Skriv till mig!

Vem är jag?

Till index-sidan.

Att ha ont.

Mina hobbies...

Länkar till andra sidor.

 

Utdrag ur boken: Fibromyalgi - symtom, diagnos, behandling.

Av Robert Olin och Ulf Schenkmanis

Sveriges Radios Förlag, 1996

 


Patientinformation.

Låt gärna vänner, anhöriga, bekanta, arbetsgivare m fl läsa den här sammanfattande informationen om vad fibromyalgi är. Det kan öka förståelsen.

Fibromyalgi (FMS) innebär en kronisk - d v s ihållande - och över hela kroppen utbredd smärta som pågått i minst tre månader, med tryckömma punkter i muskler efter visst typiskt mönster.

En onormal trötthet, ytlig sömn med flera uppvaknanden nattetid, morgonstelhet ingår i sjukdomsbilden. Musklerna tröttas redan av ganska lindrig belastning. Upprepade rörelser (repetitivt arbete), liksom statiska belastningar förvärrar.

En rad symtom som hänger samman med obalans i nerv- och hormonsystemen är t ex orolig tarm, oroligt hjärta, andningsproblem, yrsel, huvudvärk samt domningar och myrkrypningar. Andra symtom kan vara:

Stresskänslighet, nedstämdhet, irritabilitet samt svårigheter med minne och koncentrationsförmåga.

Svängande förlopp med försämring vid väderleksförändringar och oftast vid kyla och fukt. Tillfällig svår värk lokalt i muskelfästen, t ex handleder, fotleder och fotsulor.

Allergi och symtom från kroppens slemhinnor, t ex ögonen, är vanliga.

Besvären startar ofta i en ond axel, en nackvärk, en långdragen ryggvärk, en bäckensmärta (efter t ex foglossning vid graviditet), eller vid en svår infektion, efter en operation och vid en svår livskris.

Värk, ömhet och stelhet i någon del av kroppen kan i en del fall bero på arbetsskada. Man kan ha en arbetsskada och fibromyalgi samtidigt, och det kan ibland vara svårt att skilja det ena från det andra.

Sjukdomen drabbar mest kvinnor i alla åldrar. Förekommer ofta familjevis. Möjligen finns ärftliga faktorer.

Påfallande ofta är patienten en mycket ambitiös person som lider av att inte "orka som förr", och som nu tvingas möta en oförstående omgivning, blir betaktad som "lat" och "inbillat sjuk".

Patienten har ibland dröjt med att söka för sin smärta, de har ibland mött oförståelse i sjukvården och sedan prövat olika behandlingar utanför sjukvården. Eftersom sjukdomen inte "syns utanpå" kan det vara svårt för omvärlden - anhöriga, arbetskamrater och andra - att inse svårighetsgraden av patienstens besvär.

Den sjuka är handikappad av tröttheten, kraftlösheten och av smärtan som förvärras vid belastning. I vissa fall och periodvis även av ömhet i fotsulorna (svårt att gå), ömhet i svansområdet (svårt att sitta), ömhet i huden (svårt att ha åtsittande kläder), ögonmuskeltrötthet (lässvårigheter), nedsatt koncentrations- och minnesfunktion (svårt att inhämta information och att utföra krävande intellektuellt arbete), nedsatt stresstolerans (svårigheter att klara komplicerade situationer), morgonstelhet (svårt att komma igång med göromål eller arbete i "vanlig" tid), svullnadskänsla och svaghet i händerna (fumlighet, tappar saker, svårt med precisionsarbete).

Det är uppenbart att det ovan nämnda utgör hinder såväl i privat- som i arbetslivet. Därför är det vikigt att arbetsledning, vårdgivare och försäkringskassans handläggare har kunskap om fibromyalgi och förstår att patienten inte är frisk och fullt arbetsför.

De flesta av dessa patienter vill inget hellre än arbeta. Helt uppenbart är många av dem dock arbetshandikappade. En kraftfull rehabiliteringsinsats är nödvändig för att patienten ska kunna vara kvar i arbetslivet. I många fall lyckas också detta. Men vissa patienter är dock så handikappade att rehabilitering till arbete är utesluten.

 

Kan man göra något åt fibromyalgi?

Ja det kan man!

En fibromyalgipatient kan visserligen bli rejält hadikappad, men blir inte invalidiserad. Till skillnad från vid ledgångsreumatism behåller man alltid rörelseförmågan. Man blir inte sittande i rullstol.

En patient med fibromyalgi bör ha tillgång till varmbassängträning.

Däremot ska hon inte utöva någon mera krävande muskelträning; i de flesta fall försämras då tillståndet.

Patienten ska däremot inte avstå från fysisk träning. Man kan inte "vila bort" fibromyalgi.

Kontakt med kunnig sjukgymnast rekommenderas.

Bäst sköts patienten av en intresserad primärvårdsläkare, t ex en husläkare, som kan "lära sig" patienten väl, bevaka förloppen och reagera på tecken på annan sjukdom än fibromyalgi. Det blir gärna så att allt skylls på denna diagnos, risken blir då att en allvarlig åkomma som tillstöter kan försummas.

Om sömnstörningen är markant bör behandling med något antidepressivt läkemedel prövas.

Smärtstillande, antiinflammatoriska och muskelavslappnande tabletter har endast tillfällig effekt.

Nya behandlingsmetoder utprovas just nu av en rad forskargrupper över hela världen och det finns gott hopp om att en del av dessa ska visa sig effektiva. De senaste forksningsrönen talar också för att man ska kunna finna metoder för att förhindra utvecklingen av fibromyalgi hos smärtpatienter.

Mycket tyder på att sjukdomen orsakas av en störd, ökad känslighet för smärtsignaler och denna förändning kan man möjligen i en framtid påverka med medicin.

I övrigt bör man vid behov bereda patienten stöd av psykolog eller kurator. Den allmänna uppfattningen bland forskare är att psykiska störningar inte ligger bakom denna sjukdom, men väl kan uppstå som en följd av den kroniska smärtan.

En fibromyalgipatient som själv är aktiv och som får rätt hjälp kan, åtminstone periodvis, leva ganska drägligt med sin sjukdom.


 

Mycket mer finns att läsa i boken: Fibromyalgi - symtom, diagnos, behandling.

Av Robert Olin och Ulf Schenkmanis, Sveriges Radios Förlag, 1996

 

Till knappraden överst på sidan.

Devin Starlanyl - en översättning

Till smärt-index

Arthritis Foundation om FMS - en översättning.