ULF BRANDIN .......................................................ROMANREDOVISNING

Oxievångsvägen .........................................................360 Datum

238 39 OXIE ............................................................1997-02-21

Kung Markatta

 Kung Markatta eller Resan till väster bygger på en historisk verklighet om munken Hüsang-tsang som år 629 begav sig till Indien för att hämta Buddhismens heliga skrifter. Denna resa tog honom sjutton år och återstoden av sitt liv ägna han åt översätta delar av texten i den kinesiska huvudstaden Ch’ang-an.

I Uppteckningar av de västliga regionerna redigerad av hans lärjunge Pien- chi återberättar Hüsang-tsang själv om resan. Detta verk och generationer av historieberättare har spunnet vidare på denna berättelse om munken och markattan.

När Wu Ch’eng-en en kinesisk författare som verkade under 1500 talet. Sammanställde en roman hade han ett rikt material att bygga på. Wu Ch’eng-en var samtida med Cervantes och Rabelais och i denna roman möter vi själsfränder till Don Quixote och Sancho Panza.

Munken framstår som mild och uppoffrande, men samtidigt gnällig, utan kläm och humor, som ständigt bekymra sig för resans svårigheter.

Hans första och främsta lärjunge en apa vid namn Markatta som har blivit utvald av gudinnan Kuang-yin att följa med som följeslagare och beskyddare. Denna apa är född ur en klippa som har formats sedan jordens begynnelse. Otyglad och högsint, retfull och frikostig, rebellisk och modig skyddar han med hjälp av magiska krafter sin mästare mot alla faror.

Nasse Markattas raka motsatts är munkens andra lärjunge. Han hade gjort sig skyldig till ett brott i Jadekejsarens himmelska hov där han tjänade som marskalk och blivit återfödd på jorden som ett vidunder. Här fick han chans till bättring som lärjunge hos munken.

I följet var där också en ung drake son till västra oceanens drakkung som råkat sätta eld på sin fars slott och skulle bli avrätta får en andra chans till botgöring som häst till munken och Sandis som hade varit marskalk över Jadekejsarens härskaror men under en fest slagit sönder en kristallskål och blivit förvisad till jorden som vidunder upptas också som lärjunge.

Hüsang-tsang och hans underliga följe stöter på många problem på vägen till Indien. Gudar, demoner, vidunder från havsdjupen tjänar alla som liknelse till det invecklade och samtida byråkratiska system i Kina. Precis som för många andra verk har denna roman ofta uppfattas som en dåtida samhällssatir.

Arthur Waley har översatt boken till engelska och skurit ner den till en femtedel av det ursprungliga innehållet där prosapoem och diktningen har fått ge vika. Därefter är den översatt till svenska av Göran Malmqvist. Hurvida denna text återger Wu Ch’eng-en själsliga penna eller är en tolkning utav den får vi nog fråga en som läst orginalet.

Tekniskt sett boken uppbyggd av korta kapitel som alla avslutas med:

"Om du inte vet ifall - får du lyssna på nästa kapitel"

Dessa kapitel innefattar var och en ett litet äventyr som påbörjas i det föregående och på detta sätt håller läsaren sysselsatt med att inleda nya kapitel.

Jag får känsla av att jag aldrig kommer nära dessa figurer och att jag befinner mig från ett fågelperspektiv och ser ner på dess mödor. Troligen på grund av alla dessa hopp som Markatta gör genom molnen. Dialogerna är många och författaren är glad för att skriva i jag form så fort han får chansen blir han ett och samma med gestalten som beskrivs. Att använda kinesiska ord i texten gör att det känns mer äkta och alla dessa oändliga siffror som förekommer så som:

-"Tre tusen sexhundra", svarade han. I främre delen av trädgården ett tusen två hundra, med oansenliga blommor och små frukter. De mognar bara en gång på tre tusen år.

Efter ha läst denna nära fyra hundra sidor tjocka bok så känns det som om jag missade något, vad var poängen?

Jag har kanske som västerlänning svårt att fascineras av dessa myter som för mig är väldigt dimmiga, otydliga och långt borta från min egen historia.