Trygg och trög
2001-06-16
Följande är skrivet mot bakgrund av att min vårdnadstvist skall tas upp i rätten.
Det är delvis repetition av saker jag diskuterat tidigare.
fn är jag berövad kontakten med barnen. Min motpart tror att det är farligt för barnen att sova över
hos mig. Hon verkar som om hon menar allvar med det och behandlar mig som en psykiskt sjuk människa.
Alternativt verkar det som att hon ibland tror på det jag berättat och även av det skälet vill
skydda barnen från mig.
Min motparts advokat (här kallad A) kommer antagligen att driva linjen att jag är mindre lämpad
att ha vårdnaden om barnen än min motpart.
A har den angenäma situationen att han har möjlighet att försvaga min position både genom att,
å den ena sidan, underblåsa tvivel på min psykiska hälsa och å den andra sidan, kunna hävda att
om det jag berättar om mig själv är sant så kan det också vinklas som negativt för bedömningen
av mig som vårdnadshavare.
Dessutom har det antytts att han tänker angripa mig genom att hävda att jag är alldeles för uppe
i den här typen av debatterande. Så lyckas jag övertyga om att jag är vare sig galen eller farlig
på annat vis så är min kamp i sig ngt negativt eftersom den tar upp energi.
Mina diskussioner med andra har bibringat mig uppfattningen att det är viktigt att ta hänsyn
till hur människor reagerar när de mött ngn som beskriver liknande saker som jag har gjort
och som tycks ha blivit botad från sina tidigare uppfattningar. Oavsett om förändringen har
inträtt av sig själv med tiden eller genom att personen fått ngn form av behandling,
medicinsk eller av annan form.
Oavsett hur mkt information man tidigare har lämnat människor om de sammanhang som ofta berörs
på min hemsidor, så verkar det som att exempel av det slag jag antydningsvis beskrev omintetgör
allt som uppnåtts.
Detta sätt att så att säga falla tillbaka in i sin tidigare trygga
världsbild är vad jag försökt återge med titeln på detta dokument.
Innan jag går vidare vill jag först inflika att det vore av stort värde att få träffa människor
som passar in på beskrivningen ovan. När jag får höra om såna fall ber jag alltid om att bli hänvisad
till dem eller få veta mer detaljer. Men hittills har jag alltid nekats detta. Det finns alltid ngt skäl
till varför jag inte kan få veta mer. Vid mer än ett tillfälle har det dessutom visat sig
att informationen härrört från psykologiböcker.
Jag ifrågasätter inte att dessa 'botade' människor existerar men det faktum att det verkar
svårt att få veta vilka de är minskar värdet av jämförelsen. I min situation är det särskilt
viktigt att kunna granska alla fakta som inverkar på hur man värderar mina påståenden.
Jag menar att min rättssäkerhet är i fara om man väger in såna jämförelser med andra fall
utan att noga undersöka saken.
Jag har på flera andra ställen redogjort för att det sedan länge förekommit grova kränkningar
av mänskliga fri och rättigheter i västländerna i form av grymma experiment. Man har i hemlighet
stoppat radioaktivitet i maten på handikappade människor och under många år studerat hur de påverkades.
Inom psykiatrin har det förekommit helt ohyggliga övergrepp på vanliga psykiskt friska hemmafruar som fått sina liv slagna
i spillror, blivit hjärntvättade och torterade.
Ewen Cameron som tidigare innehaft en ledande position bland världens psykiatriker är ökänd för
den sortens experiment. Han var ett extremfall men de som ingående studerat offentlig dokumentation
om övergrepp begångna inom psykiatrin har konstaterat att hela den professionen är nedsvärtad
och moraliskt korrumperad genom sitt samröre med repressiva grupperingar inom västvärldens under
rättelsetjänster.
Det finns starka skäl att hävda att detta även berör vårt land. Att psykiatriker här har
deltagit i sådan repressiv verksamhet, känner till den och deltar i mörkläggningen av övergrepp.
En del av den mörkläggningen yttrar sig i form av missvisande information i läroböcker som gör
att de som får utbildning i ämnet i själva verket blir indoktrinerade med lögner.
Men detta är inte det största problemet. Det största problemet är att det idag finns högteknologi
som kan påverka människor i alla upptänkliga avseenden. Det finns många positiva användningsområden.
Både sjuka och friska människor kan ha nytta av den om de har del av den.
Men i det här sammanhanget tänker jag på manipulativa användningar, där människan bibringas symptom
som omgivningen uppfattar som tecken på psykisk sjukdom.
Den cybernetiska teknologi som jag avser är den naturliga utvidgningen av den psykologiska/
psykiatriska vetenskapen från sitt traditionella ursprung till den moderna högteknologin.
Det går nu med den cybernetiska teknologin att faktiskt objektivt studera sånt som man tidigare
bara kunde spekulera om. Av det skälet är det naturligt att misstänka psykiatriker för att vara
inblandade även om inget av det ovanstående vore känt. Det är min uppfattning att
psykiatriker/psykologer med anknytning till västvärldens hemliga underrättelseorganisationer
är med bland dem som forskar med cybernetiska system och experimenterar med ofrivilliga mänskliga
försökskaniner.
Och alla andra inom den civila psykiatrin måste anses vara påverkade av samma maktetablissemang
så att dessa civila psykiatriker inte skall motverka de hemliga experimentens syfte.
Jag menar inte att alla är i maskopi, men att de ändå i praktiken lever i symbios.
De som ärligt inte vet ngt om den cybernetiska teknologin är ju till att börja med grovt okunniga
eftersom Jose Delgado diskuteras inom psykiatrin och han tydligt redovisat att människor
kan styras som robotar och också varnat för många år sen att de kommer inte att vara
medvetna om att det sker om den som kontrollerar dem inte vill det.
(förvisso en tacksam angreppspunkt för A om man inte förtydligar med vad som
gäller i det enskilda fallet. T ex med att diskutera vem man anser det är som
kontrollerar. En hög svensk statstjänsteman har sagt 1986 att Säpo skall fungera som
grindvakter för att se till att det hela inte går över styr. Det som då avseddes var
datainsamling från människors hjärnor till statens forskningsdatorer.
Jag vet inte om Säpo är inblandade i övervakningen av det cybernetiska system
som jag är ansluten till, men det är tänkbart. Och överhuvudtaget har jag varit angelägen om att inte
skapa animositet mellan de öppna delarna av samhället och de hemliga. Det är gynnsamt
för alla om det går att rekrytera bra folk till såna känsliga verksamheter och
det är inte bra om publiciteten är sån att många bra kandidater försvinner.
Skall man kritisera så är det därför bra om man samtidigt kan föra fram ngt
konstruktivt. Eftersom jag inte prioriterar såna tankar just nu så spar jag
även de kritiska omdömena.
)
En psykiatriker som säger att det som ovan sägs av Delgado låter konstigt och inte vet mkt
om det kan man avfärda som helt inkompetent att bedöma patienters psykiska hälsa,
när det föreligger misstankar om att det handlar om cybernetisk påverkan.
I detta sammanhang underförstås självfallet att det är fall där den sortens mångtydighet föreligger
som är av intresse här. I min föreställningsvärld finns det fortfarande gott om utrymme
för psykisk ohälsa av andra orsaker än hemliga experiment.
- - -
Det är mkt viktigt att understryka vilket jag gjort många ggr att, det faktum att symptom
försvinner i samvariation med ngn åtgärd bevisar inte att det finns ngt orsaks/verkanssamband
mellan de två samvarierande entiteterna. Och dessutom beroende på vad det är för symptom som
försvinner så finns ju fortfarande problemet att det krävs en förklaring av varför det försvinner.
I bland hör man psykiatriker yttra sig om diverse biokemiskt aktiva substanser,
överskott/underskott och att det kan få diverse verkningar.
Om en människa har berättat ngn märklig historia om förföljelse och sedan har blivit botad efter
medicinering och själv tycker att det är helt ok, då innebär ju inte det att man har
förklarat vad som hänt. Om man inom psykiatrin ansamlar erfarenheter av fall med cybernetiskt
manipulerade patienter kommer man efter hand att behärska sitt yrke allt sämre.
De utgår ju då från en felaktig information och försöker tolka den efter några mätbara storheter.
Människor i den situationen som inte förstår vad de observerar men ändå försöker känna ngn
sorts yrkesstolthet, blir lätt repressiva i sitt beteende. De kan inte argumentera sakligt
och försöker då med en sorts skenbart vänligt bestämd övertalning. Gärna med ett lite
till synes medkännande leende så som man ler åt ngn mindre vetande,
ett barn som inte vet sitt bästa.
Det som är kännetecknande för den sortens falska välmening som döljer en osäker
byråkrat med dåligt självförtroende är att det inte går att etablera ett hederligt intellektuellt
utbyte. Det tar inte lång tid att avslöja deras vilsenhet och sen slår de bakut och värjer sig
från alla försök att få igång en meningsfull diskussion.
Jag tror att det är nyttigt för den sortens prestigemekanismer att bli avslöjade.
Det är inte sympatiskt med låtsad välvilja som snabbt förbyts i ilska vid ifrågasättande.
Jag tror att demokratin skulle utvecklas i positiv riktning om medborgarna inte tolererade
såna byråkratfasoner. Detta att myndigheter alltid snor sig undan när argumenten tryter.
Det är en vanlig form av maktmissbruk att förhindra en diskussion.
Jag kallar det för repression.
Tillbaka
Introduction