ULF BRANDIN .........................................................ROMANREDOVISNING

Oxievångsvägen 360 ......................................................................Datum

238 39 OXIE ...............................................................1996-01-26

 Ormens väg på hälleberget

Författarepresentation:

Torgny Lindgren svensk författare född 1938 genombrotts roman Ormens väg på hälleberget (82). Följd av Merabs skönhet (83), Bat seba (84) och Hummel honung (85). Ledamot av Svenska Akademin 1991.

 Fabel:

En fattig familjs öde genom tre generationer med starka kvinno gestalter som får betala arrendet till arrendatorn med samlag och följderna av dessa. Detta slutar i en incest härva utan några betänkligheter som arrendator nummer 2 (son till den förste) gör sig skyldig till. Han får sitt straff när han nästan har utplånat familjen och ska avhysa de sista spillrorna av dem startar han ett ras som begraver honom och delar av den plågade familjen och dör.

  Motiv:

1. Den rikes rätt och den fattiges skyldighet

 2. Kampen mellan ett rent samvete som utsätts för de djupaste kränkningar men förblir fläck fritt och ett svart som ej kan tvättas rent inte ens med fioler och gevär

 3.Kampen mellan en stark samhällsposition med svagt psyke och en svag samhällsposition med starkt psyke.

 Personbeskrivning:

Tilda som föds till denna värld som fattigjon får chansen att bli adoptivdotter (egentligen hans egen dotter ) till Karl Orsa (arrendatorn ) vid åtta års ålder. Utan ett ord och minsta tvekan lämnar hon sina syskon och betraktar dem som främlingar i fortsättningen. Detta ger en kalla kårar längs ryggraden, så cyniskt kan man tänka, men vad har den lilla flickan för val antingen inrättar man sig efter sin fars vilja och får ett behagligt liv med mätt mage eller så fortsätter man svälta och leva i misär.

Personligtomdöme:

Boken är en motorväg på 153 sidor, röd ljus och farthinder saknas detta uppskattar jag som läsare. Sedan att berättelsen går i moll, är ju inte så kul men det väcker känslor och det är väl det som Lindgren vill med historien.