Demokrati - förnuft - elitism

Men dessutom gäller på alla de ovan nämnda områdena att politikerna är lekmän som vare sig är särskilt bra på att räkna på de ekonomiska konsekvenserna eller har i övrigt de kunskaper som krävs för att kunna göra en kvalitativ bedömning. Det är ju tänkt att remissförfarandet skall kompensera för detta, men det finns ingen objektiv måttskala för hur dessa remissinstanser skall värderas inbördes. Det finns heller ingen objektiv måttskala för kvaliteten i politikernas slutsatser när de sammanväger allt som framkommit vid remissförfarandet.
Det saknas en certifiering av den politiska beslutsprocessen, trots dess stora betydelse. Inom många andra områden certifierar man. Särskilt när det handlar om säkerhet. Och försvarspolitiska beslut handlar i hög grad om det. Det verkar som om många över hela det politiska spektrum ser kritiskt på det som händer nu. Personligen har jag alltid tyckt att det behövs ngn form av elittänkande för att ett samhälle skall fungera tillfredsställande för de många människorna. Dvs att de klokes kunskap tas mer i bruk för de mångas bästa. Men vad för sorts elittänkande? Jag har ideer om det men jag skall inte lägga fram dem just nu. I stället vill jag uppmana till att alla nu existerande elitgrupper inbjuds och uppmuntras att ge sin syn på saken.
Jag ser som mediernas uppgift i det sammanhanget att dels kartlägga vilka eliter som är av intresse dels att be dem om råd och välkomna dem, uppfordra dem att delta mer aktivt i den öppna debatten.

Med en elitgruppering avses alla formella eller informella samhörigheter av människor som kan ngt utöver det vanliga
Vanligtvis vänder inte sådana grupper sig utåt eftersom de inte förväntar sig ngt ömsesidigt utbyte och i värsta fall väntar sig en massa obehaglig uppmärksamhet. Problemet är inte att dessa internationella eller nationella eliter finns utan att det saknas en dialog mellan dem och de vanliga deltagarna i den offentliga debatten. Detta borde de senare känna ansvar för. Det betyder inte att man skall vara inställsam gentemot eliterna. Utan att man måste informera sig ordentligt och lyssna först. Därefter kan det bli en mer upplyst debatt. Ett tecken på att en sådan dialog kommit igång skulle vara att vi får mkt högre i tak i debatten t ex i fråga om globalisering. Att man verkligen lägger fram alla genomtänkta för och emot. Ett problem med den offentliga debatten i medierna är att det inte finns ngn mekanism för att bevara vad man kommit fram till i tidigare diskussioner. En förutsättning för framsteg är att man lär av vad man tidigare kommit fram till och av de invändningar man mött. Dessutom saknas det ngn sorts argumentationspolisfunktion. En opartisk jury av välinformerade människor som får komma med kritiska kommentarer, så att de som är åhörare får ledning. Jag menar en del människor argumenterar uppenbart osakligt, men det finns ingen mekanism som tvingar dem att se detta.
Framsteg kräver att man har ngn sorts mekanism eller ordning när det gäller sånt, annars blir det svårt att etablera en kommunikation med en upplyst elit som inte vill slösa bort sin kraft på meningslösa dispyter. Alla som deltar i det offentliga samtalet har ju en chans att lära av misstag och bli mer klarsynta. Men den sidan av saken, att man förväntas lära av misstag och utvecklas är inte ngn självklar del i icke elitistiska sammanhang vilket är ett demokratiskt dilemma.
Det kostar oss väldigt mkt pengar att fatta dåliga beslut.
Man borde ha rätt att vänta sig att kvaliteten i den politiska beslutsprocessen hela tiden förbättras; att samhällsorganismen utvecklas och lär av misstag. Det borde sättas detaljerade betyg på den rådande politiska organismen. Medierna kan bidra genom att uppmuntra andra välinformerade människor att delta mer i debatten. Man måste söka sig ut och bort från sina vanliga trygga vatten. Till dem som man inte från början känner alls. Ett tecken på att man lyckats etablera en kommunikation är att eliterna vågar gå ut med kontroversiella åsikter. Och att debatten inte avstannar i samband med det. Att så mkt som möjligt av det som har betydelse för vår framtid diskuteras öppet och av många och inte bara avhandlas i slutna sällskap.