Förslag på hur man kan förbättra läget inom sjukvården.
1.Se till att de som bestämmer över inköp av förbrukningsmaterial och annan
utrustning inte själva har intressen direkt eller indirekt i de berörda
leverantörsföretagen, utan att garanterat opartiska experter anlitas.
Expert innebär i detta sammanhang att man förmår bedöma en produkts
naturliga tillverkningspris. Utan att räkna in en massa svåröverskådliga
lagerhållningskostnader och annat som kan tänkas dölja omotiverade prispåslag.
2.Se till att en kritisk genomgång görs av prisnivån på all utrustning, smått som stort.
Är prisnivån rimlig eller är den alldeles för hög. Det måste var människor med god
insyn i teknologi och ekonomi men samtidigt ändå helt opartiska som synar
det nuvarande tillståndet. Jag har svårt att tro annat än att sjukvården i mkt hög grad är
en mjölkkossa för avnämning av kraftigt överprisade produkter. Men det är inte vad jag tror som är intressant utan
hur det faktiskt förhåller sig.
Representativa konkreta exempel efterlyses.
Det är viktigt att få en bild av hur det ser ut i stort
men också av om det förekommer extremfall.
Underavlönade sjuksköterskor och brister i hur gamla vårdas är delvis en fråga om resurser.
Antagligen är det vanligt att folk med bakgrund inom sjukvården genom sin fackkunskap
har samröre och utbyte med de företag som säljer till sjukvården.
Det kan inte generellt vara fel och det vore ju absurt om läkare inte fick ha intressen
i företag med produkter inom deras eget kunskapsområde.
Men likväl är det ett stort problem med allt detta sittande på två
stolar.
Det behövs en fortlöpande granskning och ett fortlöpande rapporterande av fakta.
Det behövs ngn som ställer alternativ mot varandra. Hur mkt kan vi höja löner och förbättra service
om priserna blir konkurrenskraftiga?
Upprinnelsen till detta smärre utbrott från min sida är inte ngn färsk erfarenhet utan
minnesintryck från studium av diverse kataloger med bl a förbrukningsmaterial av den typ som kan förekomma
inom sjukvården. Jag fick en känsla av att det var 100-tals % pålägg.
Nu har jag ingen aning om hur det förhåller sig med alla de pinaler som går åt inom sjukvården,
men just den omständigheten, tyder på att saken inte diskuteras särskilt mkt.
Och det borde den göra. Staten är en stor kund och en trolig mjölkkossa så länge ingen synar skeendena
grundligt. Det räcker inte med ngt enstaka strandhugg i problematiken utan man måste komma åt alla korrumperande mekanismer
och monopol och inte släppa uppmärksamheten.
Människors spontana attityd inför statens utgifter
är ofta chockerande oansvarig.
Kvalitetskontrollen får givetvis inte bli eftersatt. Och i ngn grad får man acceptera att priset
blir högre på grund av det. Men hur mkt högre? Det behövs en precis analys.
Alla diskussioner man hör om sånt här är diffusa och ger utrymme för alldeles för mkt godtycke
Går det att få både ekonomi och säkerhet i att tillverka ngt så komplext som jumbojetplan så borde det också gå
att finna mekanismer som löser den nämnda problematiken.
Det krävs att man tar problemet tillräckligt allvarligt. Som om sjukvården vore en jättelik
flygfarkost som skulle störta om man inte löste problemen.
Om det handlar om människors privatekonomi gör de självklart en bedömning av vad de får för
pengarna.
Hur får man oss att sköta den kollektiva ekonomin?
Är vi en samling hopplöst oansvariga hedonister som aldrig kan ta ngt tillräckligt allvarligt
för att göra ngt åt systemets ofullkomligheter?
En hedonist är för mig inte bara en njutningsfrossare utan jag använder termen också för
dem som inte orkar bry sig om mer övergipande problem trots att det påverkar deras liv i hög grad.
Man hör ibland det problemet betecknas som De vanligas tragedi.