Förbehåll:
Mkt av den offentliga debatten om strålning handlar om rädslor som inte alltid är baserade
på en sund jämförelse mellan olika faror som människor utsätts för.
Genom att väcka debatt kring det som
nämns nedan ger man antagligen en påspädning av sådana rädslor. Skälet att jag väljer att ta upp
detta ämne är att jag menar att det militärt motiverade hemlighetsmakeriet kring avancerad elektronik
(där information om strålning också har fundamental betydelse), är ett oerhört hot både mot mänsklighetens
säkra och trygga samexistens och mot de öppet verkande forskarnas möjligheter att kunna bedriva relevant
forskning överhuvud.
Jag vill passa på att återigen påminna om vikten av att det öppna civila samhällets företrädare
i hela västvärlden
i mkt högre grad kontrollerar forskningsanslagen så att forskningen inte snedvrids av ngn militär agenda.
Dessa civila företrädare i alla västländer är fatalt försagda i det sammanhanget.
Det är angeläget att detta diskuteras öppet och att det civila forskarsamhället deltar aktivt.
Människor måste våga tala om att det finns en stark motsättning mellan det civila samhällets bästa
och de militära motiven. De sistnämnda drivs inte självklart av ngn önskan att undvika massdöd eller att skydda
de västerländska värden som ofta framhålls i offentliga civila sammanhang.
Militärer är inte självklart rädda för döden, vare sig sin egen eller andras. Militärt mod innebär ofta i praktiken
att massor av oskyldiga stryker med. Det ligger, enligt mitt sätt att se det i det militära systemets natur en
outtalad önskan om förödelse och återfödelse.
Hellre hjältedöd än ett liv som uttråkad civilist.
I hela västvärlden borde företrädarna för det öppna samhället ta initiativet till att skaffa sig kontroll
över forskningsresurserna och kraftigt ifrågasätta många hänvisningar till Nationell säkerhet, när det handlar om
att dölja saker som har betydelse för civilbefolkningen.
Det enormt resursstarka och mäktiga världsomspännande militära systemet
(obs singularis!)
har massor av lobbyister överallt som gräver demokratins död genom att verka för slutenhet.
(Se t ex debattartikel i DN 2001-03-18 om hur de huserar i EU, länk dit i dokumentet Uppsnappat - 2)
Det vi ser i EU i detta sammanhang är ett exempel på hur den världsomspännande kryptokratin arbetar.
Säkert tycker de som vill dölja militära hemligheter att det är bra att det civila samhället har en massa
skandaler som ger ytterligare motiv till hemlighetsmakeri.
Jag menar att ett skäl till hemlighetsmakeriet beträffande radiovågor/mikrovågor är att dessa används till
psykotroniska vapen, vilka kan användas till att manipulera politiska val och sätta
hela rättssäkerheten ur spel. Små grupper och individer i de etablerade partierna som försöker att med
lagliga demokratiska medel ändra den rådande samhällsordningen riskerar att mötas med sådana medel,
och rädsla och handlingsförlamad konformism breder ut sig.
De EU-dokument som för några år sedan, med bl a Maj-Britt Theorin som föredragande, tog upp frågan om
diverse strålvapen, hade i en tidigare version även explicita fördömanden av mind control teknologin.
Men den texten togs bort i den nu tillgängliga versionen.
Denna betoning av psykotroniska tillämpningar hindrar förstås inte att elektromagnetiska fält från
kraftledningar och annat också kan utgöra hot men det är inget som jag anser mig kunna bedöma.
Mörkläggning av kunskapen om
(särskilt icketermiska)
bioeffekter av elektromagnetiska fält
2001-03-18
Det som nedan kallas icketermiska effekter innebär att det finns
verkningar som inte enbart kan förklararas som uppvärmningseffekter
utan där tex frekvensen hos den elektromagnetiska strålningen har särskild betydelse.
Jag tror att förkortningen CCCI betyder ungefär: Command Control Communication Intelligence
dvs militära kommando, kontroll, kommunikation och underrättelsefunktioner
Översättning av ett utdrag Ur Cross Currents, av Robert Becker, 1990, s 299
Konspirationen
Den militära organismen utformades efter 10 mW standarden och, när den väl fanns, måste den försvaras mot möjligheten
att det finns icke-termiska bioeffekter. Erkännandet och bekräftelsen av dessa effekter skulle innebära hela
(min anm: den militära) organismens kollaps och CCCI's död. Mitt arbete med elektriska reglersystem
och bioeffekter av elektromagnetiska fält drog in mig i denna kontrovers tidigt under 1970åren. Det blev snabbt tydligt
för mig att bevis för icketermiska effekter sågs som ett hot mot nationens säkerhet. Säkerhet diskuterades ej, ty
enligt tidens militärt präglade tänkande ansågs det att, trots frånvaraon av faktiska fientligheter, vi befann oss i
krig med sovjetunionen. Det ansågs att vår förmågan att gå segrande ur den konflikten krävde
praktiskt taget obegränsad användning av elektromagnetisk energi för alla de fyra facetterna av CCCI doktrinen.
Detta betraktelsesätt ledde till den riktlinjen att man förnekade existensen av icketermiska effekter rörande
alla elektromagnetiska användningsområden, vare sig det gäller militära eller civila. För att uppnå
detta mål, vidtogs flera specifika åtgärder, vilka nu beskrivs.
Kontrollen av det vetenskapliga etablissemanget upprätthölls genom att styra forskningsanslagen så att
endast "godkända" projekt skulle företas - dvs, projekt som inte skulle ifrågasätta att enbart termiska effekter förekommer.
Vidare, utnyttjades den naturliga reaktionära tendensen inom vetenskaperna genom att samla stöd från prominenta
medlemmar inom ingenjörs och biolog professionerna. I vissa fall, fick vetenskapsmän höra att icketermiska effekter
verkligen förekom, men att för den nationella säkerheten krävdes att dessa blev extremt noggrannt fastställda
innan de kom ut till offentligheten. Många vetenskapsmäns målsättningar blev snedvridna av obegränsade militära
forskningsanslag och öppen tillgång till den vetenskapliga litteraturen.
USAs formella vetenskapliga etablissemang mobiliserades.
När seriösa offentliga ifrågasättanden av att endast termiska effekter förekommer, erbjöds framstående vetenskapliga
styrelser, sammanslutningar eller stiftelser, lukrativa "kontrakt" att utvärdera vad som är känt om bioeffekter
av elektromagnetiska fält. Dessa undersökningar resulterade i en produktion av voluminösa "rapporter".
Alla dessa rapporter hade vissa gemensamma drag. Vetenskaplig data som indikerade icketermiska effekter
antingen ignorerades eller utsattes för omfattande och destruktivt kritik. Man ställde mkt högre beviskrav än för rapporter
som inte indikerade existensen av några icketermiska bioeffekter. Vetenskapsmän som rapporterade existensen av
icketermiska
bioeffekter förlöjligades och beskrevs som utanför det dominerande vetenskapliga tänkandet. Faktisk desinformation
användes för att skapa ett falskt intryck: t ex, under det att ett yttrande som, "Det finns inga bevis för effekter
på människor av pulsade magnetiska fält" skulle ha varit bokstavligt sant, skulle det innebära att man
ignorerade
många rapporter om sådana effekter på djur i laboratorieexperiment och på att inga faktiska tester hade utförts på
människor. Det var vanligt förekommande att inkludera en "vägledande sammanfattning"
(det står 'executive' summary) i den omfångsrika rapporten. Dessa sammanfattningar
avspeglade aldrig den data som faktiskt dolde sig i den fullständiga rapporten
En grupp av fabricerade experter frambringades för att tjäna som talesmän och expertvittnen.
Dessa vara människor med obefintliga kvalifikationer som forskare i detta eller ngt vetenskapligt område överhuvud,
som försågs med stora forskningsanslag och placerades i många kommitteer, styrelser, och
internationella regeringskommissioner för att handlägga bioeffekter av elektromagnetisk energi. Ytligt sett,
föreföll de att vara framstående forskare, ända till dess att man upptäckte att det faktiska antalet vetenskapliga
dokument de producerat var minimalt. Dessa "experter" användes, och används fortfarande, som expertvittnen i
juridiska ärenden rörande civila anläggningar som kraftledningar och relästationer för mikrovågor.
Vetenskapsmän vilka framhärdade med att offentligen väcka frågor rörande frågan om skadliga
effekter från ngn del av elektromagnetismens spektrum diskrediterades, och deras forskningsanslag togs bort.
Citat från en
recension av boken :
Robert Becker's Cross Currents: The Perils of Electropollution, The Promise of Electromedicine.
Becker, an orthopedic surgeon and researcher, is a full professor at the Upstate Medical Center of
the State University of New York and the Louisiana State Medical Center. His earlier work
The Body Electric was the finest in its field when it was published in 1985. The same can now be
said of Cross Currents.
Tillbaka
Introduction