| ett TEKNIKARV |
| åt MÄNSKLIGHETEN |
|
Unescos världsarvskonvention föddes vid FN:s miljökonferens
i Stockholm 1972, under ordförandeskap av varbergssonen Ingemund Bengtsson.
Konventionen är ett redskap för att arbeta med världens kulturarv
som en gemensam demokratisk rättighet - och skyldighet. Den bygger på principen
om att utan samarbete över gränserna och respekt för jordens natur- och kulturarv
är utvecklingen inte hållbar på sikt.
Konventionens viktigaste instrument är världsarvslistan. Världsarven väljs ut för att de representerar unika, omistliga värden oavsett vilket folk eller land de tillhör. De är en del av vår gemensamma civilisation och så värdefulla att det är en uppgift för alla människor i alla länder att skydda och bevara dessa åt kommande generationer. Världsarvslistan omfattar idag 788 objekt i över 130 länder. 611 av dessa är kulturarv, 154 naturarv och 23 är objekt som inkluderar både natur- och kulturvärden. Två tredjedelar av världsarven finns i Europa varav 28 belägna i Norden. I Sverige finns 13 världsarv.
Grimeton antogs till världsarvslistan 2004 med följande motivering:
"Varbergs Radiostation i Grimeton är ett unikt och enastående monument
som representerar utvecklingsprocessen inom kommunikationsteknologin
under perioden efter första världskriget.
Varbergs Radiostation är ett exceptionellt välbevarat exempel på
telekommunikationscentrum som representerar de tekniska landvinningarna
vid början av 1920-talet samtidigt som det dokumenterar den fortsatta
utvecklingen under tre årtionden".
UNESCOS VäRLDSARVSKOMMITTÉ
|