Ladviken, Storö.

Lugn & ro. Dillpotatais på spisen, lammkött i marinad.

Parker mekar i köket.

Ett väder som pendlar mellan reg & sol. En natur som kräver närvaro.

Skipper synes då och då i en klippskreva upp och ner. Dock ingen kvinnlig varels under, utan armhävningar för dess egen skull.

Vi skulle gett oss ut redan i lördags, men väderprognosen var minst sagt pessimistisk med kulingvarning och talrika regnskurar. Dystra till sinnes men ändå fast beslutna att döva lördagskvällen på bästa sätt begav vi oss mot en pakistansk restaurang vid S:t Eriksbron. Jag hade tagit min Bertatröja på mig - en ren symbolhandling som skulle få större betydelse än min tänkta egna ångestlindring.

För inte var det bara den relativt varma temperaturen och den vänligt blå himlen som fick Jons talrika neuron att, när det behövdes som bäst, släppa några genialt avvägda aktionspotentialer som i sin enkelhet betydde att vi någon timme senare var på väg med Berta över Riddarfjärden, fullhandlade med varsin GT i handen.

Vi sökte hamn vid Skeppsholmen och fann oss strax på Ljunggrens bakgård, konstaterandes god återväxt på pumafronten.

Om än som vadslagningsobjek - "Vilken idrott för er samman? Ni som är så långa allihop." Vi slutade vår Stockholmsnatt med en stillsam efterfest på Berta - den självklara samlingsplatsen. Vi besöktes av Millan + Erika samt Perres kompis Niklas.

Dagen efter var Perre tvungen att lämna oss för sitt arbete - vi följde hans tunga steg över Skeppsholmsbron, en lidandets väg i miniatyr.

Detta hindrade dock inte de resterande tre av oss att med en glädje gränsande till euforisk lycka puttra genom Djurgårdskanalen för vidare färd söderut. På vägen sågs Skipper, med illa dold stolthet, beundra Bertas motorkapacitet och majestätiska forcerande av vågorna. (Jämförande forskning gav att Berta är mäktigare aän tidigare).

Hamn sökte och fann vi vid Ängnö. Platsen var enligt uppgift tyvärr suboptimal varför viss diskussion uppstod. Inga hårda ord användes och Skippers inlägg togs, kanske överraskande, på allvar och vi låg kvar efter att de sol- och klippsuktande andra två lystnat till väl lagda och avvägda argument.

Därpå togs Caps beachvolleyboll fram och det utövades högklassigt bollande på därför avsedd äng. Chef utförde ett hjältemodigt försök att rädda bollen på vär ner i vattnet, men tvingades med ett gracilt skutt ned i vattnet där han räddade bollen från allt för mycket vatten. En stund senare sökte Captain samma effekt när han oförväget vräkte sig i efter nästa boll som slet sig, varefter hen dyker upp närsynt samt oerhört förvirrad då han upptäcker att inte bara skorna utan också glasögonen följt med i - och stannat där.

En stor del av följande dag, och även del av nästa morgon, befinner vi oss i vattnet i ett fruktlöst försök att återfinna Captains personlighetsförstärkare. Kvällen avrundas med en måltid bestående av saftiga 350-grams hamburgare grillade över den eld Skipper, under förevändande av sitt scoutförflutna, med vissa svårigheter tänt.

Därpå avslutas aftonen med att Caps och Chefs stämmor blandat med gitarrklink lägger sig som liniment över den mörknande viken. Skipper knoppar in.

- Skärgården och Ålandshav, ihållande regn 12-14oC, nordlig vind, ökande mot kvällen, kulingvarning vid Östersjökusten.

Vi är arga och vill hämnas. Vad gör vi? Vi klipper till vädret!

Det jävulska smattret mot det sargade kapellet gör mig galen. Av en ren tillfällighet kom captain idag med ett förslag som vilken annan dag som helst skulle mottagits med värme och tankar som...

- Vilken fin människa Captain är som en gång överlåter sin finaste plats åt en deppad Chef.

Gosar in mig på denna, den heligaste platsen i vår båt. Tänk att jag, lilla jag får utnyttja en konungs bädd, om än bara för en natt. Det finns en orsak till allt, även till synes vänliga handlingar som denna.

Kl 3.45 vaknar jag och upptäcker läckaget. Vatten strömmar in och det törstiga dunet i mitt täcke är nu mättat och har antagit en grötig konsistens. Captain Håkan snarkar gott i förpiken.

Imorgon skall jag hämnas på Finlandia. Tänk att denna stackars flaska skall behöva bli slagpåse i en frustrerad ilska. Vad ont har den gjort? Jack Daniels småler i barskåpet, men inte ens han går säker. Nu är vi arga!

Vi välsingnar dem och låt oss förbereda oss för vår egen salig hädanfärd, amen.

Jack Daniels ligger kvar på intensivvårdsavd. Skall snart flyttas till hospice. Förmodligen kommer aktiva dödshjälpsåtgärder att företas. Ikväll.

- Det finns inget i fysiken som motsäger guds existens. Han kan ha skapat jorden för 6000 år sedan och lämnat små fiffiga spår som vi människor uppfattar som vore dom flera miljarder år.

Borgen vid Huvudskär motsäger på intet vis att gud existerar! T o m Kristina Lugn skulle bli på gott humör här.

Tack Berta för en härlig eftermiddag.

Knappast kunde han dock anat att den skulle komma väl till pass efter att jag småchockad förlängt mina kliv över Skeppsholmsbron i jakt efter två potentiella vandaler på Berta! De blonda kalufser som stack upp kunde svårligen identifieras på detta avstånd.

Paus pga besök...

Men varför i augusti och inte i juni? Vädergudarna ler i mjugg, när jag ikväll vänder inåt sta'n med tungt sinne, lämnande detta jordiska paradis bakom mig.

Måsen tittar upp bakom Lill-Tistronskärs ljusa klippor. Därute en välkekant syn; Berta och Valborg färdandes i kolonn, sammanlänkade av ett kraftigt rep, hållandes exakt samma hastighet.

Detta har hänt:

Valborg ger sig ut i skärgården för att lokalisera besättningen med signalementet: de fyra största läderbögarna i skärgården. Hon rundar Saffronsskäret och skälver till vid åsynen av Berta, denna trilskande träkoloss. Här vankas arbete!

Två läderbögar permitteras vid Bergs brygga medan Valborg rekognoserar och finner en underskön natthamn. Berta skall enligt utförlig instruktion följa kusten för att finna Valborg med besättning, men av någon outgrundlig anledning beger hon sig in mellan några öar och irrar bort sig. Via telefonkontakt får Bertas besättning nya instruktioner för att hitta rätt. Valborgs besättning har vid det här laget satt sig på en romantisk klippa för att njuta av solnedgången. Och nu kommer Berta runt udden,. Vid första åsynen med god fart, men i nästa ögonblick paralyserad. I fonden solglittret, i förgrunden en gestalt som hänger sig över akterspegeln. Det otroliga kan ha hänt IGEN!!!! Härefter förnyad telefonkontakt som enligt svarta lådan lyder:

- Jaa! (enligt röstanalys Per Styregårds röst)

- Ja, tjena det är Staffan, har det hänt något?

- Major disaster.

- Har ni gått på?

- Ja.

(En stunds tystnad)

Därefter avlägsen röst från maskinrummet:

- Axeln är borta.

(En stunds sparakande tystnad)

- Vi tar in vatten. (Samma röst från maskinrummet, nu med tydliga inslag av stress)

- Vi kommer. (Valborgs besättning)

Vid ankomsten till den förlista, är de två besättningsmännen redan försedda med varsitt glas vätska samt cigaretter, alltmedan Berta vind för våg driver ut mot horisonten...

Med tanke på en del rykten och subjektiva upplevelsersom redan smygit sig in i loggboken känns det angeläget att lägga alla fakta på bordet, penetrera tänkbara orsaker samt dra lärdom av dragna slutsatser.

För närvarande arbetar vi med två huvudspår

1) landhöjningsteorin,

samt

2) sabotage alt. Terroristhandlingsspåret.

P. Styregård, t.f. vice ledamot i haverikommissionen, har även tillfört

1) högerextremistspåret, samt

2) polisspåret, bägge givetvis högintressanta, även

3) meteorspåret bör följas upp.

Incidenten inträffade ca 18.30 11/8, märkligt nog med haverikommissionens medlemmar som enda besättning. Stämningen var god, för att inte säga uppsluppen, ombord. Vi hade en veckas strålande ledighetframför oss, och en båt i mint condition. Vi hade att se fram mot en äventyrsresa till Lilla Nassa, Kallskär och Rödlöga. Vädergudarna hade äntligen valt att belöna oss för de goda människor vi är.

Vi hade precis varit vid Berg brygga och släppt av motoransvarig (fortfarande i detta nu intet ont anande) och bror David. Vi ämnade nu sluta upp för en solidarisk husvagnscamping med Valborg + besättning, som i några dagar lyckats slita sig från Hellasgården. Vi girade in vid Lilltistronskärs västra udde, ett område vi kände väl sedan i midsomras då vi lade om till alternativt utsedd hamn mitt i natten under svårartad dimma. Vi kände således farvattnen, dess grynnor och skär.

Trots detta hade vi helt sjömannamässigt sjökortet under god uppsikt i P. Styregårds (tillika vinansvarig samt tampchef) vana händer. Vi hade alltså, som sig bör vid mer komplicerad navigering, dammat av båtsportkortet som ersättning för sjökortsbrickan. Vi höll moderat fart, höll god kontakt mellan kapten och kartläsare och konstaterade gemensamt att vi skulle hålla långt ut från den lilla minikobben eftersom det fanns två djävulsgrynnor i närheten. Taktiken genomfördes planenligt och allt kändes stabilt. Vad kunde gå fel? Ingen alkohol fanns med i bilden, Jon var på singelfest någonstans i södra Sverige och vår position var lika exakt känd som vore vi utrustade med senaste versionen av GPS.

Vi har nu kommit fram till den punkt i berättelsen som obönhörligen var tvungen att komma. Den så kallade brytpunkten. Den punkt i historien som om den lyste med sin frånvaro skulle göra berättelsen onödig & haverikommissionen överflödig - ja kort sagt gjort denna dag till en helt vanlig dag.

Plötsligt obstrueras Bertas framfart i vattnet av något till synes utomjordiskt. Detta något som i hemligstämplade papper benämt föremål X, attackerar för ett kort ögonblick Bertas akter och slår med kraft ur växeln.

Ett lugn och en tystnad följer. Motor slås av, motor slås på och växel läggs i. Trots denna adekvata manöver driver Berta stilla vind för våg. Två snabba Jack Daniels slås upp, cig tändes. En väl intränad felsökningsprocedur följer. Vi konstaterar att växelspakens koppling verkar vara intakt. Vi konstaterar också att inget ovanligt syns i aktern eller i dess omedelbara närhet. Däremot konstateras att den stålaxel som har som uppgift att överföra motorns kraft till propellern och i normalfallet brukar synas löpa från backslaget ner i ett väl avpassat hål i bottenstocken, lyser med sin frånvaro.

Vid en närmare inspektion ses vatten av skärgårdstyp välla in i båten från tidigare nämnda hål. Det är detta förlopp som återspeglas tämligen trovärdigt i samtalet i svarta lådan som beskrivits tidigare. Även om uppgiften om att kaptenens röst vid ett tillfälle lät "stressad" av kommissionen snarare tolkats som "beslutsam".

Av vad som hittills framkommit avger haverikommissionen följande utlåtande.

1) Kompetensen på besättningen oklanderlig.

2) All sjömannamässig hänsyn var tagen, ingen ytterligare information från Salta boken skulle förändrat händelseförloppet.

3) Besättningens agerande i samband med incidenten var jättebra och förhindrade troligen allvarligare konsekvenser.

4) Den människa eller organisation eller naturkraft som begått detta övergrepp (en noggrann gynekologisk undersökning efteråt visade tydliga tecken på våldtäkt) bör fördömas med all kraft. Ett avskyvärt brott!

5) Att orsaken till incidenten bör sökas enligt de teorier som tidigare uppställts och att alla resurser bör ställas till utredningens förfogande.

Håkan

Söndag 18/8

Le grand final på veckan, på sommaren, på vad mer? Efter en strålande dag, en fantastisk middag (välhängd, helstekt fläskfilé och Alskärs potatis) och sen Bertas Blues Band. Vad mer kan man önska? Nånstans i mitten kunde ... inspekteras i fullgott skick, vattenlinjen dock lite sämre. Efter ännu en solig dag på klipporna räckte bensinen ända hem. Tyvärr.

PS

Söndag 18/8 -96

En vecka är till ända,

Eva

19/8

Åter på Berta, vaggas rofyllt i hennes moderliga lekamen. Löser upp dom stressknutar som smugit sig på under dagen. En arbetsdag som kan betecknas som smått kaotisk med bl a en rektoskopi, 10 utskrivningar och en inskrivning med Dopplermätningar.

Håkan

22/8 I Djurgårdskanalen

Stormöte med besättningen. Smörgåsbord, Cinzano, is, Chardonnay, Valpolicella.

* utvärdering

* ekonomi

* ansvarsområden inför våren

* övriga frågor

Ekonomi

XXX

Utvärdering

Gott arbete, Karlberg sommarplats, andra alt. Sommarplats Skanstull 25 dar i skärgården - fantastiskt!

Ansvarsområden

Jon: köksskåp, flagga, badstege, köksansvarig

Per: tamp, ankare, kylskåp, gitarr no 3

Håkan: träansvarig, elansvarig, captains curtains

Patrik: kapell, tanklock, motor, dynor

övriga frågor -> alla super sig dyngraka på whiskeyförrådet.

29/8

Lördagsmorgonen börjar tufft för Skipper t.f. Captain som efter en okaraktäristisk minneslapsus tvingas ta en taxi till sin lägenhet för att hämta två ovärderliga Valpolicella. Efter att ha festat tungt under fredagens natt känns det inte så lätt att vid åtta-snåret vinka in en taxi på Hantverkargatan.

Vederbörligen uppiggadefter ca 2 timmars sömn får vi sedan beskedet via Berta-telefonen att fam. Sohlberg inte behagar ge sig ut. Föga överraskade noterar vi detta och blåser sedermera iväg österut. Tomas som varit utrustad med en osedvanligt tung keps under dagen blir inte av med den förrän han i samband med silunchen inmundigar en st. nubbe. Detta görs med en inte allt för synkroniserad knyck på handleden.

Denna helg, som med största smärtsamma sannolikhet, kommer att bli min sista sammanhängande sejour poå vår ständigt och yppigt pregnanta Berta Blues, inleds med att vi, styrkta av självförtroende utblandat med nattens klara dryck (Tomas hemmagjorda Chivas Illegal), misstror väderleksspåmännens (dessa meteorologiska kvacksalvare) utfästelser och oförväget ger oss av, trotsande hotande åskväder och tillhörande regnskurar.

En smärre miss i planeringenav lunchpausen, innebärande att mat + vidhängande powernap tog nära nog tre (3) timmar, hindrade vår framfart så pass att vi, till en tilltagande frustration, tvingades inse att vi aldrig skulle nå längre än Stavsnäs.

En snabb och effektiv konferens där vi på grundval av den tillfrdsställande transporten genom Strömma kanal beslutade att vräka i ankaret vid första bästa sol & badklippa.

Självklart ett strålande beslut - Barnviksholmen visade sig vara en, om än lätt beströdd med multnande toapapper, oslipad diamant.

Behövs det tilläggas att den sista delikata biten grillad kyckling hamnade på våra tallrikar lagom till den sjunkande solens sista synlaiga protuberansutskott.

Pat

24/8

Uppe 09.00: morgondopp, varmt!?

Även vår gode vän solen på plats och kvackarnas rapporter kom på skam. Vi tuffade sakta tillbaka - allt var fint.

Med tunga steg lämnas nu Berta, vår ständigt välkomnande varma livmoder, för denna gången.

De omtalade grynnorna och undervattensstenarna såg vi inget av. Allt gick bra - även den lede Fis submarina, fjärrstyrda farthinder lös med sin frånvaro.

Patrik & Tomas

1/9-96

Hej det här är ... Sundin som skriver i denna bok för första gången. Det är en av sommarens första sommardagar.

Vi har färdats ca en halv sjömil från Skeppsholmen för en kvarts misstänker jag maskin när hungerns glupska käftar likt dobbermannpinchrar smattrar i solskenet.

Per bromsar skutan och kastar fälgkorset i plurret. Det som sedan följer bör omnämnas i historieböckerna.

28/9 lördag