Några ord till svenska journalister

Det är min förhoppning att ni tar er tid och läser igenom dokumenten här(inkl referenslistan, som är tänkt att ensam fungera som en användbar introduktion till ämnet.) Att även följa alla länkarna som leder till dokument på internet är förstås mycket tidskrävande, men jag hoppas ju att ni kollar en del av det också. Det är rätt lärorikt jämfört med det vanliga strypta mediautbudet.

Om Ni som läser detta befinner er i samma okunnighet som jag fortfarande gjorde ännu i oktober 1999, då kommer det ni läser i dessa dokument att kännas oroande och chockerande. De första dagarna, när jag via internet började sätta mig in i de ämnen saken gäller dvs ofrivilliga experiment på människor, mind control mm, blev jag mycket omskakad och förtvivlad över att inget av detta alls har diskuterats i radio, TV och tidningar, trots att övergreppen har pågått så länge. Det var verkligen ett uppvaknande för mig, när det gäller medias prestationer. Jag tror att de flesta journalister är någorlunda rättskaffens, men jag tror inte att tystnaden enbart beror på okunnighet. Det måste helt enkelt finnas någon part som styr det hela därhän. Jag tycker inte att det är nödvändigt att jag själv ställer upp några konspirationsteorier om hur det går till. Det är ju inte alls säkert att det just nu finns någon som vill hindra informationen från att komma ut.

Men rent allmänt, tror jag att det vore bra om det uppkom fler oberoende celler av journalister som inte så lätt låter sig manipuleras av makthavarna. Med cell avses en mindre grupp av människor som har ett långvarigt samarbete eller som på annat sätt känner varandra väl och litar på varandra, så att de kan stärka varandra. Genom att man känner varandra väl blir det svårare för makthavarna att spela ut folk mot varandra. Och som över tid bygger upp ett omfattande vetande om sådana ämnen som deras uppdragsgivare tenderar att vilja undvika. Det blir som öar av sanning i ett hav av desinformation, lögner och nonsens. Givetvis skall sådana celler ta till sig information från varandra, men det är en etablerad gerillataktik att ha små grupper som är svåra att infiltrera. Observera att det handlar ju i så fall inte om att störta det rådande samhällssystemet som det beskrivs offentligen, utan om att skydda detsamma från de grundlagsstridiga manipulationer som iscensätts av de dolda eller öppna makthavarna. Det handlar om en i verklig mening patriotisk gärning, även om det uttrycket ofta används av andra krafter som bara har det som en förevändning för att kunna driva igenom antidemoktratiska förändringar.

Oavsett hur det går till rent praktiskt, anser jag det vara av nöden att en tillräckligt stor andel av journalistkåren verkligen ägnar sig åt att bevaka den moderna makten i alla dess former, men inte på maktens vilkor, vilket f n är fallet. Det räcker inte att någon enstaka journalist börjar gräva som det heter. Det måste finnas en tillräckligt stor krets av journalister/debattörer som vet vad det handlar om för att det skall bli någon kraft bakom. För att en levande samhällsdebatt skall kunna hållas igång av sig själv och locka nya engagerade förmågor. Vem är era egentliga uppdragsgivare? Jag vet inte. är det tidningsägarna/statliga funktionärer och i så fall, står de under andras inflytande etc etc. Hur många lager finns det? Västvärldens säkerhetstjänster tycks ju vara så kraftigt inblandade i allt som sker så det ligger nära till hands att gissa på att de finns med i bilden. Men jag har inga ambitioner att försöka ta reda på hur det egentligen förhåller sig därmed, jag vill bara att ni skall känna att det kan finnas skäl för massmedias journalister att skapa samarbetsformer som är immuna mot manipulationer uppifrån. Och som samtidigt tenderar att ge utrymme för att bygga upp ett självförtroende som är baserat på sakkunskap och självständigt tänkande. Observera att militär, säkerhetstjänster, stora forskningsföretag, polisväsende mm, i allt högre grad tillägnar sig avancerad högteknologisk kapacitet och dessutom kunskaper av mjuk typ, psykologiska metoder kombinerade med högteknologi, som gör att de maktmässigt lämnar allmänheten och traditionellt fungerande media-människor allt längre efter sig. För att kompensera för det måste medierna vidta åtgärder som stärker deras förmåga att skaffa sig insyn. Och som gör det svårare för makthavarna att kontrollera dem.

En mycket viktig väg är att dra nytta av de goda inneboende krafterna inom de olika nämnda gruppernas kretsar, dvs de människor inne i systemet som känner till vad som pågår, men som inte har någon etablerad metod att kanalisera sina funderingar vare sig det gäller att slå larm om missförhållanden, eller helt enkelt om att förklara och upplysa om saker som är av betydelse, men som är okända utanför deras kretsar. Det blir ju också lättare att åstadkomma en självsanering om man vet att saker och ting kommer ut. Det blir ingen bra strategi att köra med mörkläggning om det avslöjas hela tiden och ger besvärande rubriker.

Den viktiga utmaning jag hoppas att ni vill anta är den att återerövra demokratin och yttrandefriheten och den öppenhet som vi i västvärlden ofta intalar oss att vi står för, men som vi av allt att döma inte alls lever upp till. Varje enskild journalists insats har betydelse.

Lycka till, vare sig ni följer mina uppmaningar eller ej!

Senare tillägg:
Jag ber er om en tjänst, med anledning av att förtvivlade människor har visat sig för mig anonymt och jag gissar att de har något med mig att göra.
Att i den mån det går att förhindra, se till att inte folk, (hög som låg) orättvist blir utsedda till syndabockar. Jag är inte i första hand ute efter att sätta dit någon. Det beror inte enbart på att jag är godhjärtad, utan på att jag tror att det tenderar att motverka viktigare syften genom att fungera som en slags avlat, så att myndigheterna sedan ostört kan fortsätta det tidigare beteendet, i bästa fall fram till nästa skandal. I stället borde det finnas utrymme för myndighetspersoner att retirera från ett läge som håller på att utvecklas till en skandal utan att det ses som en katastrof. Ingen är ofelbar. Om man har en maktutövning som bygger på någon slags ofelbarhetsideal så bäddar man för tyranni.

Framgång bra. 
Ordnad reträtt bra.
Trakasserier dåligt. 
Mörkläggning dåligt. 
Nationens säkerhet som falsk förevändning dåligt.
Skärpa när det verkligen gäller bra. 
Annars prestigelöshet bra. 
Luthersk stoicism dåligt.
Att presentera sig och tala om sitt ärende bra.
Anonyma konfrontationer dåligt.

Mitt syfte är som sagt inte i första hand att sätta dit någon, utan att det skall bli slut med tystnaden kring allt skumrask som myndigheterna håller på med i hemlighet. Jag vet väldigt lite om vilka som egentligen ligger bakom det som jag själv varit med om och risken finns ju att oskyldiga människor kommer i kläm, om man inte håller huvudet kallt. Så gör det. Håll huvudet kallt. Det viktiga är att vi blir klokare. Det skall fram i ljuset ordentligt. Och det skall varaktigt göra oss klokare så att det åtminstone finns en chans att genomföra förbättringar. Det kommer inte att lösa sig av sig självt om vi fortsätter att bete oss som hittills och fromt litar på överheten.
Några dagar senare
Det ovan gjorda tillägget skrevs när jag var rätt trött och därför tillät jag mig att bli mer personlig(=obegriplig) än i övrigt(?) på dessa sidor. Jag vill inte förtydliga det mer eftersom jag anser att det brådskar med de övriga saker som tas upp på dessa hemsidor.

Tillbaka