekar, Yatzy och Spingo från biblioteket och några av de yngre pojkarna vill spela Spingo med flickorna. Jag och C är med och spelar Spingo. S spelar Yatzy några yngre barn vid ett annat bord. När det kommer fler äldre pojkar vill flickorna inte vara med och spela Spingo med oss, istället byter de bord och börjar spela kort med pojkarna.

Pojken med pappersplanen fick en utskällning av flickan som pratade turkiska med honom tidigare, för att han hela tiden kastar planen på henne. Hon säger att H blir arg och inte vill att han ska kasta planen inomhus.

Det är stimmigt och alla skrattar och pratar. Barn kommer och går hela tiden, de pratar huvudsakligen svenska med varandra och alla verkar känna varandra mycket väl. C säger i förbigående till mig att barnen alltid pratar svenska när C och S är i lokalen och tillägger att hon egentligen inte vet vilket språk barnen pratar när de är ensamma. Men hon antar att barnen blandar språken på samma sätt som de gör i biblioteket. Koranundervisningen är enbart på turkiska."

Verksamheten har en annan form i föreningslokalen jämfört med i biblioteket, där förekommer ingen läxläsning eller organiserad pedagogisk verksamhet. Kompisledarna pratar med barnen, de spelar kort eller spel och försöker lära känna de barn som regelbundet deltar i föreningens verksamhet. Syftet är dels att försöka motivera barnen att gå till biblioteket som erbjuder lugnare miljö och pedagogiska aktiviteter efter skolan, dels att uppmuntra barnen att tala svenska även i föreningens lokaler. Barnen talar dock vanligen svenska med varandra, framför allt när de vill att kompisledarna ska höra och förstå vad de pratar om, även om C och S vid tillfället inte deltar i samtalet mellan barnen.

Eftersom C och S är gäster i föreningens lokal kan barnen prata sitt modersmål med varandra utan att kompisledarna egentligen avbryter och ber dom tala svenska istället, vilket de gör i biblioteket. Enligt C har många barn i föreningen visat stort intresse för verksamheten och gått till biblioteket för att i första hand få körkort för datoranvändning. De har också kommit för att få hjälp med skolarbete eller för att bara prata.

Kompisledarna och språkmålet Enligt kompisledarnas projektbeskrivning är målsättningen att kompisledarna C och S ska diskutera med eleverna kring skolan, läxor och uppgifter och därmed kanske finna lösningar och nya idéer vad det gäller hemuppgifter och studieteknik. Enligt projektbeskrivningen är verksamhetens huvudsyfte "svenska språket". Målet är:

"[...]att utveckla språket hos barnen, att ge dom tillgång till flera sätt att uttrycka sig på svenska, att kunna uttrycka sig på olika sätt i olika situationer. Det finns flera sorters svenska."

I projektplanen finns en ambition att förmedla det projektplanen benämner "Sverigekunskap" med avseende på var man vänder sig i olika sammanhang, vilka rättigheter och skyldigheter medborgarna har. Kännedom om det är tänkt att leda till ökade möjligheter för individen att ta ansvar för sitt liv. Läxläsningen var planerad att vara den fond mot vilken dessa frågor kommer upp och diskuteras. I kompisledarnas dagliga arbete är den målsättningen nedtonad och får karaktären av en allmän ambition som barnen får upplysning om i samband med till exempel hur en platsansökan skrivs eller när en nyhetshändelse har fångat barnens intresse.

Enligt projektplanen är det barnens intressen, vad de vill veta, göra och få hjälp med som är tänkta att skapa tillfällen för barnen att formulera sig, vilket ger övning i att tala svenska. Kompisledarnas metoder att nå projektmålet, svenska språket, bygger på att barnen till stor del får vara med och bestämma aktiviteter. Det kan vara genom samtal och diskussioner om svenskar och svenskhet; traditioner, värderingar, attityder och hur svenskar lever.

Den öppna metodiken har medverkat till att barnen i stor utsträckning sökt upp biblioteket för att spela spel, använda multimediadatorerna och fördriva eftermiddagarna tillsammans med kamrater. Läxläsning har vid flera tillfällen under tiden för fältarbetet hamnat utanför de huvudsakliga aktiviteterna.

Enligt enkäter som C och S lämnat till eleverna, tycker eleverna själva att de talar lika bra svenska som de talar sitt modersmål och anknyter därför inte verksamheten i biblioteket till svenskspråksträning.

Eleverna förefaller inte direkt medvetna om att projektets målsättning är att skapa tillfällen att träna svenska språket. Verksamheten i biblioteket är populär tack vare att det finns multimediadatorer, möjligheter att spela spel, att umgås med kompisar och slutligen det faktum att kompisledarna C och S är uppskattade som personer av barnen.



Use the arrows in the footers
to flip through the pages.



Back to FrontPage

The Homepage. 1998 by Mickey.