Kommunikationerna över Atlanten fungerade under och efter första världskriget alltjämnt dåligt och riksdagen beslutade 1920 om att bygga en sändar- respektive mottagarstation för direkt förbindelse med Amerika. Beslutet ingick i en för sin tid gigantisk plan som syftade till att via Radio Central på Long Island utanför New York skapa ett globalt nätverk av radiostationer för trådlös kommunikation.

Bygget av sändarstationen påbörjades 1922 och Grimeton gick för första gången i trafik den 1 december 1924.
Anropssignalen var SAQ på 16,7 kHz (18,6 km våglängd) senare ändrad till 17,2 kHz (17,4 km våglängd).

Viktigt för anläggningens placering var att radiovågorna skulle gå över öppet vatten och i Grimeton gav det öppna odlingsslandskapet fri passage mot kusten och västerhavet.

Radiovågorna alstrades av roterande högfrekvensgeneratorer. De sex 127 meter höga antenntornen står med 380 meters mellanrum. De är försedda med en 46 meter bred tvärarm som bär upp antennlinorna. Till den autentiska kulturmiljön hör förutom stationsbyggnaden och den imponerande multipelantennen ytterligare ett antal välbevarade driftsbyggnader samt 'radiobyn' som byggdes för de anställda.

Grimeton invigdes officiellt den 2 juli 1925 av Kung Gustav V. Sedan dess har mycket hänt. 1938 genomfördes de första proven på kortvåg. Andra världskriget påskyndade utvecklingen, antalet kortvågssändare ökade snabbt och än idag finns ett 20tal sändare i drift. Efterhand har också FM- och TV-sändare liksom basstationer för olika mobila tjänster tillkommit.

Mottagarstationen byggdes i halländska Kungsbacka som i likhet med sändarstationen i Grimeton stod i förbindelse med Telegrafstationen i Göteborg där inkommande och avgående telegram expedierades.